Del 2: Återblick andra halvåret 2013 med bilder

Juli: Hittar med hjälp av min syster jätteeterneller som jag älskar och som blivit Tusses blomma. Planterar en planta genast på hans grav. Jobbar hårt i vårt café. När alla andra är på musikfestivaler eller har små mysiga fester står jag och bakar som en tok i vårt cafékök! Det var roligt att få fylla kyldisken men kändes lite ensamt ibland. I juli har vi även besök av Friteatern som spelar en fantastisk föreställning: "Den långa vägen till nu". Vi har även 3 st välbesökta kvällar där vi gör ett levande melodikryss. Minst 50 personer kommer varje gång. Jag och Maria (vad skulle vi gjort utan Maria!) står i köket och serverar mat och bakverk och sedan kastar jag mig ut till Krister (Melodikrysset kunde vara utomhus alla gånger utom en då det regnade) och spelar och sjunger lite med honom!

Evighetsblomman på Tusses grav.

En riktig lycka när kylen väl blivit fylld.

Friteatern in action. Mycket härliga män och suveräna skådisar och musiker!

Välfyllt på melodikrysskväll.

Det var så kul att dekorera med blommorna från trädgården!

Kristers bror och jag!

Augusti: Den 3 augusti fick jag positivt utslag på ÄL-testet. Det hade jag fått de senaste månaderna. Skillnaden denna gång var att jag hade tagit östrogen från den 24 juli (första mensdagen) då vi skulle göra ÄD/FET den 13 aug. Jag tror att östrogenet gjorde att jag fick ägglossning en dag senare än vanligt. På Självaste ägglossningsdagen den 5 aug gjorde vi ett UL som visade en fin ägglossning. Livmoderslemhinnan var lite tunnare än vad som var bra. Läkaren tyckte att det var väl inte så viktigt. Alla utom vi själva var övertygade om att vi inte kunde få egna barn. Allt fokus låg på äggdonationen. Jag fick höja dosen östrogen eftersom slemhinnan behövde växa på sig! Redan söndagen den 18 augusti (5 dagar efter återföringen av två embryon i Åbo) visades ett plus på graviditetstestet. Vi började ana att det var nog inte de donerade äggen som fäst utan ett alldeles eget.

Vi satsade på två bebisar!!

I augusti (precis nygravida) firade vi våra fina vänners bröllop!

Här är de!! Lysande kärlek!

Dag 5 efter insättning av två embryon visades ett plus på testet.

Dag sju efter FET visades detta!

September: Börjar jobba heltid som sjuksköterska på socialpsykiatrin men gör en överenskommelse med min chef att jag kan få tjänstledigt när vi ska göra evenemang med Tuvalina i Trönödalen. Jag var nästintill skräckslagen de första veckorna av graviditeten. Jag hade lite blodiga flytningar och graviditetstecknen lurade mig ständigt genom att vara lynniga och försvinna mellan varven. Läkarna höll fast vid att det var ett donerat ägg trots att veckoräkningen skiljde sig på en vecka. Alltså embryot var en vecka för stort för att vara det donerade ägget...

Den 17 september åkte vi till Kalabrien i Italien!

Kristers fina affisch blev klar.

Vi skålade tillsammans med våra vänner - för Flingan!

Embryot visade sig om och om igen att vara större än läkarna räknade med. Vi visste att Flingan var Tusses helsyskon men läkarna gav sig inte.

Oktober: Präglades av mer oro på grund av små blödningar. Vi fick göra ett akut UL och träffade en underbart pedagogisk läkare på gynmottagningen i Gävle.
Den 23 oktober var det dags för KUB. Jag åkte ensam upp till Hudiksvall för att göra det då Krister var ute på turné. KUB visade ett friskt foster och det dess ålder var exakt som förut och barnmorskan sa att hon trodde det var mitt eget ägg som fäst.

Vi åkte Ålandsbåt med Jobbet och hade verksamhetsplanering.

Det var oerhört fint väder i oktober!

November: Dessa veckor mellan 12 - 20 som är ganska oroväckande eftersom man oftast inte känner några livstecken från fostret gjorde mig skräckslagen mer än en gång.  Vi bestämde oss för att köpa en egen ultraljudsdoppler som man kan ha för hemmabruk och lyssna på fostrets hjärtslag. Vi använde den med stor måtta och det var skönt att ha den även om jag kanske hade önskat att jag inte hade behövt använda den. Flingans moderkaka ligger i framvägg visade det sig. Vilket gjorde att jag inte kände fosterrörelser (trots jag trodde att jag känt det i vecka 13-14 någon gång).
I november så hade vi en del konferenser i verksamheten samt en fest för Trönös alla företagare. Den 23 november spelade vi på Kulturcentrum i Sandviken, ett program som var en timme långt där vi sjöng och agerade Astrid Lindgren-sånger.

Ångestdämpare vid nödtillfälle. Detta blev ett väldigt hett diskussionsämne här på bloggen. Då vissa säger att det kan förstöra barnets hörsel och känsliga hjärnceller som är i stark utveckling innan v 20. Men jag vet många som via sjukhuset fått lyssna med hjärtljudsdoppler innan vecka 20 i lugnade syfte (särskilt de som förlorat barn). Landstinget i Gävleborgs barnmorskor lyssnar inte förrän efter v 20. Men om man använder denna apparat med stor försiktighet och måtta så borde risken vara minimal. Men visst har jag lite dåligt samvete över detta ibland :-€ Det bör inte förglömmas att en doppler inte ska användas som ett entydigt instrument för att säkerställa barnets hälsa.  Det är fosterrörelser och ultraljud som är de säkraste instrumenten när det gäller att se hur barnet i magen mår. Hjärtat är ju det som stannar sist. Via fosterrörelserna kan man analysera om det är något som förändrats till det sämre.

Fri som en fågel!

Konferensfrukostbröd (hembakat förstås)

Buffé till Trönöföretagarna.

 I november hade vi många gäster hos oss av olika slag. Vi hade åtminstone tre möss i vårt sovrum som vi fick gå upp på natten och jaga. Krister fångade dem i en plastlåda och fraktade dem sedan ca 1 km bort.

I slutet på november så trodde vi att vi skulle få se om Tusse skulle få en lillebror eller en lillasyster men barnmorskan på rutinultraljudet kunde inte se vad det var för kön. Hon sa att det putade ut lite men inte tillräckligt mycket för att vara en pojke! Cliffhanger! I övrigt såg Flingan helt frisk och välskapt ut! Lycka! Hon sa också att det var mitt eget ägg utan tvekan! Det hade visserligen läkaren på spec. MVC konstaterat också i V. 13.

December: Blev sjukskriven halvtid då jag började få mer och mer sömnstörningar på nätterna. I december så började jag också känna ordentliga sparkar och buffar från Flingan. Fantastiskt men också förvirrande. Reporter från TV4 hörde av sig till mig (haft kontakt med henne förut, det är en vän till en vän). Hon frågade hur det gick med de nationella riktlinjerna som socialstyrelsen lovade i slutet på 2012 att upprätta. Det resulterade i att det startades en kampanj av paret som är grundare till Barnuppropet. Familjen Jadeblom förlorade också en son i slutet av graviditeten, 2012. Deras hemsida kan ni finna här. De har även fått med Dogge Doggelito med i sin kampanj för att informera om minskade fosterrörelser och ta bort myter kring detta. Här är filmen med Dogge. Gå gärna in på Facebook och gilla Barnuppropets sida för att stödja arbetet för att minska intrauterin fosterdöd. Här är FB-sidan.

Bilden är från julaftonsmorgon. Stooor mage redan. Beror en del på att tarmarna är helt utspända. De står helt stilla. Varenda liten munsbit som åker ner stannar visst och växer till sprängningsgränsen. Det var lika besvärligt i graviditeten med Tusse.

Julaftonsfirande med min släkt och fina vänner!

Gott nytt år kära kära bloggläsare och vänner!