En sköterska från kliniken ringde för ca två timmar sedan. Inget av de två äggen hade blivit befruktade. Inget. De var mogna och K:s spermier var godkända men i n g e t blev befruktat.
Det är över nu. Inga fler IVF försök blir det med försök med egna äggceller.
Det river i mitt inre. Grämelsen kommer igen och igen över att jag inte under min graviditet tog det änmer på största allvar - ATT ETT BARN KAN FAKTISKT DÖ I MAGEN!! Jag vet inte om det gjort saken bättre, men jag ser framför mig hur jag tar ett rejält tag i kragen på min barnmorska och trycker upp henne mot väggen och kräver att hon ska göra allt, allt och allt hon kan för att jag skulle få föda ett levande barn.
Jag kan inte anklaga mig själv jag vet. Jag var bara en människa. Jag trodde att allt var bra. Det var min enda chans att få ett barn med mina gener. Det var en chans och visst var han fin. Så underbart oerhört vacker du var min son.
Nu blir det en annan chans. Ett hopp om att få bära och föda ett barn som har Kristers gener men inte mina. Jag har redan kontaktat AVA - kliniken i Åbo.
Så ledsen jag blir för din/er skull! Massor av kramar!
SvaraRaderaVad ska jag skriva i denna stund? Det är så tragiskt både att tusse inte fick leva och att det ska vara så besvärligt med ett älskat syskon till honom.
SvaraRaderakan jag göra något för er så hör av dig.
många kramar till er båda.
Vad ledsen jag blev för er skull.
SvaraRaderaTusen styrkekramar!!!
/Libra
Jag skickar en Stor Kram, jag är så otroligt ledsen för er skull.
SvaraRaderaÖnskar det fanns något jag kunde göra. Men som någon skrev på facebooksidan, även om det inte är dina gener så kommer barnet vara ditt, ert, och det är du som kommer vara mamman som lär ert barn allt om livet, ur barnets perspektiv finns det ingen annan än du, och ni kommer älska varandra. Kan inte tänka mig en bättre mor för det barnet. Du och allt vad du är kommer att speglas i det barnet, även om det saknas en del yttre likheter. Stor kram i er sorg, men med tro på att det kommer att komma djupaste glädje in i era liv också.
SvaraRaderaStyrkekramar från en änglamamma till en annan! <3<3<3
SvaraRaderaÅh gumman va tråkigt att läsa, kan inte ens förstå hur ni känner just nu! Jag förstår att bitterheten över att Tuss fick dö är stor, men jag är ändå glad att läsa att du har en annan utväg till graviditet ändå! Vet många som lyckats med ÄD, håller alla tummar som finns och sänder en enorm kram till er!!!
SvaraRaderaJag är så oerhört ledsen. Både för förlusten av Tusse som aktualiseras igen och igen, och för förlusten av barnet som inte kommer. Sörj du det barnet till du orkar vända dig mot barnet som du kanske kan få. Det är värt de tårarna, även barn som aldrig funnits är värda att begråta. Kram.
SvaraRaderaÅh vad sorgligt o ledsamt . Dels med vackra Tusse och nu detta. Önskar Er all lycka nu från djupet av mitt hjärta, ingen borde få utstå det ni fått...hälsning o kram Ulrica
SvaraRaderaJag vet hur det känns, det är så ödesmättat. Väl på andra sidan finns ett hopp om just det, att få bära och föda ett barn. Då och då kommer den över dig, ångesten. Kanske kommer det alltid att vara så men förhoppningsvis blir barnet så viktigt att allt annat bleknar. Jag vill tro att det är just så. Till dess är det bearbetning. Skickar en varm kram!
SvaraRaderaSkit, skit, skit. Men Anne, du har fortfarande stor chans att få bära och föda ett levande & friskt barn. Jag beundrar dig för att du redan tagit kraft & energi och kontaktat ava. Det kommer att gå, din tur kommer!! Stor kram
SvaraRaderaVill lämna ett litet avtryck, jag läser och sörjer och gråter och känner med dig. Jag tänker inte säga "jag håller tummarna" eller "nu är det din tur" för vi båda vet att om det vore så att hållna tummar hjälper eller att turen kommer till alla, så skulle vi ha levande barn och inte döda. Jag kan bara säga att jag önskar er det bästa, bästa. Kram
SvaraRadera