I mitt väntrum

Kanske borde jag egentligen inte skriva något idag. Idag är en onödigt komplicerad och tillkrånglad dag och det beror till stor del på hormonella faktorer och inte egentligen på något som har hänt. Det är dag 25 i menscykeln idag och igår tog jag ett graviditetstest bara för att se att jag kunde sluta med mina mediciner. Jag har denna cykel tagit både östrogen och progesteron i tillägg och det märks att jag behöver det. Får inga spottings då och det måste ju tyda på att när jag inte tar dessa mediciner så är det uppenbart att jag har brist på dem, eftersom jag då får spottings. Ni vet vad det är va?

Går inte in något djupare på det.

Känner mig bara mörk idag. Tänker, vad skulle hända om jag bara la mig ned och sa, nu struntar jag i allt?

Förresten så tror jag inte heller att jag kan bli någon bra mamma. Känner mig otålig, ond och omogen.

Våra vänner var här med sina fina barn några dagar och jag kände komplicerade känslor då. Det var då tankarna började komma. Vi kanske inte ska ha något barn helt enkelt. Jag kanske inte har tid, ro, tålamod och tillräcklig mognad för att kunna ta hand om ett barn? Jag ger inga signaler till att vara en barnkär människa...

Våra vänner är förresten helt underbara! Jag önskar bara att tiden var mera i nuläge när de var här, att jag hann visa de allt vackert här. Hoppas de hann se det ändå... Det slår mig om och om igen att jag lever fast ändå inte. Jag liksom lever i ett väntrum. I väntrummet händer det saker bara. Det händer om och om igen. Vänner kommer och åker, min syster och mamma kommer och åker.

Jag känner så starka känslor inför er, jag älskar er och i mitt väntrum sitter jag och ser ut på er, pratar med er men när ni åkt så vill jag att ni ska komma tillbaka för jag var inte riktigt där när ni var här. Inte riktigt. En liten stund bara till så jag kan vara närvarande. Kom tillbaka!

I mitt väntrum är det mesta satt på paus och det är svårt att hänga med ibland när världen utanför spelar förbi. Kanske är det bara en illusion, när jag tror att väntrummets tid ska vara förbi när vi fått vårt levande barn? Förmodligen är det så... En illusion alltså. Då kommer nog nya sätt att inte vara närvarande på... att vara närvarande är nog det svåraste som finns. Det är så sorgligt när man upptäcker att nuet försvinner och när man inser att det är det enda man har.

Jag minns att jag låg i hängmattan. Jag var närvarande i alla fall då. Och jag minns mycket mer idag saker som jag gjort och är med om. Mycket mer än när jag var ung... Det måste ju ändå tyda på att jag är mer närvarande nu än tidigare...

Sista chansen för det egna ägget

Trodde guldägget skulle komma denna cykel. Trodde, drömde, hoppades att ägget skulle tänka; "Nu är det minsann sista chansen för mig att visa mig, innan det kommer ett annat ägg här och tar över". Jag önskade så hett att The Egg skulle dyka upp och bli befruktat och leta sig in på det rätta stället i livmodern. Tänk om vi kunde få sånt flyt, ja, det har ju hänt förr, det händer ju andra ibland, tänk vad vi skulle behöva det, eftersom alla pengar vi lagt ned på äggdonationen skulle vi behöva för att renovera köket här nere till caféet. Tänk om vi skulle bli gravida naturligt, få tillbaka pengarna och vips så hade vi ett kök! Drömma kan man ju...

Denna cykel är den sista naturliga på länge. Naturliga och naturliga är ju inte riktigt sant. Min cykel har spårat ur då jag får mellanblödningar redan på dag 17 i cykeln. Något är det som är fel och jag vet, det blir tjatigt för Krister att höra om min oro hela tiden. Tillslut fick jag göra en jämförelse. Tänk dig, sa jag till Krister om du hade haft bruna flytningar i kalsongerna titt som tätt, vad skulle du känna då? Jo, oro, sa han. Jag skulle fundera på vad som var fel.

Precis så är det att ha spottings, det gnager inom mig, gör att jag ångrar mig över att jag inte tog progesteron denna månad ändå. Åbo-kliniken rådde mig att låta bli eftersom jag ska nedreglera mig nu, idag ska jag ju ta sprutan är det meningen. Tänk vad mycket som kan ställa till förtret i en sån här process. Vad många olika infallsvinklar det finns och så många olika mediciner som används på olika sätt. En sak som fått mig att gå igång nu är progesterontillskottet man tar efter man fått tillbaka det donerade ägget. Finland har skrivit att jag ska ta crinone och IVF kliniken skriver ut Lutinus. Vad är den kemiska skillnaden? Enligt fass är det samma verksamma ämne, nämligen progesteron men det har olika upptagningssätt eftersom det ena är en gel och det andra mer en tablett, ett vagitorium. Hur ska man veta vad som är bäst? Är det olika från person till person? Kliniken hade inget vettigt svar och jag har skrivit till crinonetillverkaren men de kommer väl förmodligen skriva upp sin produkt som den bästa. Skulle behöva prata med en kemiskt kunnig person! Jag skrev till IVF-kliniken i Falun och bad de skriva ut Crinone istället. Jag har ju testat Lutinus nu varje IVF-försök så varför inte testa något annat denna gång. Tack för att IVF-kliniken är så hjälpsam!! Jag skriver bara ett mail så får jag det jag vill.

Salivrör

Eftersom jag hostade hela natten till idag så har jag varit hemma från jobbet idag och har kunnat i lugn och ro mellan hostningar samlat ihop saliv i små rör minsann. En morgon, en vid lunch, en vid middag och en innan läggdags. Äntligen ska jag få ta ett DHEA-prov. Det ska skickas iväg till USA och sedan tolkas tillsammans med Leif på Medibalans i Hudik. Så tacksam för att få göra det provet. Jag har ju ätit DHEA från och till sedan maj 2012 men aldrig riktigt vetat om jag behövt det eller inte. Ca 50 % av oss äldre kvinnor svara bra på DHEA och många blir gravida! Det ska bli mycket intressant att se svaret!


Ikväll tog jag sprutan som ska föra mig in i det hormontomma landet. När jag är helt nedreglerad och livmoderslemhinnan är tunn så ska jag börja tillföra hormoner och det är faktiskt bioidentiska sådana. Dessa brukar jag må bra av. Hoppas att kroppen mår bra av en omstart. Bioidentiska är dem när de är som nycklar till sina egna hormoner, de liksom limmar ihop sig med de egna cellerna och är inte syntetiska - bra va!!

Imorgon måste jag nog gå till Hälsocentralen då mina lungor inte alls mår bra. Jag hostar och hostar och det gör ont mitt i epigastriet och är även tungt att andas... nåt är det... 

Aldrig några risker

Efter det vi varit med om så skulle jag inte ta några som helst risker när jag blir gravid igen. Om det skulle bli missfall så vet jag att jag gjort allt jag kan.

Efter det vi varit med om så litar jag inte speciellt mycket på förlossningsvård och ej heller på vad trötta läkare säger...

Jag ska lita på min intuition i fortsättningen. Hoppas ni andra gör det med!

När ni försöker bli gravida, ta hjälp av det som så många IVF-kliniker i världen använder! Sverige ligger år efter på vissa punkter.

Fungerar det inte, prova de tilläggsmediciner som finns att pröva! Vad har ni att förlora?
Det är inget farligt att ta lite kortison t.ex. under kortare tid.

Gå in på denna välgjorda och informativa sida om ni vill veta allt:
www.fertilitetsguiden.com