En verktygslåda fylld med allehanda medel

 

Om framtiden finns mycket att säga. Om jag tittar i backspegeln har många av mina drömmar slagit in redan. Krister har blivit så oerhört glad när han insett att tillsammans med mig blir inget omöjligt. Jag undrar vad det är som gör att inom mig har jag faktiskt en övertygelse om att inget är omöjligt ändå. Jag tror jag anar var den viljan kommer ifrån. Trots att jag tvivlat på att mitt liv någonsin skulle få något slags lugn i sig. Tillslut är det ändå möjligt. Det jag förutsatt mig och drömt om har blivit verklighet på många plan.

Huset som vi köpt trots en del motstånd först. 

Det finns några saker som jag bara inte lyft fram i ljuset och vågat tro på, men det jag trott på har alltid framstått som möjliga. Ibland har jag kämpat och slitit för att saker och ting ska hända och ibland har jag släppt taget om det och bestämt mig för att se det tydligt framför mig och då har det efter hand blivit till. En balansgång mellan hårt arbete och tillit. Mina vänner har hjälpt mig att se det här.

Vägen har varit krokig för mig. Jag känner mig som en verktygslåda, fylld med allehanda verktyg, det gäller bara för användaren att ta reda på hur man använder dem på bästa sätt. Det finns mycket mer att utforska i min verktygslåda. Mycket mer! Det är det som vi vill använda huset till. Använda alla verktyg, ta fram dem och titta på dem och se hur vi kan använda de på bästa sätt. Vissa verktyg behöver smörjas upp lite och till det behövs en villighet till att ta en sak i taget. Därför behövs en portion tålamod och en portion acceptans gentemot sjuksköterskelönen som är så knaper. För pengar behövs som sagt det med för att förverkliga drömmar, men det går att hitta dem på olika sätt.