Idag är det en sån dag då orken sinar igen och oron tar över. Livet liksom rinner mig ur händerna och kontrollbehovet tar över. Kväver lusten att resa sig upp, lägger sordin på kraften i att ta ansvar över sitt eget liv och inte hjälplöst sitta och ropa på hjälp. Mitt tålamod tog nästan slut idag som var dagens sista dag på jobbet, innan semestern. Ibland känner jag att jag vill skrika till de patienter som finns där: "Du får ta hand om ditt liv själv! Jag har full sjå att ta hand om mitt!"
Idag var en sån dag. Ni vet alla har olika dagar. Visst är det så.
Sen kommer gråten, efter att ha insett ett tag att jag hållit mig uppe länge idag och mungiporna känns som de glidit ned. Jag börjar tänka att jag nog är en sån där gnällig människa som aldrig är nöjd med något och efter ett tag, när gråten kommer förstår jag att det inte är så. Jag är inte en sur och bitter person. Jag är inte gnällig utan väldigt ledsen bara och det finns fortfarande starka skäl för att vara det. Det är det som är sorg.
Du är så klok. Och ja du har så rätt, du är allt annat än bitter. Det är sorgen som gör att man ibland känner sig så. Sorgen är en tung börda att bära, men oxå vacker, det man förlorat är så högt älskat och saknat och sorgen har så många olika betydelser...
SvaraRadera