Jag försöker promenera varje dag men lyckas inte alltid med den föresatsen. 2 km är vad jag klarar sen gör det ont i ljumsken. Känns skönt att vi går mot ljusare tider och när Flingan är född inbjuder naturen här där vi bor till många promenader. Det ska bli så härligt att promenera i vitsippsskogen och lyssna på alla vårfåglar och äntligen få rå om vår efterlängtade bebis.
Vissa dagar sen UL har Flingan knappt rört sig alls (rört sig sen på natten men inte lika starkt som innan) och det är svårt att bedöma hur lite fosterrörelser som anses normalt. Det är en svår balans och gör mig en gång om dagen helt knäckt. Som tur var satte hon igång igår kväll och i natt med rejäla sparkar och verkade snurra runt flera gånger då hon ena stunden sparkade på magen och andra stunden på urinblåsan. Det gjorde absolut inget!!
Eftermiddagen tillbringas med den skönlitterära boken om en kvinna på 30-talet som blir gravid under helt andra förutsättningar än jag. Berättelsen är gripande. Mellan varven läser jag den mer praktiska boken om att hitta verktyg till att hantera sin rädsla under förlossningen.
.jpg)
