Drömmen lever

Aldrig har väl en medicin smakat så bra och känts så välbehövlig som denna Pravidel. Jag äter den delat på två tre gånger om dagen. Jag äter den med andakt. Märker hur min kropp tackar och tar emot. Livet känns plötsligt mer hanterbart. Alla orosmoment som går att påverka är bra att ta bort. Då blir det lättare att vara närvarande i nuet.

Livet fortsätter därför här och nu. Idéerna om huset som vi ska flytta in i tar form och sakta men säkert så arbetar jag mig fram emot att förverkliga dem. Vi pratar med caféägare för att höra hur hur de gått tillväga – det är inspirerande. Ännu fler idéer föds. Huset vi ska flytta till har så många möjligheter. Jag funderar på företagsform och hemsida. Ser visionen klart och tydligt. Jag ser hur det strömmar in människor i ett café, människor som är glada och nyfikna. Jag hör hur vi sjunger och spelar där, att vi frigör några låsta positioner, hur vi dansar loss några stela kroppar. Än så länge är drömmen lycklig. Jag lever i den.