Del 1: Återblick första halvåret 2013 med bilder

Januari: jobb. Ett tag till på äldreboendet där jag hade svårt att känna mig tillfredsställd med mina arbetsuppgifter. Väldigt trevliga och fina arbetskamrater och ett ställe som välkomnade mig till Hälsingland.
Vi gjorde ett jympapass som vi sedan utförde två gånger i veckan under våren 2013. Många Trönöbor deltog!

En kamin fick komma på plats i stora salen.

Varmt och mysigt!


Februari: Jobb. 1177. Helt enkelt miserabelt. En miserabel arbetsplats. Den fungerade inte. Dessutom var det någon som försökte anmäla mig till patientnämnden efter att jag skrivit ett blogginlägg som de härledde till sekretessbrott. Patientnämnden sa att det inte var det men jag fick en lektion i att man måste avidentifiera tid och plats, inte bara person. Konstigt i alla fall att denna person hängde upp sig på det jag skrivit. Det var enbart skrivet av omtanke.
Blev sjukskriven från 1177 och sa upp mig omedelbart från den fasta tjänsten jag fått.
 Blev uppringd av en sjuksköterska i Socialpsykiatrin - Söderhamns kommun som absolut tyckte jag skulle söka jobb som sjuksköterska där!
Jag gjorde det och det blev
Gardinerna som mamma hjäpt oss sy kom på plats i stora salen.

Jympa för fullt i Trönöskolans jympasal.

Glada tapeter i hallen där alla gäster kommer in.

 Mars: Fick jobb i socialpsykiatrin. Superbra på alla sätt och vis. Fantastisk chef och härliga
arbetskamrater.  För första gången i mitt liv vågade jag ställa ett krav. Jag sa att jag ville gärna jobba där men att jag kunde enbart jobba 65 % då jag skulle ju starta ett sommarcafé under sommaren!
Det kravet godtogs utan problem! Fantastiskt, det går att få det man ber om!
27 mars, har invigning av Tuvalina i Trönödalen. Massa glada och entusiastiska personer kom hem till oss, till vår stora sal och invigde den tillsammans med oss!
Personalen på kyrkogården hade skottat upp en enorm hög framför Tusses grav då grannen skulle få vila i jorden bredvid. Det tog ett tag att ta sig ned till Tusses grav.

I mars hade vi våra allra första konferenser! Hudiksvalls sjukhus skulle här snart bjudas på lunch.
Efter lunchen började underhållningen och musiktävlingarna. Det var en underbar känsla att få göra sånt här i sitt eget hem! Gästerna blev glada, lekfulla och uppskattade det!


April: Äggdonationsstart. Började behandlingen inför äggdonationen. Steg 1: försätta sig i klimakteriet. Steg 2: knapra östrogen och steg 3 kolla med ultraljud att allt är ok. Samtidigt tittade jag mig länge i spegeln och kände sorg att mitt barn inte skulle få något från mina ögon. Vårt barn skulle komma från en helt annan kvinna, en främling.
Den 19 april skulle Tusse blivit 2 år. Vi åkte inte ned till Gävle och graven det datumet men tände vår lykta för honom vid Tusses minnesplats. Däremot åkte vi ned den 20 april och tittade till hans grav.
I april började också renoveringen av köket nere som skulle användas till Café- och konferensverksamhet.


Maj: Hela maj var fullkomligt överhettad av allt som hade med äggdonation och Åbo att göra. Vi åkte dit, kände tvivel och ångest och sen hopp igen. Parallellt med äggdonationen jobbade vi stenhårt med att förbereda inför vår caféstart den 1 juni. Graviditetstesten jävlades och visade svaga plus och det innebar att jag förmodligen blev biokemiskt gravid. Den sista maj, dagen innan invigningen av caféet så stod det tydligt att det inte blivit någon graviditet.
I början på maj var första året krokusen verkligen tog fart vid graven. Jag satte lökarna hösten 2011.
Utanför sjöfartsmuséet i Åbo finns en gigantisk prästkrage. Vid denna har vi tagit många foton och som alla andra flikiga blommor så blir den en symbol för vårt efterlängtade barn! 

Ruvardag 11 började testet bli starkare men helt plötsligt vände det ruvardag 13. Graviditeten kom av sig innan den ens börjat.



Visst kan man se ett plus?

Skylten är klar och snart även köket och invigningen av caféet hos Tuvalina i Trönödalen är snart här!


Juni:  Den 1 juni smällde det! Det var bara att bita ihop och öppna caféet. Det fanns inte en susning av tid att ens tänka på graviditeters vara eller icke vara under den dagen. Fullspäckat med folk! Väldigt väldigt lyckat! Kändes kul på många sätt! Fina vänner var här och hjälpte oss - TACK!

Populär räksallad!




Jag hann med att var med och sjunga och spela lite flöjt.

Fylld kyldisk!
Sommaren 2013 var fantastisk! Solig och varm. Vi hann med några besök till vårt favoritparadis vid havet.


Och ni mina bloggvänner, ni som läser det jag skriver. Ni fortsätter troget följa vår resa som är så blandad med sorg, förtvivlan, längtan och hopp! Ni är fantastiska! Ni är så kärleksfulla i era kommenterar. Det är något väldigt speciellt att få dela allt det här med er!

Fortsättning följer....




8 kommentarer:

  1. Så klart jag vill!! Önskar dig och din familj ett underbart 2014!! Många kramar

    SvaraRadera
  2. Det är klart att jag vill fortsätta att läsa om hur det går för er! Fast jag har bestämt mig för att sanera tiden framför dator och smartphone framöver och ägna mig mer åt annat... Men jag kommer INTE att sluta titta in hos dig:-)
    Kramis

    SvaraRadera
  3. Önskar dig och Krister ETT UNDERBART 2014!! Kommer fortsätta följa er under resan med lilla flingan.Är så GLAD för er skull... Mvh.Ylva Berglund(Agneta Frids väninna). :D

    SvaraRadera
  4. Är så glad för Er skull! Fortsätter titta in här då och då :). Kram Ulrica Gävle

    SvaraRadera
  5. Gott nytt lyckligt 2014 och håller båda tummarna att ni alla tre får massa lycka o solsken!!!! Kram

    SvaraRadera
  6. En innerlig önskan att allt går bra och att 2014 blir ert år! Kram från Göteborg.
    Jag vill gärna följa dig på er resa som jag tror ska gå jättebra!

    SvaraRadera
  7. Det här året, det ska bli för dig som 2013 blev för mig - året då du får bära och föda fram ett levande barn. Och jag önskar dig så mycket lycka med allt vad det innebär. Om än min tid för bloggar minskat kommer jag följa dig med spänning. Stor kram!

    SvaraRadera
  8. En så fin sammanfatting av året Anne! Cafeet ser så snyggt ut och maten proffsig. Ni har gjort så mycket! Det är inspirerande att se, att det går att skapa grejer o få det att funka. Ni sammanför verkligen era talanger o intressen i detta! Och Tusses grav som ni dekorerar så fint, jag blir rörd. Så ofattbart att förlora sitt barn...Och därför extra fantastiskt att det snart kommer att födas ett nytt barn till er. Kram Lena Thollander

    SvaraRadera