Två dagar har gått. Ikväll har jag arbetat. När jag kom till jobbet var det som om jag befann mig i en vakumkammare. Ångesten tryckte hårt på mitt hjärta och min själ. Under ångesten finns rädslan och sorgen.
Men efter ett tag så kändes det som att det släppte lite. Jag provade försiktigt att ha tillit till livet. Att livet vill mig gott och att det kommer bli något bra av allt! Jag fick lust att läsa en bok, en bok som är så fylld av verktyg och precis såna som gör att man får tillit till sig själv och livet. Den här boken är det:
Behöver jag din kärlek? av Byron Katie. Visst, visst, en självhjälpsbok som alla andra. Amerikansk, blaha, blaha ---- Men den har hjälpt mig hitta kärleken till Krister och till livet!
Jag känner inte mycket mensvärk. Har inga symtom som skulle kunna tyda på graviditet heller. Jag testade igår igen, jag kunde inte låta bli. Jag gjorde det bara. Det var minus.
Jag har svettats en del de två sista nätterna. Det är förmodligen biverkningar av medicinerna.
Jag tänker mycket på förändring. Förändringsprocesser. Brev som jag vill skriva. Information jag vill söka. Det ska jag snart göra.
Många tankar och kramar till dig. Jävla minusstreck!
SvaraRaderaHoppas att du snart plussar! Ett minus idag kan vara ett pluss om bara några dagar...
SvaraRaderaKram