Kompostskötsel

Det har inte än blivit någon hängmatteanordning utan istället gjorde jag en djupdykning i komposten. Vände helt och hållet upp och ned på den. Ruckade loss hela ytterhöljet och flyttade det från en plats till en annan, körde sedan ned grepen med fasta tag i komposthögen. Bland de maskätna köksresterna låg också en del andra saker som inte hör hemma i komposten, plast och en och annan sked. Skräpet tog jag undan och la i en särskild hög tills jag gått igenom allt och sorterat den. Det som inte brunnit färdigt fick blandas ihop med det som redan var mylla. Komposten luktade minst sagt gödsel, vilket spred sig in i hela mig, framförallt under naglarna...den doften fick jag bort senare på kvällen med hjälp av att gnida citron på fingrar och naglar. Jag har inget emot den doften och inte heller något alls emot kompostskötseln, vilken var lika avkopplande för mig som hängmattegunget. Jag trivs i mitten av en komposthög.

Det är ett ordnande här i huset nu, för att komma till rätta med allt. Vi ska flytta ut möbler som inte ska användas, städa förstås och jag ska måla en byrå som jag vill ha och behöver för mina kläder. Jag ska ta över rummet efter systerdottern som vi vinkade av på Arlanda igår, då hon stack till London för ett år (aupair). Hoppas få läsa om hennes liv här. Hon har visserligen inte bott hemma på ett år men hennes rum ska nu bli mitt och inte stå kvar där som en dammig kvarleva efter hennes barndom. Nu ska jag istället ta över hennes rum och göra det till mitt. Det kan tänkas vara ett knäppt påhitt det här att flytta in till sin syster, till hennes redan inbodda hus sen många år - men det är en tillfällig lösning för att kunna spara pengar och för att sedan kunna uppfylla visionen!

För att uppnå visionen är det en del jag behöver ta hand om nu, bl.a. min begynnande irritation. Märkte av den igår och funderar över vad den står för och hur jag ska förhålla mig till den på bästa sätt. Irritationen handlar om så mycket tror jag - inkluderat dåtid, nutid och oro inför framtiden. Vissa dagar har jag ett enormt fokus på det jag ska göra, men vissa dagar finns mest frustration och tvivel, vilket är en naturlig process. Det gäller bara att se det under tiden och inte hacka för mycket på sig själv.

6 kommentarer:

  1. Lycka till! Kram från Liv

    SvaraRadera
  2. Har inspirerats av dina hängmattetankar -har liksom vilat i liknelsen helgen. Kompost ger kanske inte samma associationer, men kan nog vara helande på sitt sätt:)

    SvaraRadera
  3. Precis! Gäller att INTE hacka på sig själv:)

    Det leder bara till att man kastas in i dåtiden och så står man där med krossade illusioner och vågar knappt se framtiden an.
    Vi begår ständigt misstag och frustration kan vara av godo. Det är en indikation på att något behöver förändras. Varför ser jag ett stort rött hjärta när jag skriver till dig?;-)

    Är det månne kärlek i luften?? Spännande!

    /Maria

    SvaraRadera
  4. VAD? Du menar att det skulle vara kärlek i luften hos mig? Från mig till någon annan? Vad häftigt att du ser ett hjärta! Jag har ingen kärlek i luften, vad jag vet, mer än försök till kärlek till livet och mig själv...

    SvaraRadera
  5. Ja Anne och nu ser jag det igen!:) Har varit så i hela mitt liv. Jag ser sånt som ska ske och sånt som har skett. Egentligen inget konstigt med tanke på hur häftig människan är skapad. Jo jag ser kärlek som är på väg. Det finns någon som tänker på dig och som bara har svårt att formulera sig(alla är ju inte bra med ord, hihihi). Ser också ett stort hus, vatten och en brygga. Vet inte alls vad det handlar om men säger bara vad jag känner och uppfattar.

    Ser också en slags supergrön gräsmatta som sluttar lite. Känner också att du har massor med olika potenitaler och att du står vid något vägskäl. Mycket tankar. Du tänker mycket känns det som. Men vissa saker går inte att tänka ut, de sker ändå. Ser en nål, något du varit rädd för som barn kanske:P

    Och så det där stora röda hjärtat igen!:)

    Kram

    Maria Moberg

    SvaraRadera
  6. OJ, tack för att du delar med dig av din inre bilder! Jag kan säga att det mesta stämmer in på ett eller annat sätt. Antingen ser du det stället jag befinner mig på. Bor just nu i ett stor hus med en brygga/flotte nedanför vid ån. MEN, kan lika gärna vars så att det kommer bli så i framtiden för jag letar efter det stället, då detta inte är mitt. Vem det är som tänker på mig och inte kan formulera sig är ett större frågetecken. Att jag tänker mycket är ju ingen nyhet... det har jag gjort hela livet. Nålen är jag nog inte rädd för, men mycket är jag nog rädd för dock, och har varit rädd för. Jag är ju utbildad sjuksköterska så en nål är ju inte något som är obefintlig i mitt liv. Å andra sidan skulle man sätta en så kallad PVK (perifer ven kateter) på mig när jag var fyra år men misslyckades totalt, stack rakt in i fyraåringens mjuka ben i handen.... spännande med dina bilder! TACK!

    SvaraRadera