Att tända en stjärna inne i det mörka rummet

Kommer in i den kalla farstun, där trappen går upp till lägenheterna. Det luktar lite sommarstuga. Där uppe i fönstret har Krister satt upp en av stjärnorna som vi fått ärva efter förra ägarna till huset. Krister har satt upp stjärnor lite här och där. Noggrant fixat med strömsladdarna. Sett till att vissa har timer. Sett till att de inte hänger och slänger. På taket hörs regnet droppa så där skönt avslappnat. Ett skönt regn och graderna är inte lägre än 4.

Min älskade blivande man. Han är en riktig livsnjutare. Ivrigt varje dag kliver han upp för att ta tag i dagens göromål. Han längtar efter att få göra det. Och när han gör det så är han i det han gör. Han är närvarande. Det är så inspirerande att se och att leva med en människa som är sån.

När jag är i det jag gör så känns det. Det är ett lugn i bröstet. Det känns njutningsfullt och jag har ett nyfiket förhållningssätt till det jag gör. Ingen oro för framtiden och inga malande tankar. Bara är och gläds. Så kände jag nästan under hela graviditeten. Jag bara var och var så oerhört lycklig. När jag kan känna det där lugnet och nyfikenheten att få skapa och vara i nuet då blir jag lycklig. Just nu känner jag så.

Nu har vi tänt massa stjärnor här. Även jag kände ett lugn och kunde koncentrerat sätta upp en stjärna.