sprutstart

De senaste dagarna har varit turbulenta. Jag har låtit mig dras in i gamla mönster. Bråkat mig in i dem. Jag har känt mig utanför, bortprioriterad och oönskad. Smärtsamma känslor har kommit upp och tankar om att allt snart är förbi. Katastroftankar om att snart kommer Krister upptäcka vem jag egentligen är. Nämligen en bråkig stackare som bara vill ha rätt, rätt och rätt. Inte fel, fel, fel för det skär igenom mitt hjärta.

Jag lättade lite på trycket här på bloggen och det har de som skulle kommit hit (ni vet de som skulle äta påskmiddag med oss) tagit illa vid sig av... förstås. Jag ställde till det. jag började få för mig att jag är en sån som ställer till det. Jag är en sån. Lika bra att leva upp till det... Jag fortsatte försöka kommunicera, inga svar.

Jenny, påminner mig om att älska mig själv. Den gamla goda boken, älska dig själv. Ja, älska dig själv, när du som minst behöver det, det är väl så det ska vara? Eller är det så att man ibland verkligen far iväg för mycket och är för impulsiv och låter känslorna styra? Att man ska lära sig en läxa och att det inte är alltid så lätt att älska sig själv.

- Du ska respektera den som du är, sa min akupunktör. Det man alltid får höra. Tillåt dig vara den du är. Döm dig inte. Nej, döm dig inte Anne. Det finns de som är på det sättet att de bara släpper saker sen finns det de som ångrar sig om de inte stod upp för sig själv. De ångrar sig flera år efteråt. Jag är en sån som vill stå upp för mig, jag vill ha raka relationer och jag vill att människor i min omgivning ska vara ärlig mot mig.

- Det är hormonerna, säger Krister med längtan och förtvivlan i blicken.

Bortprioriterad, oönskad - bortvald. Testamentet kommer upp igen. Pappa hade inte ens nämnt mig och min systers namn. Vi fanns inte för honom. Då var det som han sa när jag var 25 år. Han sa det faktiskt: - Du är inte min dotter längre. Bortprioriterad, oönskad - bortvald.

Vi vände på det. Akupunktören vände på det. Hon sa:
Önskad i harmoni, glädje, vald, älskad och en känsla av tillit. Det är Krister för mig. Han står för allt det. Okej. Tillbaka till solen Anne. Tillbaka. Vänd om. Vänd om och dansa i gruset.

Sprutstart igår. 450 internationella enheter menopour (gjord av urin från postmenopausala kvinnor). En mycket stor dos. Innanför huden. Sved lite. Men sved gott. Äntligen igång igen.




12 kommentarer:

  1. Oj, vilken dos. Tyckte det var tillräckligt att spruta in 375 enheter i magen.

    förstår att många jobbiga tankar är i omlopp just nu. Låt det vara så, så håller jag tummarna för att ivfen ger perfekt resultat någon gång i början av nästa år.

    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anna! Jag önskar och hoppas så! Följer dig varje dag med... Kramar till dig!

      Radera
  2. Från min horisont, ganska många fysiska mil ifrån dig men kanske inte så fasligt långt i verkligheten, är du fantastisk. Det finns inte mycket annat att säga. Jag vet hur svårt det är att applicera klokskaper på sig själv, men alla som säger något för att förminska dig har fel i det de säger. Det betyder inte att de är fel eller att de är sämre människor utan att de har fel i just det, för du är fantastisk.
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men Helena, du formulerar dig så jäkla solklart så mitt hjärta tar språng av känslor! Så oerhört omsorgsfullt sagt av dig! TACK!!! Hoppas du känner dig lite bättre idag... och du. Vi är nära varandra fast många mil bort. Håller helt med dig!

      Radera
  3. Att älska sig själv, i alla lägen, är inte det samma som att älska allt man gör. Har ju ganska nyss börjat följa dig här i bloggen men jag känner din smärta, dina frågor, din förtvivlan i min själ. Känner igen. Känner med. Känner för. Att fundera över sina handlingar är nog bra och sunt (tillfälle att utvecklas) men att fundera över om man är VÄRD att älskas (av andra och sig själv) ska sitta gjutet i själen. Säger som de andra DU ÄR FANTASTISK! Det kan ingen ta ifrån dig. Och du är ÄLSKVÄRD! Sånt känns genom ditt skrivna ord här i bloggen. Följer din och Kristers resa varje dag, tummar hålls och bara goda tankar sänds.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Att älska sig själv i alla lägen, är inte detsamma som att älska allt man gör"
      Kloka ord att rama in och sätta upp på väggen! <3

      Radera
    2. JA!! Suveräna ord! TACK!!

      Radera
  4. Jag tänker på att du vet ju var du kan läka DIN smärta.
    Utan att få den "lindrad" från Kristers kärlek, eller någon annan.
    Smärtan som är DIN blir bräcklig, den som tillhör ditt inre barn, om den ska hängas på en annan människa...
    Hoppas jag inte sårar dig med dessa ord, jag vet ju var du gick förut.
    Kram och varma tankar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår vad du menar men jag har ingen hjälp av att gå på 12 stegs möten. Jag söker mig gärna till andra ställen. Det kanske hjälper dig men inte mig.

      Radera
    2. Vet i och för sig inte om det var det du menade... Det är en speciell situation jag befinner mig i nu med hormoner och faktiskt svåra familjeförhållanden som tonar upp sig. Det jag ska göra för att lindra min smärta är att helt enkelt låta bli att svara på min brors dumma sms. Det skulle göra det hela mycket bättre och då skulle jag kunna njuta av livet.

      Radera
    3. Sorry, jag trodde det gjorde gott i dig att gå där, men nu minns jag att du har sagt nån gång att du inte ...
      Det var jag som tänkte fel.
      Kram och ha det gott.

      Radera