Soptippsvärld

Saknar mina böcker som står i min bokhylla i Malmö. Böckerna står kategoriserade efter ämnen, psykologi, filosofi, poesi, skönlitteratur och en och annan omvårdnads- och patologibok. Var är mitt hem? Det är enkelt. Hemmet är där mina böcker är. Böckerna är min trygghet.

Snart ska jag ta med mig mina böcker för jag ska flytta hem igen, visste ni det? Jag ska flytta hem till den stad jag föddes i. Jag ska till och med gå så långt att jag ska flytta till den lilla trygga villaförort som ser exakt likadan ut som när jag växte upp förutom att Konsum ligger på en annan plats. Sist jag flyttade hem var 1994. Det gick inte som förväntat. Tanken då var att jag skulle flytta hem och möta mig själv, mitt inre och inte tillåta mig fly längre, då jag haft en svår period bakom mig med mycket känslokaos. Jag hade kommit fram till att jag skulle resa hem. Beslutet kom till mig som en blixt från en klar himmel. Den där rena klara känslan som bara säger jaaa! Ja, kom det till mig - jag ska naturligtvis vända hem, det är det jag ska göra.

Det gjorde jag den gången och istället för att möta mig själv och inte fly från mitt kaos så flydde jag in i ett annat kaos. Jag var 24 år och drogs in i armarna på en 24 år äldre man som jag lät förföra mig och attrahera mig - med vad? Det har jag frågat mig nu flera år efteråt. Ingen i min omgivning förstod vad jag höll på med. Själv var jag inkapslad i en hinna. Jag sökte sån bekräftelse av denna man och förstod inte vad jag gjorde för fel.

Första veckan konstaterade han för mig att han aldrig skulle kunna bli kär i mig för kvinnan han hade en relation med innan var nämligen kvinnan i hans liv och efter den relationen så skulle han aldrig kunna bli kär igen. Den repliken var som ett startskott för mig in i elden, det hela gick gick ut på att besegra hans inställning och vinna över honom till min sida. Jag skulle minsann visa honom att jag också var värd att älskas så som han hade älskat sin före detta.

Jag glömde bara bort en sak, nämligen, att älska mig själv.

3 kommentarer:

  1. ...oj...vilken gripande historia Anne! Tänkte på böckerna också...jag har alltid velat kategorisera min böcker i hyllan...men aldrig lyckats :-)

    SvaraRadera
  2. Anne... vi har mycket gemensamt du och jag...Ser fram emot att du kommer hem!

    SvaraRadera
  3. Vem är anonym? Nyfiken och veta vem som skriver kommentarerna!

    SvaraRadera