Sista chansen för det egna ägget

Trodde guldägget skulle komma denna cykel. Trodde, drömde, hoppades att ägget skulle tänka; "Nu är det minsann sista chansen för mig att visa mig, innan det kommer ett annat ägg här och tar över". Jag önskade så hett att The Egg skulle dyka upp och bli befruktat och leta sig in på det rätta stället i livmodern. Tänk om vi kunde få sånt flyt, ja, det har ju hänt förr, det händer ju andra ibland, tänk vad vi skulle behöva det, eftersom alla pengar vi lagt ned på äggdonationen skulle vi behöva för att renovera köket här nere till caféet. Tänk om vi skulle bli gravida naturligt, få tillbaka pengarna och vips så hade vi ett kök! Drömma kan man ju...

Denna cykel är den sista naturliga på länge. Naturliga och naturliga är ju inte riktigt sant. Min cykel har spårat ur då jag får mellanblödningar redan på dag 17 i cykeln. Något är det som är fel och jag vet, det blir tjatigt för Krister att höra om min oro hela tiden. Tillslut fick jag göra en jämförelse. Tänk dig, sa jag till Krister om du hade haft bruna flytningar i kalsongerna titt som tätt, vad skulle du känna då? Jo, oro, sa han. Jag skulle fundera på vad som var fel.

Precis så är det att ha spottings, det gnager inom mig, gör att jag ångrar mig över att jag inte tog progesteron denna månad ändå. Åbo-kliniken rådde mig att låta bli eftersom jag ska nedreglera mig nu, idag ska jag ju ta sprutan är det meningen. Tänk vad mycket som kan ställa till förtret i en sån här process. Vad många olika infallsvinklar det finns och så många olika mediciner som används på olika sätt. En sak som fått mig att gå igång nu är progesterontillskottet man tar efter man fått tillbaka det donerade ägget. Finland har skrivit att jag ska ta crinone och IVF kliniken skriver ut Lutinus. Vad är den kemiska skillnaden? Enligt fass är det samma verksamma ämne, nämligen progesteron men det har olika upptagningssätt eftersom det ena är en gel och det andra mer en tablett, ett vagitorium. Hur ska man veta vad som är bäst? Är det olika från person till person? Kliniken hade inget vettigt svar och jag har skrivit till crinonetillverkaren men de kommer väl förmodligen skriva upp sin produkt som den bästa. Skulle behöva prata med en kemiskt kunnig person! Jag skrev till IVF-kliniken i Falun och bad de skriva ut Crinone istället. Jag har ju testat Lutinus nu varje IVF-försök så varför inte testa något annat denna gång. Tack för att IVF-kliniken är så hjälpsam!! Jag skriver bara ett mail så får jag det jag vill.

Salivrör

Eftersom jag hostade hela natten till idag så har jag varit hemma från jobbet idag och har kunnat i lugn och ro mellan hostningar samlat ihop saliv i små rör minsann. En morgon, en vid lunch, en vid middag och en innan läggdags. Äntligen ska jag få ta ett DHEA-prov. Det ska skickas iväg till USA och sedan tolkas tillsammans med Leif på Medibalans i Hudik. Så tacksam för att få göra det provet. Jag har ju ätit DHEA från och till sedan maj 2012 men aldrig riktigt vetat om jag behövt det eller inte. Ca 50 % av oss äldre kvinnor svara bra på DHEA och många blir gravida! Det ska bli mycket intressant att se svaret!


Ikväll tog jag sprutan som ska föra mig in i det hormontomma landet. När jag är helt nedreglerad och livmoderslemhinnan är tunn så ska jag börja tillföra hormoner och det är faktiskt bioidentiska sådana. Dessa brukar jag må bra av. Hoppas att kroppen mår bra av en omstart. Bioidentiska är dem när de är som nycklar till sina egna hormoner, de liksom limmar ihop sig med de egna cellerna och är inte syntetiska - bra va!!

Imorgon måste jag nog gå till Hälsocentralen då mina lungor inte alls mår bra. Jag hostar och hostar och det gör ont mitt i epigastriet och är även tungt att andas... nåt är det... 

två månader kvar och DHEA

Tänker korta tankar. De löper först i långa meningar men sen blir de korta, liksom avhuggna. Byter riktning fort. Tankarna lever sitt eget liv. Som vanligt.

Idag har varit en underbar dag. Jag har känt en enorm livslust och glädje. Kan det vara Agnus Castus och rosenroten, DHEA:n eller akupunkturen?? Eller allt tillsammans? Helt otroligt, vilken skillnad. Är driven av en lust och ser framför mig hur fint allt kan bli och hur bra det kan bli.  Precis som det ska vara!

Jo jag äter DHEA igen... trodde ju jag tappat halva mitt hår på grund av den. Tror inte det var den som var anledningen. Troligtvis var det prolaktinhämmarmedicinen som var anledningen till håravfallet. Nu har jag bytt prolaktinhämmare till Norprolac istället, om det intresserar någon...

Det som är mina bryderier då det gäller DHEA är att jag började äta DHEA i maj 2012 första gången. I februari och maj gjorde vi IVF med återinsättande av ett fint embryo var gång. Efter jag har börjat äta DHEA så har mina embryon betett sig märkligt måste jag säga. I augusti fyra månader efter DHEAstarten så blev ägget väldigt sent befruktat. Så sent att ingen trodde det skulle bli befruktat. Läkaren var mäkta förvånad. Det blev dock ett fint embryo tillslut som inte tog sig. I november gjorde vi vårt sista IVF-försök och då blev äggen inte alls bra. Det ena delade sig för fort och den andra blev inte befruktad. Allt detta skedde efter att jag börjat äta DHEA.

De flesta som blivit gravida naturligt med hjälp av DHEA blir det efter ca 7 mån. Det finns undantag med... det finns de som ätit det i fem månader och sedan gjort ett uppehåll och efter tre månader har de blivit gravida. Ungefär 50% av dem som intar DHEA får ingen effekt av det alls enligt studier. Men skulle DHEA kunna göra äggen sämre, alltså har motsatt effekt? Det är väl inte så troligt, hoppas jag. Jag blev gravid när jag var 39 naturligt helt utan några tillsatser, men att bli gravid vid 42 års ålder naturligt är mycket svårare. Då kanske det behöver lite tillsatser?

Ladybond, jag vet vad du kommer svara... att det inte behövs. Jag provar detta nu så får vi se - två månader kvar, sen är det dags för Äggdonation. Det är därför det känns så himla svårt. Det är två månader kvar till Äggdonationsdags. Vad ska jag göra och vad ska jag inte göra för att öka mina chanser till att bli gravid?

Nytt år

Egentligen ser jag inte ett nytt år som något magiskt, att det ska på något sätt bli annorlunda bara för att det är ett nytt år. Jag ser det som att vi har möjlighet att börja på något nytt varje dag.

Jag ska ändå sammanfatta 2012. Inte med så många språkliga utlägg och funderingar utan mer sakligt vad som hänt månad för månad. 

Januari/februari - hade hoppet i sitt sköte. Vi stod inför den första IVF behandlingen. Tre embryon blev till på självaste "Alla hjärtans dag" Endast ett överlevde och det sattes tillbaka i min livmoder men glädjen var ändå stor! Det blev ett minus på testdagen 1 mars. 

I februari sände vi också ut vår inbjudan till vårt bröllop som skulle bli av i juni. Vi gjorde en digital inbjudan ackompanjerad med en låt av Asa "Be my man".

Den 7 Mars dog min pappa i en stor stroke. Det var väntat då han under lång tid varit sjuk från och till. Jag hade dessvärre ingen bra kontakt med min pappa. Anledningen till att jag haft svår ångest i mitt liv bottnar sig nog en del i mitt förhållande till min pappa. Det är dock inget jag fortsätter att "skylla" på utan jag arbetar ständigt på att gå vidare i livet och göra mig fri från min låga självaktning. Min pappa hade testamenterat allt till min bror som straff åt mig och min syster då vi inte klarat av att ha kontakt med honom. Krister och jag sjöng på hans begravning. 

I april var det Tusses ettårsdag. Vi gjorde klart hans sten. Krister ristade in hans namn och datum för födseln och sen fyllde vi i det med vit nagellack. Jag skrev ett blogginlägg om det.  I April var det dags att starta IVF nr 3 vilket resulterade i ett fint embryo som sattes tillbaka men även det blev minus på testdag den 11 maj. Förhoppningarna var så stora och besvikelsen total förstås.

Den 24 april bildades vårt företag: Tuvalina i Trönödalen. 

I slutet på maj så var jag helt uttömd på energi och blev sjukskriven från jobbet. Jag kunde inte köra bil, utan var tvungen att stanna vid vägkanten och sova.

Vi fortsatte förberedelserna till bröllopet. Så många som 117 personer skulle komma!

Årets höjdpunkt - Den 30 juni var det dags. Bröllopet! Det blev en fantastisk dag för oss båda. Det var som en saga från att ha börjat i katastrof på fredagskvällen då vi trodde att hela bröllopet skulle behöva ställas in på grund av de skyfall av regn som öste ned om och om igen. Bröllopet var perfekt på alla sätt och vis,  utom två bottennapp.

Bottennapp 1: Brudbuketten. Min brudbukett som jag borde ha beskrivit bättre för floristen hur jag ville ha den. Det är så knasigt när man har en bild inom sig och så tror man att man gett uttryck för den. Buketten - Den såg snarare ut som en liten vissen stängel med några vita rosor i toppen. Det roligaste var de långa stjälkarna. Jag hade velat den skulle vara rund, stor och överöst med champagnefärgade rosor. Istället blev den en trist tillställning som när jag ser den på bilden blir full i skratt. Jag förstår inte hur man kan misslyckas så med en bukett?

Bottennapp 2: Var servitriserna som vi hade hyrt in. De skulle få en bra betalning, helt rättvis. Men på min egen bröllopsnatt stod dessa unga tjejer och bråkade med mig och var missnöjd över hur hårt de fått jobba och att de minsann ville ha mer betalt. Vi hade under kvällens lopp frågat dem vid upprepade tillfällen om det var något de tyckte var jobbigt, om allt gick som det skulle osv osv... men de sa hela tiden att allt var bra. Istället för att säga till oss under kvällens lopp så står de sedan mitt i  natten och tjafsar med mig om pengar. Det sitter tyvärr kvar som en tagg, deras beteende, deras attityd brände sig hårt in i mig. Vilket enbart berodde på att de är bortskämda och inte vana att jobba.

Som ni märker har händelsen med servitriserna tyvärr överskuggat mycket av det vackra med bröllopet. Men ser man på bilderna här nedan så ser man hur otroligt lycklig jag var och ÄR att ha fått gifta mig med denna underbara man!

Tessan, Kristers systerdottter tog många riktigt bra bilder!

Mycket skratt i kyrkan blev det!

Kristers första son gjorde ett fantastiskt framträdande i kyrkan!

Dags för löften. Jag hade mitt nedskrivet på en lapp som jag hade i BH:n.

Solen strålade som aldrig förr när vi kom ut från kyrkan!

Hur ska jag kunna förstå att jag fått ta del av en sån djup kärlek?

I juli firade vi min mammas födelsedag i vårt nyfunna paradis - som ligger 30 minuters bilfärd från vårt hus. Jag och Krister åkte dit innan och dukade upp ett bord, så när hon kom en bit bort i skogen fick hon denna vy! I vasen står hennes favoritros - Ingrid Bergman.

I augusti gjorde vi IVF nr 3 som vi trodde skulle sluta med ingenting. Inget embryo hade blivit befruktat på den dagen som de normalt blir. En dag senare hade ändå ett embryo blivit till helt mirakulöst och det sattes tillbaka på dag 3. Den 31 augusti på testdagen visade sig ändå att ingen graviditet blivit till.

I september  började vår läkare prata med oss om äggdonation. Detta blev en chock för oss då de hela tiden gett uttryck för att de trott så mycket på oss. Det blev så tomt på något sätt, att Tusse inte skulle få ett genetiskt syskon. Det kändes ännu hårdare och saknaden efter Tusse blev ännu större. Vi kom ändå överens om att vi skulle få göra ett IVF försök till.

I Oktober var jag med i en artikel i DN om IUFD och behovet av nationella riktlinjer. Efter reportaget och flera andra påtryckningar från fler håll, så tog Socialstyrelsen ställning till att Nationella riktlinjer vid minskade fosterrörelser ska upprättas. Ett beslut som vi som startat Facebookuppropet (jag och Elin) väntat länge på. En seger!!

I Oktober påbörjade vi också IVF försök nr 4. Jag och Krister genomförde ett musikprogram som heter "Ett steg närmre". Vi blandade egna och andras låtar. Det blev mycket omtyckt och tanken är att vi ska fortsätta bygga vidare på den konserten.
Våra nära vänner från Stockholm köper ett hus i Trönö som de ska ha som ett sommarhus! Det gläder oss mycket!

I November fick vi konstaterat att inget embryo blev till efter att två ägg plockats ut. Det innebar slutet för våra IVF försök med egna äggceller.

En bit från hamnen i Åbo så fanns ett jätteprästkrage - den var helt underbart hoppingivande!

Då bestämde vi oss att i slutet på november åka till Åbo för ett första möte med äggdonationskliniken där. Undersökning, psykologsamtal och prover - allt gjordes klart. Vi blev ställda i kö vilken är sex månader lång. 

December har varit en månad fylld med olika känslor med diverse inriktning. Jag har varit arg, fly förbannad, ledsen om vartannat, fylld av glädjetårar på grund av alla underbara människor som finns och jag har varit mycket deprimerad.

I december har jag ätit pergotime för att förstärka ägglossningen och det visade sig att jag fick en mycket fin ägglossning också. Det har jag konstaterat genom ÄL-test samt temperaturtagning på morgonen. Det blev en fin stegring, vilket tyder på att ägglossning ägt rum. Min kropp fungerar som den ska förutom en massa håravfall vilket jag tror kan ha att göra med att jag äter pravidel mot förhöjt prolaktin och DHEA. Kanske blev det för mycket för kroppen? Jag har i alla fall sänkt DHEA-dosen och kanske kan jag sänka Pravidel-dosen med. Jag behöver få kontakt med en läkare ang det. Ägglossningen ägde således rum - nu väntar vi bara på att se om det var ett guldägg denna månad!

Ambivalens till DHEA

Dagens tvehågsenhet handlar om DHEA. Detta hormon som vi alla har en produktion av i binjurebarken och som avtar med åldern. DHEA kan tas som ett tillskott. Det gjorde jag fyra månader under sommaren. Slutade och har nu sedan en mån tillbaka ätit det igen. Denna gången har jag tappat kopiöst med hår som en biverkan.

Olika studier visar på att DHEA kan ha positiv effekt på fertiliteten hos kvinnor med låg ovariell reserv. Alltså få ägg kvar i äggstockarna. Den som är specialintresserad av ämnet kan läsa mer
här bl.a: http://m.humrep.oxfordjournals.org/content/21/11/2845.full.pdf

Sen finns det ju kritiska röster med. Och det är ju bra men mycket svårt att förhålla sig till i en utsatt och sårbar situation.
Vår IVF läkare i Falun rådde mig att äta DHEA/prasteron medan vi står i ÄD-kö men nu har jag blivit eftertänksam - igen! Innan jag började ta prasteron fick jag f ett fint embryo vid varje ET och efter jag ätit det så har det bara gått utför. En tillfällighet eller har det med detta att göra som går att läsa här: http://haveababy.com/fertility-information/ivf-authority/dhea-use-in-ivf-it-could-be-harmful-in/

Mina ögon värker, så jag har inte orkat läsa hela texten. Finns det nån som orkar så får ni gärna förmedla vad som står. Jag vill ju inte förvärra våra chanser!

Tack för att ni finns därute!!

förkyld och tacksam

Jag trodde min kropp gått in i ett försvar, där ingen främmande partikel skulle någonsin få komma i dess närhet. Det inklusive små embryon. Ett megaförsvar som stöter bort allt i dess närhet men jag hade fel. Vad skönt att jag har fel - Trallala vad jag har fel!!

Förkylningen är nämligen ett faktum då jag sen i måndags haft ont i halsen och trodde igår att lite snuva bara skulle komma men idag är det en rejäl snuva och det känns i hela kroppen att jag har en infektion, så som det varit förr när jag blivit sjuk. Jag är oerhört tacksam för det, då det bevisar att min kropp förmodligen är mottaglig för ett embryo.

En till sak jag är oerhört tacksam för är att någon, en okänd donatör har satt in 1000 kr på vårt IVF konto!! TUSEN kronor, bara sådär liksom!! Så mycket kärlek och tacksamhet jag känner över det!

Tusen TACK!

Varje liten händelse, ord, handling som sker till mig/oss gör att jag håller mig uppe!

En uppmuntran, ett samtal, ett lycka till med ett engagemang och empati över vår längtan från en handläggare på försäkringskassan, en kram från en arbetskamrat som tror på oss, L:s idoga och kärleksfulla mail om att hon ser oss två med varsin bebis på en filt vid havet - visualiseringen hon aldrig ger upp, en present från en bloggläsare med posten, ett bidrag insatt på vårt konto.

Allt sammantaget gör att jag håller mig kvar!

Ni betyder så mycket!

Kommande planering är:
Vid nästa mens blir det start för IVF försök 4. Den här gången ska jag spruta med både menopur och gonal-f - alltså två olika sorters sprutor.  Förhoppningen är att vi kommer få två embryon denna gång som kan sättas tillbaka.

Jag har slutat med så gott som alla tillskott jag ätit den senaste tiden. Även slutat med DHEA, då jag ätit det i fyra månader nu vilket ska enligt Dr Gleicher på Center for human reproduction vara det bästa att göra. Han rekommenderar att man äter det i fyra månader och sen gör ett uppehåll. DHEA har nämligen en fördröjd effekt.

Det enda jag äter nu är pravidel (mot förhöjt prolaktin) samt inofolic inhandlat från vän i Italien, detta preparat finns bara i Italien. Inofolic innehåller inositol och folsyra. Inositol ska kunna bidra till att vätskan som oocyten ligger i follikelblåsan får en högre kvalitet vilket i sin tur ska kunna påverka ägget att bli bättre. Jag provade även inofolic plus som innehåller melatonin men jag förstod det som att melatonin inte behövdes på mig då jag vaknade efter fyra timmar in på natten. Det har gjort att jag tolkat det som att jag fick ett överskott av melatoninet. Melatonin ska enligt studier kunna göra äggkvaliteten bättre. Ytterligare ett preparat som jag ätit och som jag slutade med nu när jag fick min förmodade ägglossning var Fertile xx.

Om vi inte lyckas nu med detta IVF försök så är planen att vi beger oss till Köpenhamn (men helst skulle jag vilja åka till just Center for human reproduction - det vore något det! Om vi inte  lyckas där så blir det äggdonation i Finland. Vi väljer Finland för att efter att ha gjort behandling där så har vi möjlighet att få ersättning från Försäkringskassan här i Sverige. Det är bara Finland som har lika regler som Sverige vad gäller äggdonation.

Så vad säger ni, bra plan va?

Samtal från IVF kliniken

Tack kära Doktor S!

Hon ringde när jag var på jobbet. Jag satt på toaletten. Jag drog upp byxorna och spolade och sen gick jag ut för att prata med henne. Hon är så omtänksam. Tack för att du ringde. Det betydde så mycket. Så mycket. Precis som ni säger så önskar man ju att man får ha ett samtal med sin läkare efter att det misslyckats. Inte ett samtal där man hör hur stressen finns i grunden och man helst bara måste lägga på för att underlätta den fortsatt dagen för dem. Det är inte bra!

Hon ringde och nu föreslår hon att vi ska vänta med IVF till nästa cykel ändå... för att ta ett FSH (Blodprov på Follikelstimulerande hormon) för att se om det ligger bra för då kan vi utföra Crash IVF. Oj oj oj. Hon vill att jag hör av mig snart och meddelar hur vi vill göra. Jag är osäker på hur vi ska göra.

Crash IVF innebär att man dag 21 i cykeln tar en spruta för att förhindra ägglossning, en bromsspruta. Det är till för att hindra att äggblåsorna själva utvecklar en blåsa för tidigt som sen stöts bort innan behandlingen är klar. Det är en slag ingripande - en crash i den vanliga IVF för att förekomma ägget och hitta det ägg som är bäst innan det förstår det själv? Hm... Något sånt. Vissa har lyckats bra med detta men vissa har fatalt misslyckats. Förutsättningen för att göra Crash IVF är att man har kort menscykel och normalt FSH värde.

Nu gäller det att bestämma sig.

Idag är jag på dag 9 i cykeln och hoppas innerligt på att få egen ägglossning och naturligtvis hoppas vi på att det ska fungerar naturligt denna månad. Tänk om det kunde göra det!!!

Just nu stoppar jag i mig en hel del preparat som ska öka fertiliteten:

Omega-3 = 3000 mg/dag.
D vitamin = 100 mikrogram/dag
Fertile xx = specialbeställt från USA!!! Innehåller munkpeppar bland annat.
Infolic plus = innehåller melatonin, specialbeställt från Italien, som ska vara finfint för äggen!
Melatonin, som förövrigt är jättebra om man har sömnbesvär!!
Prasteron (DHEA)
En och annan trombyl slinker ned i kistan med :-)

Under tiden jobbar vi med att starta upp vår verksamhet. I helgen har vi några vänner här på besök som ska hjälpa oss skrapa bort gammal risig färg från huset. Helt fantastiskt att de kommer hit med arbetshandskarna på och hugger i!!
Kram till alla!!!

Östradiol

De ringde från kliniken för en stund sedan. Igår på sprutdag 7 hade jag ett östradiolvärde på 1300 och det tolkar jag som mycket positivt eftersom jag förra behandlingen endast hade 600 på dag 6. 600 är inte dåligt men det är i underkant och eftersom jag redan tar den högsta dosen av stimuleringen (Menopur) så har jag ju inget att ta till om det skulle vara lågt värde.

Jag hoppas det är ett mycket gott tecken och att det kanske är DHEA (Prasteron) som hjälpt till med detta. Sen återstår att se om det finns några folliklar. Det får vi reda på när vi åker till Falun på torsdag!

Förberedelser

Förberedelserna pågår för fullt i vårt hem. Stora salen ska få lampor, hallen ska fixas till och köket nere ska få två stora kylskåp och arbetsbänkarna ska städas. Där ska snart lagas mat för 120 personer! Gården ska fixas till, så att stolar och bord kan få stå på någorlunda jämn mark och i tvättstugan ska det bli diskrum. I uthuset ska det bli sovloft men logementskänsla. Åtta sängar ska upp som skänkts från traktens allt i allo fixare, en man som kan allt, verkar det som. Sängarna kommer ursprungligen från ett regemente. Vårt kök uppe har också fått ett hål i väggen. Se bilder nedan!

Det som händer med mig är att jag har fortsatt matthetskänsla och även nu svettningar nattetid. Jag är inte bara utmattad på grund av den psykiska stressen utan något har skett i min kropp så det blivit obalans. Kanske är det DHEA:t (prasteron) som gör att min kropp har fått en hormonchock!
Så pass väl känner jag min kropp att jag förstår att det är något kemiskt som händer. Min läkare säger att jag är deprimerad... hm... höll med om det när jag satt där, men tror ändå inte att jag är det. Detta är snarare något kemiskt. Ska träffa henne igen på måndag.

Idag när jag kom hem från jobbet sov jag tre timmar! Nu hoppas jag att jag kan somna igen då jag snart ska upp igen. Sista passet i morgon innan semestern eller sjukskrivning (vilket det kanske blir).

Här kommer lite foton från allt arbete min älskade Krister har utfört senaste tiden:

Här är den 70 kvm stora salen innan ommålningen. Blåa iskalla väggar.

Nu har salen fått vitt tak (nästan i alla fall, färgen bet inte trots Krister stod med färgsprutan 4 gånger...) Väggarna är lite svagt varma av ockra i det vita.

Här är väggen i köket på väg att få ett hål. Nu kan vi gå genom båda lägenheterna vilket kommer innebära att vi får möjlighet till att installera en diskmaskin på andra sidan.

Japp, så här ser det ut nu!

Är det utmattning eller biverkningar?

Något märkligt som jag inte känner riktigt igen händer med mig. Jo, ibland kan det kännas tungt att gå upp för en trapp och som om benen är svaga men att känna så hela tiden?

Kan det vara de olika kosttillskotten som liksom interagerar med varandra? De kanske gör mig vimmelkantig? Eller är det Prasterone som gör detta med mig? Kombinationen av DHEA och Adrekomp kanske inte är bra. Binjurarna får för mycket stimulans på en gång? Någon kunnig människa som kan svara?

Jag lyssnar på min kropp. Låter den bara slappna av när den vill. Låter den lägga sig ned när den vill och resa sig upp när den vill. Nu vill den gå och lägga sig. Imorgon ska jag få massage. Bra. Imorgon åker Krister och köper brudklänningen som jag äntligen bestämt mig för. Det var ett sjå att ta ett beslut. Nu är det taget.

Utsikt från vårt arbetsrum!

Mirakelmedicin?

Idag har hoppet åter smugit sig på. Hämtat ut DHEA, alltså Prasteron på apoteket. Medicinen som du kan läsa lite mer om här, i fall du är intresserad.  DHEA även kallat Dehydroepiandrosteron eller androstenolon. DHEA är det viktigaste utgångsmaterialet för syntes av naturliga östrogener. DHEA finns naturligt i våra kroppar och har som högst värde i 20-års åldern. Därefter avtar det för varje år, ju äldre vi blir.

Mirakelmedicin? Nej, det tror jag inte, men jag tror den kan hjälpa mina ägg att potentiera aningen. Hjälpa dem att bli mer vitala. De två embryon som satts tillbaka hos mig vid de två IVF behandlingarna vi gjort, har ändå haft god kvalitet men det skadar inte om vi får några fler befruktade ägg när vi gör behandlingen. Det ska bli intressant att se vad ätandet av detta tillskott kan göra.

Idag har jag också besökt min akupunktör och även där fått tillskott och stärkande nålar som ska göra mig piggare och må bättre.

Men som många sagt... det är ju inte konstigt att jag känner mig trött och förlamad. Det vore mer konstigt om jag inte gjorde det.

Dagens insikt är att jag ska inte boka in fler saker att göra varje dag utan endast göra en sak om dagen därefter får det komma lite som det vill, det som ska göras. För det är en hel del som ska göras inför bröllopet...

Något i vägen

Något är i vägen. Det går inte riktigt lika lätt att sätta ord på pränt längre. Visst är det konstigt också, att jag tagit så illa vid mig av min brors ord att jag bara gnäller här på bloggen. Jag vet ju att det inte är sant, men jag gillar inte att han kanske läser det jag skriver, för han förstår inte. Jag vet att jag skrivit och delat med mig av mina tankar och känslor och fått er alla läsare att dela dem med mig och även fått många av er att se era liv ur andra perspektiv och vara tacksam för det ni har! Ändå sitter hans ord i vägen för mina ord. Något har gått ännu mer sönder... jag trodde inte det kunde det. Men det har det. Hans sorg över vår fars död är större än min sorg över Tusses död. I alla fall ska jag har förståelse för det till honom mer än vad han har förståelse för mig.

I övrigt så är det cement just nu. Cement i mina axlar och nacke. Cement i hjärnan som försöker glädjas åt livet men inte riktigt orkar.

Samtal med läkaren i tisdags. Jag ska äta DHEA över sommaren, Prasterone för att öka förutsättningarna, äggen ska bli bättre. Jag hoppas även få till en spolning av min äggledare för att öka förutsättningarna till spontan graviditet.

Hoppas ni där ute tar hand om er! Jag försöker hitta ett sätt att slappna av min spända stackars kropp...

Kram till er!