Lördag

Första dagen på länge som det känns som att det finns ljus i livet och världen. Solen glittrade mot den nyfallna snön och vi tog en promenad trots ganska isig vind.

Jag försöker promenera varje dag men lyckas inte alltid med den föresatsen. 2 km är vad jag klarar sen gör det ont i ljumsken. Känns skönt att vi går mot ljusare tider och när Flingan är född inbjuder naturen här där vi bor till många promenader. Det ska bli så härligt att promenera i vitsippsskogen och lyssna på alla vårfåglar och äntligen få rå om vår efterlängtade bebis.

Vissa dagar sen UL har Flingan knappt rört sig alls (rört sig sen på natten men inte lika starkt som innan) och det är svårt att bedöma hur lite fosterrörelser som anses normalt. Det är en svår balans och gör mig en gång om dagen helt knäckt. Som tur var satte hon igång igår kväll och i natt med rejäla sparkar och verkade snurra runt flera gånger då hon ena stunden sparkade på magen och andra stunden på urinblåsan. Det gjorde absolut inget!!

Eftermiddagen tillbringas med den skönlitterära boken om en kvinna på 30-talet som blir gravid under helt andra förutsättningar än jag. Berättelsen är gripande. Mellan varven läser jag den mer praktiska boken om att hitta verktyg till att hantera sin rädsla under förlossningen.


3 kommentarer:

  1. Så skönt att höra att du känner glädje och ser ljuset. Det är banne mig inte alltid lätt alla gånger.

    Måste även tillägga att min lilla Eva satt med mig precis då jag kom in på din blogg. Hon fick syn på Tusse. Hon pekade och fick sin snälla lilla röst och pratade med Tusse. Titta mamma sa hon och sedan gullade hon och berättade utan ord att han var så liten och söt :-)

    SvaraRadera
  2. Den läste jag också, Föda utan rädsla, fick låna den av en vän. Nu hade ju inte just jag så särskilt mycket nytta av den men jag tyckte det kändes bra att läsa den. Gillade inställningen. Att det onda som just varit aldrig mer skulle komma tillbaka, att det hjälpte att komma en liten bit närmare att få möta mitt barn.

    Och du, det FINNS ljus och det är ditt nu. Kramar!

    SvaraRadera
  3. Fina Anne! Skönt att du mår bättre och kan känna glädje och känna föväntan. Du ska se att detta kommer bli fantastiskt. Det är er tur nu!! Heja Flingan! Så det så! Kram Eva

    SvaraRadera