Jag kan verkligen inte fatta att det är sant! Det faktum att vi väntar ett barn, förmodligen en lillasyster till Tusse! Vid vissa tillfällen under dagen vill jag inte prata om Flingan. Jag tänker att ingen vet vad som rör sig inom mig och att jag just i stunden det kommer på tal, min graviditet, är så orolig att det inte går att förklara. Då håller jag mig lite undan. Gömmer mig.
Idag trodde jag igen att det var över. Det kommer över mig som en iskall stilla vindpust och sen fryser jag till. Tankarna kan verkligen föra en människa till botten. Som tur är lyckades Flingan blåsa liv i mig igen efter att jag kommit hem från jobbet och legat en stund på sidan i sängen. Jag kände hennes tydliga rörelser och för varje rörelser blev jag mer och mer varm och levande igen. Då vill jag gärna prata om vårt barn och drömma om framtiden!
Fysiskt mår jag sådär idag. Tarmarna är fruktansvärt stilla och magen är stenhård. Det blev till att köpa laktulos på Apoteket. Hade det inte varit för mina osamarbetsvilliga tarmar så hade det inte varit någon konst att vara gravid, då det gäller den fysiska biten i alla fall.
Imorgon blir det barnmorskebesök med mätning av symfysfundusmått, vägning och lyssna på hjärtljuden förstås (på nåt sätt kan jag vara utan hjärtljuden för det är fosterrörelsernas frekvens och karaktär som räknas). Men det blir bra. Visst blir det bra att få höra dem imorgon.
Tips mot hård mage är havregrynsgröt på fiberberikat havregryn och ordentligt med hela linfrön i (jag brukar ha två msk men skulle börja med en om jag vore du) och drick mycket. Det finns även katrinplommonjos bla på apotek, är extremt äckligt men hyfsat effektivt.
SvaraRaderaKram
Allt kommer gå galant! :) Snart har du en liten mini-ni i famnen. Det känns så skönt när barn verkligen är efterlängtade och får all kärlek de förtjänar att få, lillasyster kommer bli så trygg och må så bra hos er :)
SvaraRaderaDet är så roligt att läsa att ni ska få ett syskon till Tusse! Tror han är den stoltaste store bror från sitt moln! Att det dessutom är ett helsyskon är ju helt underbart ett mirakel!! Kram till er!!! /Helena
SvaraRaderaHärligt att Flingan gör dig påmind:-) men förstår att det är omöjligt att släppa allt med Tusse. Jag äter krossade linfrön varje dag i filen/yoghurten/gröten/smootien och det hjälper min tröga gravidmage fullproppad med järntabletter. Tar ca 3-4 dagar innan det sätter i gång ungefär och självklart mycket vatten. Tycker linfrön är det absolut bästa mot trög mage, har kört med det i flera år. Ska vara krossade och inte hela.
SvaraRaderaLycka till och ta hand om er!
Kram HoppOmBarn
Så jag känner igen mig i din rädsla och oro. inte för att jag har gått igenom samma sak, men kanske för att min längtan efter ett barn var lika stark som din. Kanske också för att jag vet hur fel det kan bli - att det inte behöver sluta lyckligt. Jag blev så arg då jag var hos barnmorskan och då jag försökte förklara min rädsla för henne. Hon sa bara att jag inte behövde oro mig. Så kan man bara inte sitta och säga. Det kändes som om hon valde att bortse från alla de barn som faktiskt inte överlevt, det kändes som om hon valde att se förbi alla er som faktiskt har förlorat ett barn. Och vilka garantier kunde hon ge mig, att allt skulle gå bra?? Jag tycker att vi är för rädda att prata om döden och kanske framförallt i väntabarn sammanhanget. Det kan gå illa och det är väl bra att veta det, inte invaggas i en falsk trygghet. Sedan att det faktiskt oftast går bra, det är bra och en helt annan sak.
SvaraRaderaSå jag förstår dig. Jag har nästan inga kort på mig då jag var gravid, mycket för att jag inte trodde på det. Vågade inte ta ut glädjen i förskott.
Jag var även SÅ hård i magen. Bortsett från lyckan att äntligen ha vår lilla Eva hos oss var jag evigt tacksam över att få tillbaka en fungerande mage. Misstänker att du proppar i dig katrinplommon och linfrön??
Kram