Det börjar närma sig

Först vill jag tacka er alla för kommentarerna. Så skönt att se att ni finns där!

Det börjar närma sig. Snart ska vi gifta oss. Det är tre veckor kvar!

Tänk, för bara 2 1/2 år sedan så kunde jag inte drömma om att jag skulle få vara med om ett bröllop. Mitt eget dessutom ;-) Jag har alltid varit singel så gott som. Har jag haft en relation så har jag i alla fall varit singel för relationen har inte varit tillförlitlig. Jag har hittills endast haft relationer med män som inte älskat mig - det vet jag med bestämdhet nu. För 2 1/2 år sedan kämpade jag med mitt liv. Ett tag kämpade jag med att överleva och nu så här när jag tittar i backspegeln så känns det så märkligt att jag då och innan i mitt liv alltid haft så svårt att hantera mina känslor och tankar.

Då för 2 1/2 år sedan kravlade jag på djupet av en brunn, i ett mörker som jag aldrig trodde jag skulle kunna ta mig upp ur. Jag sökte hjälp och provade olika sorters mediciner för att tämja ångesten som slet i mig. Jag vaknade på morgonen med en ångest som skrek åt mig att inte leva vidare. Jag tvingade mig upp och levde ändå vidare. Jag tvingade mig ut på en promenad på morgonen. Hade jag tur så släppte ångesten framåt eftermiddagen. Sakta men säkert mycket tack vare Åsa som jag då bodde hos så började jag hitta tillbaka till ljuset och livet och så en dag så stod han där eller snarare var det jag som stod där, framför honom och han stod i mitten. Musiken började och min kropp började nyfiket och glatt att röra på sig efter de instruerande rörelserna som kom från mitten. Där i mitten stod Krister och var Friskis-Svettis ledare.

Mitt liv hade redan innan det mötet börjat anta nya former. Jag hade börjat förstå ett och annat med mig själv och hur jag skulle handskas med min ångest. Kärleken till Krister gjorde att jag växte ännu mer och livet fick plötsligt en helt annan mening. Nu förstår jag att meningen började ändå med mig själv då jag i början på april fick en fin lägenhet i Gävle och för första gången i mitt liv kände jag mig hemma både i mig själv och i mitt hem. När jag sedan träffade Krister så kände jag mig så fri. Jag läste boken av Byron Katie "Behöver jag din kärlek" och resonerade med den och praktiserade den tillsammans med min fina vän Åsa. Vi vände och vred på resonemangen och tillslut kände jag mig så fri, så fri att kärleken strömmade till mig!

En månad innan jag stod där på Friskis och såg honom så hade jag gjort en önskelista på min önskeman och jag kan säga att Krister stämmer in på varenda punkt på den listan. Jag ska se om jag hittar den någonstans...

Nedan en låt som stämmer så väl in: