Skörhet

När sömnen brister och kontakterna tas för givna, då kommer skörheten. Det är då jag har lust att skrika, Nej, stäng inte av! Var kvar här hos mig för jag behöver dig en stund!
Jag behöver det där samtalet och kan jag inte få det blickväxlande samtalet så kanske jag kan få ett digitalt samtal i alla fall, en dialog över cyberrymden som innefattar frågor och svar, punkter och komman. Det är då den stora skörheten träder in. Kras... säger det inombords, något brister, tårarna börjar rinna och den där självklara kontakten med sig själv som en stödjande person borde ta vid. DIG själv som den enda stöttande partnern. Det är bara du själv som sitter kvar där med dig själv och din skörhet.