Finland

Det är på både gott och ont att lägga ut sina känslor på Facebook. Visst är det. Ibland får man sånt enormt stöd men ibland känns det så tomt och det har ju också att göra med situationen och det som hänt. Det är så smärtsamt och blir så tomt och orden som skrivs når inte in i mig längre. Igår var jag som förstenad. Oemottaglig och bitter. Vissa stöttande ord blev för mig motbjudande, där jag inte ansåg personen ifråga hade mandat att uttala sig på det sätt den gjorde.

Det har gått många varv det här nu och jag kan mycket väl förstå att människor på Faceboook som jag känner upplever en enorm maktlöshet och att de faktiskt saknar ord nu.

Jag har nu bokat biljett åt oss till Åbo. AVA-clinic i Åbo. Vi åker dit och ställer oss i äggdonationskö. Man åker dit på ett första möte och sen tar det ca 6 månader innan man kan få en donator. Man tar med sig sina journaler från Sverige samt ett papper från en psykolog som intygar att man förstått vad äggdonation innebär. Jag vet inte riktigt om jag anser att vi behöver ett sånt intyg, men det är obligatoriskt. Jag vill inte ha massa onödigt tjafs, det har vi haft nog av.
Vad spelar det egentligen för roll?  Bara vi får ett levande barn.