En skål med gurglande vatten

Från början låg jag i en skål med tomhet och tystnad och lite gurglande vatten, men i övrigt ganska tyst, sen hände något...

Ikväll har jag varit uppe på ett berg, trots att jag tänkte vägra gå på tur, men en nyfunnen vän fick mig att följa med. Det blev en rejäl motionstur får jag säga. Hela en timmes promenad uppför i 60 graders vinkel ungefär. Efter ett tag kändes det rejält i benen och min puls var på högvarv. Det märks att jag behöver förbättra min kondition. Väl upp så satte vi oss ned på kalfjällets fjälliga gräs, där intog vi en varsin smörgås som jag förberett innan. Det var ganska vackert att sitta där. Till höger fanns höga svarta vassa berg och när solen lyste på dessa så blev de aningen magiska på nåt sätt.

Så där högt upp och långt ifrån trafikens buller så kunde jag ändå inte låta bli att tycka om Tromsö lite grand i alla fall. Vi kunde se landningsbanan på flygfältet och ett plan som kom in för landning. Det gick att få lite vykänsla, lite sikt, lite frihetskänsla som jag inte alls känner i Tromsö annars. Det beror på att hela ön/byn är omgiven av berg och det finns ingen horisont.

En horisont finns det däremot alltid i Skåne. Så när jag nu kommer flytta från Skåne till Gävle så kommer jag ta med mig en bit horisont, en bit av ett rapsfält, några blå nyanser, en hel del rött, mycket jord och sen kommer jag lära mig vad färgerna heter och blanda de varsamt ihop till nya horisonter.

I skålen som jag låg i som ännu ofödd fanns ett grundläge, ett nu utan förväntningar. Den skålen skall bli en del av mig igen.

1 kommentar:

  1. Vilken vital och fin text...på många sätt! Skålen...och vyerna. Kul at du tog dig upp på berget! Liv

    SvaraRadera