Acceptans

Jag har ju lovat mig själv att arbeta med acceptans. Men inom mig nu huserar tillstånd av, vilja vara någon annanstans. Vilja vara glad, vara i glädje. Helheten? Var känner jag mig hel? Det är långt ifrån acceptans. Jag vet. Jag behöver nog gråta lite. Jag behöver lätta på bördorna, alla måsten och alla önskningar som bara egentligen begränsar mig.

Nytt år, innebär det något nu? Gör det någon skillnad? Snön faller ned utanför. På avdelningen vårdar jag kvinna som är 98 år. Hennes oro kretsar kring hur hon ska kunna gå på toaletten själv, hon behöver stöd.

Min oro, kretsar kring att jag undrar var och när jag inte mådde så här, när ångesten inte griper mig runt bröstkorgen. När kändes det okej? Var var jag då någonstans? Jag vill i så fall aktivt ta mig tillbaka till det sammanhanget. Att inte hela tiden vilja någon annastans. Acceptans igen. Acceptera det jag är i just nu, inte forcera, tålamod, värme.

1 kommentar: