Första turen till Åbo - längtan till det levande barnet

Det var mysigt och härlig att vara iväg på en liten resa. I bussen på väg ned var det bara Krister och jag nästan och det var inte alls många på båten heller. Vi fick en trevlig hytt med dubbelsäng! Vi sov dock knappt fem timmar den natten så när vi sömndruckna gick omkring i ett kyligt Åbo och letade efter ett öppet café kl sju på morgonen kändes det väl sådär.

Vi var ändå förväntansfulla inför dagen och kände sån tilltro så det gick riktigt bra. Vi hittade ett Café tillslut och när kl var 9.30 så gick vi till kliniken och fortsatte vänta där. Vi skulle få träffa en psykolog kl 10. Psykologen var lite försenad, hon kom och hälsade och förberedde ett rum åt oss där vi sedan välkomnades. Samtalet varade 1 1/2 timme. Vi berättade vår historia och hon var mycket bra att få prata med. Hon bekräftade oss väldigt fint och det märktes att hon varit med ett tag.

Vi talade sedan om vikten av att berätta för ett barn som blivit till genom äggdonation, hur det gått till när barnet kom till. Vi blev rekommenderade att berätta vid 5-års åldern.

Krister funderade på om han skulle göra en bok om det hela. Det finns säkert en del böcker i ämnet redan skulle jag tro. Vi får väl sondera den terrängen. I vilket fall som helst så påbörjade vi en personlig bok till vårt kommande barn genom att ta en del bilder på kliniken. Vår första tur till Åbo för att få ett levande barn!

När vi sedan träffade läkaren fick vi ta del av en lång lektion i statistik och riktlinjerna kring äggdonation i Finland. Våra ögon gick i kors vid det här laget och Krister sa efteråt att han fick kämpa för att hålla ansiktet i styr. Läkaren var mycket pedagogisk och liknande en seriefigur som nickade med hela kroppen och vinklade upp tummarna rakt upp när han tyckte något var toppen!
Han gjorde ett ultraljud på mig och en 11 mm tjock slemhinna kunde konstateras och efter att jag tjatat lite så kollade han också om det fanns någon äggblåsa, (han är ju huvudsakligen inte intresserad av min äggblåsor nu). Det fanns en äggblåsa som var 13 mm stor. Vad vet vad som kan ha hänt med den nu?

Vi hade så gott som alla papper klara, provsvar och journaler. Det enda som fattades var spermaanalys vilket vi fick idag med posten från Falun. Läkaren kunde konstatera att vi nu står i äggdonationskö och någon gång i maj kan vi bli aktuella för själva äggdonationen. Eventuellt kan det ske tidigare! De ringer när de hittat en donator och när hon påbörjar stimuleringen. Då ska jag parallellt med det, göra ultraljud för att se hur min slemhinna ser ut samt påbörja medicinbehandling. Jag kommer få ta en spruta för att nedreglera min äggstocksfunktion och jag kommer få ta östrogen för att bygga upp slemhinnan.

Under tiden ska vi faktiskt prova med pergotime och jag ska även ta progesterontillskott för att stärka hela cykeln både i follikelfasen och i lutealfasen. Dessa råd har jag fått från en läkare på Gävle sjukhus som också ska hjälpa oss med ultraljud inför äggdonationen. Så, allt är faktiskt så gott som klart.

När vi kom hem släppte en del av mina spänningar i pannan. Det säger en hel del. Det har varit mycket anspänning senaste månaderna. Nu kan jag slappna av lite, eftersom vi inte kan göra mer än vi gör och gjort just nu.

En bit från hamnen i Åbo så fanns en gigantisk prästkrage!

Idag har mamma och jag gjort 11 kransar som vi tänkte sälja imorgon när det är julmarknad i Trönö. Vi tänkte att förbipasserande kan komma in till oss, till vårt kök (kommande cafékök och bli bjuden på glögg). Vill de, så kan de köpa en krans att ha på dörren!