Det osynliga barnet (ruvardag 5 & 6)

Igår blev en bra dag. Vi åkte upp, långt i skogen, där det finns en sjö och en fäbod där de förr bodde under somrarna för att djuren skulle få beta gott. Varje bondgård i Långbro hade sin lilla stuga där på fäboden, där de bodde hela sommaren. Stugorna ägs fortfarande av olika bondgårdar i Långbro.
Det är i Långbro vi bor men vi har ju ingen bondgård, därför har vi ingen fäbodstuga heller.

Det hindrar oss inte från att åka till Långbros fäbodar - ett ställe översållat av vitsippor!

Senare var vi med Tusses tremänning, (som snart ska fylla ett år) och hans familj. Vi grillade och satt ute och åt, för första gången i år. 

 Ruvardag 5 och 6: 

Har knappt känt några biverkningar från Progesterontabletterna (tabletter som man för upp i slidan). Jag har känt lite stick i livmodertrakten igår. Idag har det varit som lite molande värk (likt mensvärk). Har ingen aning om vad som var vad i detta utan bara redovisar det här för att sedan kunna titta tillbaka på det längre fram. 

Idag har varit en härlig fast mycket trött dag. Haft besök av en vän som också mist sitt barn strax före födseln och vi har promenerat runt i bygden, ätit gott och sedan pysslat med våra minnesalbum över våra kära pojkar. Hon kom in i vårt kök med hela sin härliga person och en tvättkorg fylld till bredden med stjärnor, tryckdynor, glitter, vackra papper, färgade band osv. Hon hade även med sig en underbart ljuvligt god citrontarte med hemlagad glass - mums vad gott det var! 

M hade hittat en mycket talande dikt på nätet som hon delade med sig av till mig, precis så här känns det för mig när vi går på stan och vistas bland människor i största allmänhet och jag kan nog tala för Krister med. För oss är Tusse inte osynlig och inte för många av våra vänner heller. Som en vän skrev till mig: "För mig är aldrig ert barn osynligt, när jag tänker på er så ser jag alltid tre personer"! Vad underbart och rörande att hon ser det så! Så är det ju för oss med - vi har alltid Tusse med oss:

Märkligt att man kan sakna någon
så ofantligt mycket.
Någon som egentligen aldrig tidigare
existerat.
En gång var det bara du och jag,
samma som nu.
Men något hände däremellan,
du blev far och jag blev mor.
Nu är det bara du och jag
och ett osynligt barn.
Om någon ser oss
komma gående, sida vid sida,
ser de inte det skrattade barnet
vi håller i handen mellan oss.
Vi är föräldrar
som bär vårt barn inom oss,
osynligt för världen.