Stöd som vibrerande trådar

Jag känner ert stöd som vibrerande trådar i luften. Elektricitet. God sån som snabbverkande insulin.

Mer så. Mer så. Jag finns här men hinner inte alltid med alla kommentarer och att ge respons. Jag glömmer er inte. Ni alla är viktiga. Så viktiga.

Lilla Ru har guppat runt i fyra dygn nu där inne i livmodern. Hoppas du får fäste mitt lilla Ru.

Jag har fått tillbaka min kramp i benen om nätterna. Samma hade jag när jag var gravid. Det har med hormonerna att göra. Östrogen och progestron. Livets hormoner.



10 kommentarer:

  1. Kära Anne,härligt att läsa att du känner stödet och att det hjälper dej! Jag hoppas och tror verkligen att detta kan gå riktigt bra för er.
    Visst är det roligt och känns varmt,när du ger respons på något man skrivit,men jag och förhoppningsvis alla andra också har full förståelse att du har annat som går före! Du måste sätta ditt välmående främst,alltid och särskilt nu! Ingen stress,inga krav och måsten,det finns så mycket som är viktigare än att du skriver ett svar. Det räcker så bra med en snabb tanke...! ;-) Kram,Maggan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Maggan, din kommentar visar på en jättefin omsorg och omtanke!

      Mina tankar finns då och då hos er alla som finns där och är så nyfikna på era liv med... önskar alla hade en blogg så jag fick ta del!

      Radera
  2. Nu ska inte Ru guppa omkring... Nu ska hon/han sitta stenhårt fast ju ;-)

    Hållna tummar!!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej jag antar att Ru fastnat eller så har Ru farit vidare ut i rymden...

      Radera
  3. Jag håller med Maggen om det hon skriver men utom en sak.

    Du kan stressa hur mycket du vill. Det påverkar inte utgången :)
    kvinnor som gör IVF är ofta mer stressade, Undersökning har gjort på två grupper. Stressade och inte stressade -resultat blev samma.
    Båda grupperna blev lika gravida.

    (Och att säga åt ngn att sluta stressa ger dessutom oftast motsatt effekt.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att veta att stress inte påverkar. Jag kände dock ingen stress av Maggans kommentar. Kramar!

      Radera
  4. Anne! Jag håller alla tummar jag kan. Hoppas så att Ru beslutar sig för att bygga bo. Kramar

    SvaraRadera
  5. Hej Anne, jag hittade din blogg för ett par veckor sedan och har sen dess inte kunnat sluta tänka på dig. Jag kan över huvudtaget inte föreställa mig den sorg ni gått igenom när ni förlorade er son, jag fick själv en son 2010 och min kärlek till honom är inte likt något annat jag någonsin känt. Jag tycker du är så oerhört stark, du är en inspiration och jag har kommit på mig själv med att jag kollar din blogg varje kväll och berättar sedan för min man om hur det går för er. Jag hoppas så att det kommer gå bra den här gången med Lilla Ru!! Vilket oerhört gulligt namn förresten :) Jag måste bara berätta också att en av de sakerna som etsade sig fast i mig med det samma när jag läste din blogg var att ni kallar en son Tusse, det har jag också kallat min son ända sedan han var riktigt liten, det bara blev så en dag då jag sjöng för honom, jag hittade på en sång och kom då att kalla honom Tuss och Tusse. Jag kommer att fortsätta läsa din blogg och följa er resa och jag önskar er all lycka till! Kram Annica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men, jag visade din kommentar för Krister och han blev så rörd liksom jag med blev. Vad härligt med en livs levande Tusse! Kram till dig och mycket glad är jag för att du läser min blogg!

      Radera
  6. Och mycket glad och rörd blev jag av ditt svar! Ja vår lille Tusse är full av energi och liv, han är överallt och utforskar nya saker och gör oss så glada och stolta över varje liten ny sak han lär sig :) Varje gång han säger Mamma blir jag så glad att jag måste krama honom :) Och vad roligt att ni ska gifta er, grattis!! Mycket roligt och spännande framför er nu!

    SvaraRadera