Utmattad.

Då är jag här, dit jag inte ville komma. På randen av total utmattning. Gråter på jobbet, gråter på vägen till jobbet, gråter på vägen från jobbet och orkar inte lyfta en spade för att gräva i trädgården, fast jag är hemma och bara har så mycket fint runt mig. Hur jag än vill och längtar efter att få göra saker så orkar inte kroppen. Min armar är som bly. Det är som om någon sitter på mina axlar och trycker ned dem.

Jag är orkeslös och utmattad.

I måndags på VUL var det positivt besked. Förmodligen har jag helt själv haft ägglossning och kroppen verkar ha en del förmågor kvar i alla fall.

Nu ska här sovas, skrattas, gråtas, solas, bara surfas lite grann, älskas, kramas . .. Jag sjukskrev mig en vecka till att börja med så hoppas jag denna utmattning inte är något som blir kronisk.