Något i vägen

Något är i vägen. Det går inte riktigt lika lätt att sätta ord på pränt längre. Visst är det konstigt också, att jag tagit så illa vid mig av min brors ord att jag bara gnäller här på bloggen. Jag vet ju att det inte är sant, men jag gillar inte att han kanske läser det jag skriver, för han förstår inte. Jag vet att jag skrivit och delat med mig av mina tankar och känslor och fått er alla läsare att dela dem med mig och även fått många av er att se era liv ur andra perspektiv och vara tacksam för det ni har! Ändå sitter hans ord i vägen för mina ord. Något har gått ännu mer sönder... jag trodde inte det kunde det. Men det har det. Hans sorg över vår fars död är större än min sorg över Tusses död. I alla fall ska jag har förståelse för det till honom mer än vad han har förståelse för mig.

I övrigt så är det cement just nu. Cement i mina axlar och nacke. Cement i hjärnan som försöker glädjas åt livet men inte riktigt orkar.

Samtal med läkaren i tisdags. Jag ska äta DHEA över sommaren, Prasterone för att öka förutsättningarna, äggen ska bli bättre. Jag hoppas även få till en spolning av min äggledare för att öka förutsättningarna till spontan graviditet.

Hoppas ni där ute tar hand om er! Jag försöker hitta ett sätt att slappna av min spända stackars kropp...

Kram till er!


6 kommentarer:

  1. Åh.. Jag skulle vilja åka upp till dig nu... Krama om dig. Prata skit om livet och bara må bra. Jag tänker på dig. Och dom orden känns ju bara så skitsmå just nu. Men så är det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad gulligt av dig Sunseed, du skulle vara mer än välkommen! :-) Tur att du finns och att vi kämpar tillsammans i detta!

      Radera
  2. Jag känner inte dig, men ärligt talat verkar du vara en fantastisk människa! Säger din bror att du bara gnäller på bloggen? Va? Jag har berättat om dig (din blogg) för min man och sagt vad jag beundrar dig och att det inte bara är en gnäll-blogg (sen har du förstås all RÄTT att gnälla och sörja hur du vill) utan att jag ser så mycket positivt i den - trots allt jobbigt du varit med om. En positiv anda, med hopp om framtiden. Och jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att ni snart får vara med om något positivt och fantastiskt, att ni snart får ett till barn som sedan kommer till er levande.

    Jag blev så himla glad för din kommentar i min blogg - att du orkar gratulera mig när du själv precis fått negativt resultat av IVF! Tack! Jag kan ännu mer känna nu att alla (nåväl, inte riktigt alla...) borde få vara med om detta med graviditet och sedan förstås få ett levande barn av det. Allt annat är fruktansvärt orättvist. Jag är verkligen oerhört tacksam över det jag har, tro mig.

    Dum fråga kanske.. Men är ni fortfarande i behov av ekonomiskt bidrag?

    KRAMAR!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men åh så glad jag blir av din kommentar!! Det var så betydelsefullt att få läsa dina ord. Det är mycket fint att få höra att det är betydelsefullt det jag skriver och att det inte bara är gnäll. Jag tycker ju inte det själv heller... och visst, du har rätt, ibland måste jag få gnälla lite - vad nu det är?? Allt man skriver, säger, tänker och känner är ju en produkt av en process, förhoppningsvis! Mitt motto med min blogg har varit att hitta något vackert i åtminstone då och då som jag kan framföra, antingen det rör kärlek eller sorg.

      Jag tycker om att skriva och vill inte att bloggen ska vara som en dagbok rätt upp och ned utan mer allmängiltig än så.

      Vi ska göra ett nytt IVF försök i augusti så visst behöver vi pengar till det med. Det är välkommet men inget jag nödgat ber om, för jag har fått min beskärda del från er alla nu tycker jag. Kram till dig och återigen stort tack för din kommentar och att såna som du finns!

      Radera
  3. Hej Anne!
    Jag läser hos dig här ibland och vill gärna lämna lite kommentarer, men ibland har jag så svårt att formulera mig. Jag är så ledsen för er skull att det lilla fröet inte ville fastna denna gång heller, men jag blir glad när jag ser att ni kommer att försöka igen i augusti!! Jag är imponerad av din livsvilja och att du så ofta lyckas hitta små glädjeämnen i vardagen trots allt. Jag försöker att göra det också, men förmågan till det går upp och ner efter förlusten av min dotter i juli förra året. Du vet ju vem jag är... Kramar till dig och önskar stort lycka till med allt framöver! Hälsningar från Kibefej på Fl.

    SvaraRadera
  4. Jag förstår dig Anne och känner med dig. Du är en väldigt fin och varm person. Det märks i dina ordval och ditt sätt att uttrycka dig.
    Önskar att jag kunde få krama om dig.

    SvaraRadera