Fårfälla

Igår var ingen bra dag, jag hängav mig till självömkan på kvällen och visst ibland är det svårt att veta vad som är vad. Jag blev arg på mig själv för jag inte kan vara lite osocial och låta bli och sms:a mina nära stup i kvarten. Det kostar ju så mycket att sms:a från Norge. Då är det ju verkligen ingen idé att jag åker hit och försöker få ihop lite pengar om jag sitter här och bara sms:ar hela tiden när jag är här...

Jag hade en del destruktiva tankar och det har jag än i dag... tankar om ensamhet och varför det blivit som det blivit för mig och går det att göra något åt sin situation egentligen, eller är allt bara en illusion? Att det går kanske inte att förändra så mycket som man tror utan man liksom hamnar i en fåra och sen är man i den fåran liksom...

Mina destruktiva tankar handlar mycket om, gör jag rätt? Tar jag rätt beslut? Tänk om jag skulle/borde göra något annat istället, tänk om detta blir helt fel! Emellan slänger jag in ett knytnävslag till mig själv som handlar om att inte känna sig omtyckt och att jag nog aldrig kommer få uppleva kärlek på riktigt och sen spär jag på ytterligare med att säga till mig själv - tänk vad många det är som har det så jäkla bra, varför kan jag inte få ha det bra? Varför kan inte jag få uppleva lite flyt? Sen är jag där... mitt i själva martyrskapet , offerkänslorna rullar över mig och jag vältrar mig. Nu beskriver jag vad som händer, det är det som händer och jag vet och jag hör mig själv säga att de tankarna som jag ägnar mig åt leder absolut ingen vart. De tar mig ingenstans så jag kan lika gärna släppa dem.

Jag utför en självhypnos. Mitt i självhypnosen hör jag mina tankar säga till mig att jag har inga frågor att ställa, frågorna blir för stora. Frågan om, om jag gör rätt att flytta eller inte är för stor.
Jag försöker få fatt i en mer specifik fråga... men frågorna infinner sig inte. Jag får gå ur självhypnosen men passar på att plantera ett litet frö med tillit först. Planterar det i jorden och vattnar det väl. Sen går jag upp ur självhypnosen.

Jag slås igen av, hur viktig det är att ställa konstruktiva, specifika och vägledande frågor. Specifika frågor som ditt inre kännande jag (en del kallar det magkänslan) kan få en rimlig chans att svara på.