Idag får jag höra att jag är en "änglapuppa" (kan inte låta bli att skriva det, då jag tycker det är ett fantastiskt gulligt, kärleks- och fantasifullt ordval) och en fantastisk kvinna. Jag får ideligen höra komplimanger. De smeker min annars så törstande utarmade insida som förr trånat efter bekräftelse, från ett svart hål av förtvivlan, men som idag känner stolthet och självaktning och enorm glädje att få så fina komplimanger. Komplimangerna kommer från en fin, kärleksfull, spännande och mycket omtänksam man.
Jag har som motsats till ovan, som ni kanske förstår aldrig stött på något liknande förut. Jag har i mitt vuxna liv, endast haft relationer som varit destruktiva på det ena eller andra sättet.
Det är som en dröm men den har blivit livs levande verklighet och jag funderar på hur jag ska kunna berätta hur det gick till egentligen. Hur blev min dröm sann? Det är många som frågar, faktiskt, hur man beter sig för att träffa den rätte och få en sån fin relation som vi två har. Det är många som längtar där ute, precis som jag gjorde för ett år sedan. Många vill veta och hitta sanningen, nyckeln till - hur gör man egentligen för att träffa någon som man kan älska och bli älskad av?
Jag tror att för mig var det så att jag provade att göra något nytt. Jag provade ett nytt spår. Jag testade att inte döma på förväg och jag testade att inte hålla fast vid mina föreställningar. Det som var mitt vanemässiga jag fick prova och utmana nya små stickspår. I nästan varje situation som jag var på väg att hemfalla åt mina gamla beteenden så testade jag att se det på ett nytt sätt och handla efter det. Jag hade god hjälp av min fina vän Åsa - många givande samtal med henne förde mig hela tiden framåt.
På lördag 16/4 så har jag och Krister varit tillsammans ett år och kanske kommer vi få vårt kärleks- och mirakelbarn på vår årsdag. Vem vet? Vi får se när han vill komma ut?
Fotograf: Therese Tezz Pettersson
ja, det hade ju varit en helt fantastisk grej om ert barn fick födas på eran dag :) Men oavsett är det definitivt ett tydligt tecken på eran kärlek. <3
SvaraRaderaKRAM!
Tack Tezz! Dina ord värmer!
SvaraRaderaKänns underbart att se att fler än vi blev gravida så snabbt. Vi kände varandra iof sig innan och umgicks mycket, men så blev vi ett par och vips blev jag gravid. =))
SvaraRaderaHåller med Tezz om att det skulle vara fantastiskt om ni barn på årsdagen, vad fint det skulle vara.
SvaraRaderaJag drömde förresten inatt att du skulle föda! (Eller "poppa", som det sades i drömmen) Det är väl ett bevis på att vi är flera som väntar med spänning på när den lilla tycker att det är dags att komma ut. :)
Å lite spännande kuriosa är att jag fyller år på er årsdag Anne. Kramar till er från Liv
SvaraRaderaJag blir så glad när jag läser det du skriver, det är fantastiskt och alldeles underbart, och vet du,du är värd all den kärlek du får ta emot <3 OM inte Klimpen kommer innan helgen kanske vi kan ha en filmkväll eller tjejkväll bara, du, jag och Å?
SvaraRaderaJÄTTEVARM KRAM!
Zanna, mycket glädjande att höra och roligt att kika in på din blogg med!
SvaraRaderaKiki - vad roligt att du drömmer om vår bebis - poppa låter som det är precis det som den håller på med. Den poppar järnet!
Liv, jag kommer ihåg att det var den födelsedag den kvällen jag åkte till Krister för första gången! Det kommer jag alltid att minnas!
Eva, lördagkväll kan ju vara något, jag har massor av bra filmer här hemma...
Helt underbar historia Anne!
SvaraRaderaTack Jane!! Kram
SvaraRaderaÅh så fint!
SvaraRaderaEr kärlek ger mig lite hopp. Man kan väl säga att jag gått igenom helvetets eldar, kort beskrivet, med destruktiva relationer och annat otrevligt, och först nu börjat känna att jag är på väg ut på den ljusa sidan. Ibland har det känts hopplöst och som om allting är för sent, som om jag gått miste om en massa saker som man "borde" ha gjort istället för att bara kämpa för sin överlevnad, som jag i mångt och mycket har gjort. Men när jag läser om dig och om er fina kärlek så tänker jag att det ju finns hopp, i alla fall. Kan det hända för dig så borde det kunna hända för mig!
Du verkar så himla härlig, Anne! All lycka till dig och er, trots det fruktansvärda som hänt.
Åh Linda! Om det finns något jag kan säga eller göra för att putta dig ännu längre fram till den ljusa sidan så gör jag gärna det! Fortsätt att tro och omfamna dig själv ur det mörka som varit. Jag har också haft sjujävliga relationer. Vi är värda så mycket mer!!
SvaraRaderaEller hur? Kram och tack för dina fina kommentarer!
Tack själv! Ja, vi är värda det bästa, jag har börjat förstå det nu på senare tid, även om jag ännu kan ha mina stunder av tvivel. Men mörkret håller sig borta allt längre nu för tiden och det är verkligen underbart att äntligen känna att man verkligen LEVER, inte bara överlever!
SvaraRaderaKram!