Jag tappar hår! Under graviditeten med Tusse så blev mitt hår fantastiskt, så där som man ser många gravidas hår bli. Tjockt och glansigt men nu, håret försvinner för varje gång jag drar min hand igenom det! Förra hösten hände lika men då berodde det på att jag tog pravidel (mot förhöjt prolaktin). Nu beror det väl på att all näring sugs ur min kropp och det uppstår en obalans.
Jag har inte överproduktion eller underproduktion av sköldkörtelhormon. Senaste besöket hos läkaren fick jag det bekräftat. Mitt TSH-värde är 1.0. Jag tar nu varje kväll något som heter Restore från Fitline som innehåller enbart vattenlösliga vitaminer och mineraler. Detta pulver har faktiskt hjälpt mig hittills att inte få kramp i benen på natten. Jag hade en fruktansvärd kramp i benen under graviditeten med Tusse. Nu är det mycket bättre tack vare Restore. Restore innehåller också järn. På tisdag ska jag även få av min syster en produkt i samma serie som heter Activize och innehåller en hel del B-vitaminer. Dessa två produkter tillsammans ska kunna vara tillräckligt för att få järnbalansen under kontroll. Hoppas de kan hjälpa mot mitt håravfall med.
Jag börjar nu förstå också hur denna graviditet påverkar mig rent mentalt. Det är fruktansvärt att gå och känna efter hela tiden om Flingan lever. Ena stunden är jag lugn för hen rört sig bra en stund men sen går det några timmar och Flingan är nog inte tillräckligt stor så att hen svarar riktigt på mina buffar eller reagerar på kallt vatten som större bebisar kan göra. Igår kväll när vi lade oss ned för att känna efter om hen började röra sig så hände inget. Vi buffade, spelade gitarr och sjöng men inget hände. Senare på natten blev det full fart. Flingan rörde sig väldigt aktivt och lyckan var tillbaka för en stund!
Jag pendlar snabbt mellan att vara här och nu med Flingan och där jag hamnar tillbaka till söndagen den 17 april 2011 då jag satt i soffan och försökte buffa på Tusse. Jag minns att jag vände mig från sida till sida och hans lilla kropp på 3 kg flyttades av tyngdkraften enbart, inte för att han rörde sig själv! Den där skräcken kommer över mig minst en gång om dagen. Inte konstigt att jag är slut... Älskade, Älskade lilla Tusse - jag önskar så att du ska få ett syskon!
KRAM!!! Jag bar också på en ständig oro över att barnen skulle dö i magen när jag bar på dem, både med Neo och med Noah. Med minstingen Neo var det så att han vissa dagar var jätteaktiv, och andra dagar väldigt, väldigt lugn. Både en och två gånger hände det att jag var inne på spec-MVC för kontroll av fosterrörelser, och någon annan gång var det min MHV-barnmorska som lyssnade och konstaterade att hans hjärta slog som det skulle. Min moderkaka låg visserligen i framvägg, men jag är inte så storvuxen, så jag brukade känna rörelserna tydligt ändå, väldigt tidigt i graviditerna. Med tanke på dina tidigare erfarenheter med Tusse är det ju inte heller så konstigt att du är rädd för att någonting ska hända med Flingan. Klart att du är trött! Klart att hela du påverkas, både fysiskt och psykiskt. Kan inte stötta på annat sätt än skriva att jag tänker på dig och håller tummarna så hårt jag kan för att ni ska få ert efterlängtade syskon när det är dags, och att allt är som det ska vara med henne/honom.
SvaraRaderaKramis
Tack kära du för dina ord! Det betyder mycket! Kram!
RaderaÅh Anne! Känner igen mig så i det du beskriver. Gråter när jag läser. Varje gång jag känner efter om Pyret i min mage sparkar och han inte gör det förflyttas jag tillbaka till de hemska timmarna förra året när jag förstod att min lilla dotter slutat röra på sig. Det är mer än oro, det är som att vara där igen. Innan jul var jag helt färdig av alla känslor och sömnbristen det medförde, så jag gick till en psykolog på Mvc. Hon anser att mina minnen är traumatiska och därför svåra att komma vidare med. Så på tisdag ska vi prova en speciell metod för traumabearbetning för att se om det kan bli bättre. Lite har det redan hjälpt bara att få prata om det. Hoppas du känner att du får allt stöd du behöver, även om ju inget kan ta bort oron och minnena så kan det ju iaf lindra lite.
SvaraRaderaStor kram! K.
Vad bra du får prova något som kan bearbeta ditt trauma. Visst är det ett enormt trauma. Jag kan vara rädd ibland att det ska komma upp under förlossningen och göra mig livrädd och skräckslagen. Berätta gärna mer hur det gick! Jag får bra stöd tycker jag, av er läsare och många andra!! Varm kram till dig!!
RaderaKram till Dig
SvaraRaderaTACK!! :-D
RaderaUsch vad jag känner igen mig i det du skriver, den ständiga ångesten. Jag hade också tillfällen när jag inte fick fart på Elliott och vi åkte in, vi har ju relativt nära. Jag hoppas det blir lättare för dig/er för man blir ju helt slut av all oro.
SvaraRaderaDe där vitaminerna du tar är det något man kan köpa på apoteket?
Skönt att du inte har något problem med sköldkörteln. Är du fortfarande lika trött?
Jag är inte riktigt lika trött faktiskt men när jag inte har sovit så är jag ju det förstås. Jag har grymma sömnstörningar. Tack och lov att jag är sjukskriven på halvtid, annars skulle det inte gå. Det går inte att köpa det braiga pulvervitaminerna på apoteket. DE säljs av ombud. Jag hittade ett i Stockholm, måste ju finnas fler, men är du intresserad kan du kontakta henne och fråga efter Fitline produkter. Här är en länk: http://www.alpha-plus.se/terapeuter-och-aterforsaljare/jag-vill-ha-kontakt-med-en-e-butik-butik/item/anette-palmman-friskvard.html
RaderaJag hade samma problem med håret sist jag var gravid. Första gången var det tjockt och fint. Konstigt att det blir så olika.
SvaraRaderaFörstår verkligen din ångest. Jag själv är livrädd för hur jag kommer att må nästa gång. Jag hoppas på att bara kunna slappna av och vara lycklig. Men det går nog inte. Kände så igen mig när du skrev om tyngdkraften och magen. Jag kände likadant. En fruktansvärd upplevelse! :(
Du ser i alla fall lycklig ut på bilderna!!! :)
Kramar
Usch, ja det är overkligt att behöva vara med om det. "skönt" att höra att andra också haft problem med sitt hår under graviditeten. Jag trodde verkligen inte att det skulle bli så.
RaderaJag är lyckligt mellan varven! Hoppas att 2014 blir ett lyckligt år även för dig och din man!! Kramar
Jag tappade också mycket hår första gången. Med andra, var det ingen större fara. Än så länge har jag inte märkt att mitt hår är konstigt, men är jj bara i v 9. Lycka till på tul!
SvaraRaderaTack Camilla! Ja, det verkar ju uppenbarligen som att man kan tappa hår ibland när man är gravid. Det visste faktiskt inte jag... men nu vet jag.
RaderaKan det vara en liten tjej som ger dig så annorlunda "symptom"? :)
SvaraRaderaUsch, jag kan knappt läsa det du skriver om Tusse, det gör så obeskrivligt ont att ens tänka tanken på vad du gått igenom. Jag bara önskar dig ett litet barn och Tusse ett litet syskon.
Kramar!
Det verkar som vissa får mer såna symtom ja, som att tappa hår och det visar sig vara en tjej. Jag vet inte om det stämmer överlag men i vårt fall verkar det ju stämma! Kram till dig och din fina familj!
Radera