Jag är alldeles för trött för att skriva något men gör det ändå. Det finns mycket att säga eftersom mycket har hänt. Modet att ingenting göra av Lars Björklund gav mig så mycket när vi var i Stockholm på psykiatridagarna. Han talade om vikten av relationen i mötet med människor i sorg och existentiell oro. När inget finns att säga och göra så blir det enda möjliga att stanna kvar, visa att vi finns där för att dela det svåra mörker som uppstått. Lars Björklund talar om svårigheten i relationen/mötet då det oftast krävs något, ett givande och tagande. När vi möter någon som drabbats av det mörkaste i livet så gäller det att mötet får vara bara i det som är och inte krävs på något annat.
Hopp kan tändas bara genom att vara nära någon utan att säga något. Jag vet det. Det känns helt rätt att det är så. Men då gäller det att den som står vid sidan av det mörka just inte kräver något mer av sig själv än just att finnas där vid sidan.
Trots mina insikter kring att inte göra något i mötet med människor som
befinner sig i sorg eller existentiell oro så kunde jag ändå inte leva
efter det idag när Kristers stress bultade i hans tinningar. Allt som
ska göras. Allt som ska göras. Ekade och ekade och tillslut hörde jag
mig själv i förtvivlade försök att frigöra hans tyngd som ligger på hans axlar. Jag försökte finna en väg som skulle göra hans stress mindre. Resultatet blev istället att jag tog över hans stress och tillslut kunde jag knappt andas... Jag var för trött för att vara klok. Så, just nu behöver jag acceptera att jag är trött. Jag ska lyssna på vad min kropp säger. Den vill sova. Jag ska göra just ingenting. Inte kräva mer nu i stunden. I morgon behöver jag handla lite grönsaker, behöver äta bättre. Tröståt glass ikväll och satt sedan och tänkte på hur lite grönsaker jag ätit idag och fick lite dåligt samvete inför mig själv.
Jag har nu ätit progynon (östrogen) i tre dagar. I tisdags var jag till gynekologen som konstaterade att allt såg ut som det skulle, slemhinnan var tunn och fin och i äggstocken fanns ingen aktivitet. Efteråt ringde jag Åbo och den 10 maj kommer donatorn göra sitt 2:a UL vilket innebär att vi då efter det får reda på mer exakt när vi ska åka över.
Åh, så svårt det är ibland att acceptera att man är trött och behöver vila! Nästan det svåraste tycker jag! Det finns så mycket som behöver göras runt en och mycket som är kul att göra också hela tiden. Men allt har sin tid, och vilan och tröttheten har sin.
SvaraRaderaNär det gäller att äta mer grönsaker kan jag verkligen rekommendera att prenumerera på en grönsakslåda - för då får man en massa grönsaker hem till dörren som man måste äta upp. Vi har skaffat det och jag är väldigt nöjd! Med fantasins hjälp har vi t.o.m. kommit på sätt att äta upp 2 kg kinakål (som jag tycker är en helt omöjlig grönsak). Vi ser det som en sport, en liten tävling med oss själva att äta upp allt liksom, hur konstiga grönsaker man än får. :)
Och lycka till med äggdonationen nu!!! Det ska bli jättespännande att läsa om hur det går!
Tack för tips. Grejen är ju att vi brukar ofta ha bra grönsaker hemma i kylen. Jag är rädd att om vi har en sån grönsakslåda så blir det nog vissa grejer som ligger och blir gamla... Jag har bara en dipp nu vad gäller matlagningen.
RaderaJa, det är jättesvårt att acceptera tröttheten. Jag ska ju jobba med bokföring nu och deklarera och jag orkar inte sitta upprätt, särskilt är det på dagen... vet inte vad det beror på... Men som sagt, det gäller att acceptera. Vet inte om det har blivit en dipp eftersom jag slutat med DHEA nu, jag hade ju över referensvärdet när jag mätte det...
Vad skönt att få datum att förhålla sig till :)
SvaraRaderaKram
Låter som en föreläsning jag skulle vilja höra. Intressant.
SvaraRaderaDu har också en stor sorg, en som inte vill lämna och som inte kompletteras av en lycka (om man bortser från er gemenskap då, vilket jag förstår är en lycka såklart). Nu är du på en annan väg, en väg som faktiskt ju längre tiden går kommer att kännas som din alldeles egen. Och jag bara ber en bön att ni ska få gå den där vägen igen, hela vägen till ett levande, varmt litet knyte! Det önskar jag dig.
BTW, tänkte på dig när jag åkte in på förlossningen i Malmö, att jag skulle strunta i om de tyckte jag var överdriven. Det du gör och säger när det gäller fosterrörelser är så viktigt, så oerhört bra. Tack för det!
Kram och lyckönskningar från J!
Mäh! Jag glömde ju... jag har inget särskilt program, gör det i PowerPoint. Är rätt kass på teknik och tar liksom det lilla jag behärskar.
SvaraRaderaKram igen!
Har skrivit ett mail till dig!
Radera