Jag vet! Det har varit jordbävning på Haiti. Jag vet! Jag har flera vänner i min omgivning som vill göra trevliga saker med mig som t.ex. att sjunga och att sätta i hop sceniska teatrala stycken för barn eller för vuxna. Leka, måla, skriva, dansa osv osv. Jag vet! Allt sker där ute och jag finns instängd i mig och slåss för att komma ut. Perspektiv på tillvaron, jag försöker fånga det! Inse att det är inte sanningen att vilja dö, det är inte sant att inget mer finns kvar, ingen framtid, inget levande liv.
Men ingen kan anklaga mig för att inte försöka. Denna vecka har jag spenderat över 2000 kr på olika behandlingar. Jag har gråtit och sett bilder, sjunkit till botten och tagit mig upp i ljuset och sett solen och stått upp för mitt inre barn och uttalat det mest innersta sårbara, det som blivit så kränkt i olika relationer som inte varit bra för mig. Jag har varit ute och traskat en timme nu i hög snö. Joggat mig fram och frustat som en häst. Jag har skrikit och jag har omfamnat mig själv.
Jag vet allt! Det är tragiskt med världen, alla krig, jordbävning, människor som dör, det finns därute. Men inom mig pågår ett eget krig. Jag vet att ni inte dömer mig, men jag önskar jag kunde lyfta blicken.
Jag har ätit antidepressiv medicin i tre veckor nu och när jag ökade dosen för en vecka sedan så blev mina symtom så mycket värre att det blev outhärdligt. Jag gick till min kinesiolog i går och hon testade om medicinen var bra för mig. Hon testade också om jag behövde ta lugnande medicin men inget av det behövde min kropp. Flera gånger testade vi. Jag vill ha tillräckliga bevis. Tillslut var jag överbevisad. Jag ska sätta ut medicinen och börja med naturmedicin istället, men jag ska ta det försiktigt. Det är den enda vägen!
Trots entimmespromenaden håller ångesten ett fortsatt grepp om mig och jag ropar rakt ut - Befria mig! Jag är beredd att ropa på Gud nu. Botten är inte nådd. Det finns olika lager av botten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar