Födelsedagen

 
Idag fyller jag år. 41. Det är inte betydelselöst att få höra en födelsedagssång sjungas i örat när man vaknar. Det är verkligen inte betydelselöst att få sitta vid ett bord, äta gott och bli hyllad av sin fina mamma och nära vänner och sin älskade Krister. Det är allt annat än betydelselöst – motsatsen är betydelsefullt och meningsfullt. Framför allt KÄRLEKSFULLT. Det rör mig till tårar. Det är mycket som gör det.

Vet ni, hade jag tid och det tänker jag skapa, så skulle jag vilja skicka en genuin present till er alla. Min önskan just nu är att få ge er något tillbaka – återigen så känner jag att jag vill det. Jag får höra att jag ska fortsätta med orden, jag får höra att jag betytt något för någon. Det värmer så i kroppen, själen och hjärtat och det är allt annat än betydelselöst. Det är så betydelsefullt att det gör mig inspirerad till så mycket.

Morgonen började med att Krister sjöng ”Ja må hon leva”. Den sången har jag ju hört ett antal gånger i livet. Men den här gången var det som jag hörde den för första gången :-)

Efter frukosten grät jag en stund över saknaden efter Tusse. Jag skulle så gärna velat fira min födelsedag med honom. Krister tröstade mig som vanligt. Stod på knä på golvet vid köksbordet och kramade min snoriga näsa. När jag sa att jag fattar inte varför jag fortsätter vara ledsen så sa han: Det är ju inte så konstigt. Nä, tänkte jag, det är ju inte så konstigt att jag är ledsen fortfarande.

Därefter skulle jag baka en tårta som bestod av äggvitor. Tårtan blev kvar i ugnen för länge vilket gjorde att den blev ett sprucket månlandskap som sedan blev ett lapptäcke tillsammans med en annan tårtbotten och med hjälp av marsan som klister och några smetiga blåbär så lyckades jag limma ihop lapptäcket och tårtan blev faktiskt god!

Efter att ha sjungit en hårdrockslåt för att försöka hjälpa Krister inför morgondagens spelning så har vi njutit av att kunna sitta i en soffa mittemot två vackra fåtöljer, njutit av att bara ha ett fint hus och ett fint rum att sitta i. Härligt att kunna sitta i soffan med en av min bästa vänner och hennes nya kärlek.

Nu ser jag fram emot en skön sömn. Helt slut faktiskt. Slut på ett behagligt sätt. 


6 kommentarer:

  1. Ett stort grattis!

    SvaraRadera
  2. Stort grattis på födelsedagen.

    Så klart är du fortfarande ledsen över Tusse. Vi kommer alltid vara ledsna över våra små som aldrig fick chansen att leva tillsammans med oss. Kanske blir smärtan något lättare med tiden, men sorgen kommer alltid finnas där.

    Kram

    SvaraRadera
  3. Vi fortsätter visst att följas åt. Jag blev visserligen "bara" 36 igår men ändå :) Grattis i efterskott och skönt att höra att det blev en fin dag ändå till slut. Kramar!

    SvaraRadera
  4. Ja må hon leva!!
    klart tårar rinner över tomheten efter Tusse. Det skulle ju varit din första födelsedagen som ni fick fira med varann. Är så glad att dagen ändå varit bra och fylld av kärlek. Kram och hurra <3

    SvaraRadera
  5. Massa grattis underbart härliga du!

    Ja, såklart det känns när drömmen som man hade i sin hand försvann och bara inget är kvar utom minnen och önskan om att allt varit annorlunda.

    Grattis på dina fina dag och skönt att läsa att den ändå var så vacker som den gick att få.

    Och sång är fint att få.

    Massa massa kram!

    SvaraRadera
  6. Ann! Vad fint med en måntårta:) Och när det gäller orden så ska du absolut fortsätta skriva, orden är så naturliga för dig, allt du skriver, du har förmågan att berätta så det berör.

    SvaraRadera