En len sommarvind - Fina Tussesyster

Vi har mycket för oss och samtidigt så försöker jag verkligen ägna all min uppmärksamhet till Klara när hon behöver det. Krister håller på att renovera huset och snart kommer en hel vägg att tilläggsisoleras och det kommer göra att vår kall-trapp inte kommer vara lika kall i vinter!

Dessutom ska vi bygga diskrum nere och städskåp så vi kan köra igång verksamheten ordentligt nästa år igen.

Jag tar ut så få föräldradagar som jag kan just nu och tack och lov fungerar det skapligt i och med att Krister har en del jobb nu. Jag vill kunna vara hemma så länge som möjligt med Klara.
Grejen är den att hon har både Krister och mig hos sig hela dagarna. Vilka bebisar har det så?

Idag har hon suttit en kort stund med oss vid matbordet i en madrasserad barnstol. Hon är stark i nacken och superduktig att lyfta huvudet när hon ligger på mage, så vi testade och det gick bra en stund. Hon sa ifrån när hon inte orkade mer. 

Vi har fått in många rutiner. Varje morgon vaknar hon runt 7 och vill äta. Efter maten myser vi i sängen en stund, läser lite böcker och sjunger lite och sen vill hon sova igen och oftast somnar vi om alla tre till 9 igen. Jag behöver sova mycket. Jag är nämligen fortfarande väldigt utmattad och vissa dagar är det knappt jag orkar ta mig upp för trappen. Vid 9 går vi upp och äter frukost och hon vill ha sitt andra mål mat runt 11. Fram tills dess leker vi och sjunger mycket i köket på en filt på golvet. Därefter börjar dagen mer på allvar för mig med. Runt 12-13 vill hon sova några timmar tills det är dags att äta igen. Under den sovpausen hinner jag göra lite grejer som står på agendan. Hon är ju en mycket självständig tjej så när jag behöver göra saker och hon är vaken, så är hon med på ett eller annat sätt. Hon gillar dock inte att sitta i ergoselen så mycket. Jag försöker vänja henne vid det.

Häromdagen fick Klara jättefina kläder från Umeå, från en bloggläsare som jag faktiskt har träffat i verkligheten en gång med!! STORT TACK för kläderna! Hon passar jättebra i dem, särskilt de randiga byxorna!

Varje dag säger jag till Klara att det är en ny dag och så hittar jag på en visa om den nya dagen om vad som kan hända och att allt är möjligt. Jag hittar förövrigt på många visor och ibland använder jag kända melodier och hittar på visor men både jag och Krister sjunger mycket Astrid Lindgren-sånger för henne då det blir bra övning med till vårt kommande program!

Hon är verkligen en solstråle, vår kära unge. Ibland kallar jag henne för fina Tussesyster, för det låter så gulligt. Hon är som en len sommarvind, vacker, varm och kärleksfull. Alldeles full av kärlek och när jag tittar på henne så känner jag mig så enormt lyckligt lottad! På kvällen när vi lägger henne så ler hon och vänder sig sedan lite på sidan för att somna. Vi säger en ramsa: "Sovgott fina Klara, sovgott" sen går vi ut och i 95 % av gångerna somnar hon efter max 5 minuter. Vi byter på henne en gång under natten för att hon ska kunna sova längre på morgonen och det fungerar finfint! Även då vaknar hon och ler!! Mitt i natten. Ibland brukar jag säga till henne att hon inte behöver le, så när hon är trött då ser hon alldeles nollställd ut och somnar tillslut utan varken ett ord eller leende.  Det är skönt. Det där okonstlade. Så oerhört skönt.

Tillägg: Läste just en mycket olustig artikel om att låta barnet somna själv, den så kallade 5-minmetoden.  Artikelförfattaren skriver om barn som far illa och som får skrika sig till söms och så gör inte vi, kan jag upplysa er läsare om. Klara är glad när vi lägger ned henne och fortsätter att vara det tills hon somnar. Om hon skriker så tar vi upp henne och tröstar henne. Att göra så som hon skriver om i artikeln har jag svårt att tro att någon gör. Det hon gör i artikeln är att dra fram det värsta och dessutom verkar det inte som att hon har mycket kunskap om hur det kan gå till på ett bra sätt utan hon väljer att svartmåla det hela, dra alla över en kam och vinklar det hela till en grotesk metod. Här är länken till artikeln: http://www.expressen.se/kultur/fem-minuter-av-grymhet/ 
Jag menar, om barnet gråter när det ska sova är det oftast något som är fel? Fast ibland kan det nog vara så att föräldrar håller på med sina barn för mycket också. Eller så har barnet en personlighet som gör att de är i mycket stort behov av att bli sedda och få närhet. Det finns ju de som håller på och nattar sina barn i flera timmar. Det mönstret jobbar vi för att inte hamna i.  Vi vill att Klara ska känna sig trygg och ha känsla av att det är ok att vara med sig själv och somna. 

Imorgon ska jag gå och ta prov för prolaktinvärdet. Jag har nämligen fortfarande bröstmjölk i det ena bröstet och jag har ju haft förhöjt prolaktinvärde tidigare så förmodligen har jag det nu med. Ett av symtomen är: låg vitalitet. Kanske är det en del av förklaringen till min utmattning?

Holismens verkan

Efter ett dygn ungefär av malande tankar har jag äntligen kommit ut i ljuset. Huvudet spränger av alla tankar och av allt sökande. (Kan ju låta lite skrytsamt att min hjärna har en sån aktivitet, men det bjuder jag på). Jag är en problemlösare. Det finns inte ett problem jag kommer över som jag inte vill göra något åt. Synd bara att jag inte är läkare så jag kan förskriva min egen medicin, för då skulle jag göra det direkt. Har förstått hur det hänger ihop. Jag kan inte helt medicinskt förklara det men jag förstår det med hela holismens verkan.

Dopamin, serotonin och noradrenalin är sårbara komponenter i det centrala nervsystemet. När de rubbas och det kan de göra t.ex. när en svår händelse sker. Som t.ex. att förlora sitt barn. En svår stressreaktion utlöses. Dopamin som är en mycket central signalsubstans kan få sig en rejäl känga då. Det kan i sig öka sårbarheten till att hypofysen utsöndrar mer Prolaktin vilket är ett hormon som hjälper till med mjölkproduktionen. Förhöjt prolaktin minskar fertiliteten och som i sin tur gör att kvinnan kan ha svårt att få ovulation (ägglossning).

Mitt hopp är tillbaka. Nu gäller det bara att få balans på hypofysen och det centrala nervsystemet. Alltså hitta en bra medicin bland annat. Jag får överväga om jag ska ringa Läkarhuset i morgon igen eller försöka få tag på en annan läkare som kan skriva ut medicinen åt mig.

Nu har jag också förklaringen på varför jag inte gått ned ett enda kilo i vikt sen förlossningen. Förhöjd prolaktinhalt försvårar nämligen för fettförbränningen. 

Budskap till min kära kropp

Jag ringde i morse till kliniken för att få reda på mina provsvar. Tagit TSH, FSH och prolaktin. Hon i tel lovade att läkaren skulle titta på svaren och återkomma till mig sen. Kvart i fyra ringde telefonen.  Vi befann oss på en väg i skogen så mottagningen var jättedålig. Fertilitetsläkaren började berätta om svaren. Förra året i augusti tog jag samma prover. Då var mitt FSH värde 4 och nu denna gång var det 15! Alltså alldeles för högt. Mitt prolaktinvärde var också förhöjt, men jag har läst någonstans att det kan bli ett falskt värde på det om man inte tar provet vid rätt tidpunkt. 

Precis när han sagt allt detta och jag var på väg att ställa följdfrågor: te.x. hur mycket kan det här med förhöjt prolaktinvärde påverka eftersom jag varit gravid nyligen? Kan det var falskt värde p.g.a. provtagningstiden (jag tog nämligen provet precis efter jag stigit upp ur sängen, man ska helst vänta tre timmar). Kan FSH vara förhöjt när kroppen är ur balans? Kan FSH vara förhöjt om Prolaktinet är förhöjt? Massor av frågor fanns i mig och en enorm sorg och förtvivlan välde upp - Då bröts samtalet. Han ringde inte upp igen!

Min kära kropp, jag tänker inte skrika på dig, inte misshandla dig. Jag tänker lyssna nu. Den är trött. Den behöver vila. Så. Jag säger inte att det är kört, det känns bara lite hopplöst just nu. Just nu är det så här. Just nu.

Den här fina lilla storken fick vi av våra grannar. I Tyskland sätter man upp den i rummet/fönstret för att skapa bebislycka. Jag vill inte att hoppet ska vara över. Känner bara så nu. Vet det. Målmedvetenheten kommer tillbaka.