Livet utvecklar sig här och nu...

...oavsett vad mina tankar säger åt mig om diverse tidigare felsteg eller rädsla inför att inte vara någon. Det senare bottnar sig i en avgrundskänsla av att inte duga som jag är. För mig handlar det just nu mycket om att hitta en grundvärdering om att livet är meningsfullt och levande för mig.

Status och karriär, titlar och "lyckade" människor som syns överallt i media påverkar mig och har alltid gjort det. Jag vill vara som dem. Det finns mycket skam i detta, att jag vill vara någon som syns och är med i sammanhang där livet porlar, som om jag alltid har den föreställningen att livet porlar och livet är lyckat för alla som har kommit någonstans i livet.

Jag vet någonstans att jag kan skapa det där porlandet, och det handlar om att jag behöver komma fram till vem jag är och min innersta önskan och agera utifrån min lust och vilja! Tyvärr är jag sån att jag ofta vill vara någon annanstans än just där jag är. Jag har mål och ambitioner men dessa är ofta inte till gagn för mig utan istället ångestskapande.

Nu några dagar att vila ännu mer. Jag tänker att jag inte ska vara på internet så mycket utan istället vara i en hängmatta här ute på tomten. Jag har nämligen införskaffat en båtshake som jag tänker göra en anordning av för hängmattan. Den ena änden av hängmattan ska hänga i trädet och den andra i båtshaken. Det gäller bara att stabilisera båtshaken bra i marken. Ett tag tänkte jag om jag skulle använda betong men det är nog inte så lyckat i gräsmattan...

Jag ska läsa lite och bara ligga och stirra, vara padda helt enkelt. Tror att det är livsnödvändigt just nu. Jag behöver komma i kontakt med meningen och det enkla i livet. Det som är porlande av sig självt, det som flyter förbi och le lite igen, ja småle och det som rinner förbi. Bli varm i hjärtat och uppskatta det jag har!

4 kommentarer:

  1. Hej kära vän. Gör som vi pratade om och bara skickar iväg några ord till dig nu när jag tänker på dig igen. Är lite skör och låg och full med oro inför filmandet nästa vecka. Då är det skönt att läsa vad du skriver. Du fokuserar på det levande livet. Igår var jag på teatermingel och kände mig bara liten och utanför. Bra att bli påmind om att det är inte det viktiga i livet. Jag ska inte ge bort mitt värde i såna sammanhang. Stor kram Lotti

    SvaraRadera
  2. Tack, kära Lotti! Tänk vad vi lurar in oss i olika situationer där vi ger av oss själva för att vi tror att vi måste, där föreställning är sådan att vi ska. Vårt värde ska inte hänga på hur vi uppfattar och tolkar omgivningen. Jag vill fortsätta att arbetat på mina tolkningar och illusioner om andra - att andra skulle ha ett högre värde än jag? Du ska inte behöva känna dig liten med andra oavsett vad de signalerar. Det är inte görandet som är viktigt, mötet i sig har ingen avgörelse om det finns prestation eller ej... jag försöker leva i denna predikan till mig själv - Det är adjektiven och inte verben som är värdegivande. Du är till exempel en lyhörd människa - det är mer värdegivande än om du är en duktig skådis! Ja jag vet, inte lätt. VAD glad jag blir att du skriver några rader här! KRAM

    SvaraRadera
  3. "Jag behöver komma i kontakt med meningen och det enkla i livet". Vilka visa ord -ett finstämt inlägg som går rakt in i hjärtat. Kanske känner alla så, att man lätt dras med i ett jagande ... medan svaret alltid egentligen finns mitt under näsan; i synnerhet i hängmattor. Lycka till med den inre friden! Hör av dig när du känner dig utvilad!

    SvaraRadera
  4. Ibland tar det en hel livstid att hitta den "inre friden". Du skriver levande om hur Du känner och vad Du vill och då är Du ju mer än halvvägs redan!

    Tack för att Du vill följa min blogg, det värmer oerhört!

    Kram

    SvaraRadera