Rädsla och ordlöshet

Visst finns det en viss rädsla inför det här med bloggande. Är det någon som läser, vad tycker de i så fall, finns det något läsvärde i det jag skriver? Det är skönt om man kan använda skrivandet enbart som en motor att får uttrycka det man precis just nu tänker, men redan där går jag bet eftersom jag censurerar mig själv i överföringen mellan tanken och skrivandet. Jag har fått en del tips och uppslag på hur man kan tänka när man bloggar, t.ex. att skriva dåligt, det ska medföra att man drar ned på kraven och prestationsångesten. Den metoden har jag testat lite, det är spännande. En annan grej är just det där att skriva vad man precis tänker på just nu, eller vad man tänkte på när man vaknade.

Ytterligare en metod kan vara att skriva ned vad man fått höra under dagen, från folk i kön, på affären, på caféet eller utanför fönstret. Genom fönstret fick jag i natt höra något som verkligen fick mig att känna olust. På grannens balkong sitter ett gäng killar och snackar, (vilket de gjort nu varje natt denna vecka), när den ena av de säger " men det värsta är väl tjocka tjejer utan bröst, vad fan har de att erbjuda? Eller hur, det måste väl vara det värsta?"

Jag hör inte de andras svar... antar de håller med.

4 kommentarer:

  1. Sorglig balkongkommentar du!
    Jag känner att det är kort avstånd mellan min hjärna och mina fingertoppar. Jag skriver och försöker skippa överkraven.Tankarna finns där och jag skriver ur hjärtat. Ja för mig är det det enda som fungerar.
    Min blogg får inte bli prestation!

    SvaraRadera
  2. Det märks också på din blogg... den är skön att läsa. Jag tycker också att min har varit en ganska okej värld att vistas i utan prestationsångest. Det jag ibland kan fastna lite på är om min blogg ska ha något speciellt budskap, att jag har en önskan att förändra något litet, eller på något sätt väcka folks tankar...

    SvaraRadera
  3. Min strategi är att vänta på en känslobubbla som sakta stiger inombords...tills den är redo för att uttryckas och diskuteras... Men det vet du ju redan :-). Det är spännande att läsa dina tankar hur du än skriver...processen att skriva är nog det som är mest spännande tycker jag...ibland är det på ett visst sätt och ibland på ett annat...det kan ju vara svårt att i förväg veta hur det ska bli då. Kram från Liv

    SvaraRadera
  4. Intressant inlägg. Glad att jag snubblade på det medan jag var inne på en av mina stammis-bloggställen// Sofie

    SvaraRadera