Vecka 5 eller 6

Är det mitt egna ägg som blivit befruktat så är jag nu i vecka 6;  5 + 2. Är det minimumrikarna som fäst så är jag i 4 + 1 bara och då är det verkligen verkligen jättetidigt att göra UL på tisdag. Anledningen att läkaren ville göra det så tidigt det var just för att se om mitt egna ägg hade tagit sig. Om det är så kan det finnas en liten möjlighet att se ett hjärta på tisdag för då är det 6 +1. Med Tusse gjorde vi UL i vecka 5 +3 och då kunde de se en normal graviditet men ingen hjärta. Hjärtat börjar slå efter 22 - 23 dagar efter befruktningen.

Det som hänt nu i mig efter beskedet igår med CB -testet,  är att jag får tampas med en oro, ett inre gnagande som endast låter mig vara ifred några stunder. Jag köpslår inombords att om det kan gå åt skogen 50 % så kan det också gå bra till 50 %. Det hjälper en liten stund. Jag försöker också använda knep som att säga till mig själv att jag inte kan veta om mina tankar och föreställningar är sanna och det kan jag ju inte. Era kommentarer har också hjälpt mig mycket men det som fyllt på min oro är att mina graviditetssymtom som jag hade så starkt förra veckan har blivit svagare. Det gör att oron tyvärr blir aningen värre. Testets tillförlitlighet kan jag leva med. Det köper jag att det lika gärna kan ha varit att testet slog om till 2 när det stod 2-3. Det stämmer ju bra. OM det är mitt egna ägg så blev det befruktat runt den 6 augusti och jag testade med CB veckoindikator den 19 augusti, alltså två veckor senare. Om jag skulle ta ett CB test nästa vecka skulle det vara mer rimligt att det står 3 +. OK, det har jag köpt men att graviditetssymtomen minskat... hm... det är värre att leva med, men jag dör inte. Jag hade väldigt ömma bröst i går kväll och spagettikänsla i vaderna efter att gått en kortare promenad... det brukar jag inte få i vanliga fall men idag har jag knappt känt något på någon front - jo okej, lite ömma bröst så här på kvällen men inte alls av den kaliber jag kände i går kväll. Så kände jag aldrig under graviditeten med Tusse någon gång som jag kände i går.

Jag skriver av mig lite nu. Känns skönt.

TACK alla för att ni finns! Ni betyder så mycket!

Anne

13 kommentarer:

  1. Fy för den där outhärdliga oron. Du kan inte göra mer än du gör nu, att försöka resonera med dig själv på ett logiskt plan, försöka avleda dig och i övrigt bara stå ut med oron. Jag vet att du vet men vill bara påminna om att så tidigt kan symptomen variera mycket från dag till dag och stund till stund. De är inte till mycket hjälp i oron. Nu skickar jag ork att stå ut till ultraljudet! De borde iaf kunna se om det finns något där även om ni inte ser hjärtat! Håller mina tummar stenhårt och hoppas SÅ för er skull!
    Varm kram Vi 4

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja tack kära Ulrika! Jag vet ju förstås... nu är jag så trött att jag inte orkar tänka. Ska bli skönt att låta ännu en natt gå. Jag har sovit bra i alla fall de senaste nätterna. När är det dags för dig? Kram!

      Radera
  2. Bröstömmande och spagettivader - klart som korvspad att det är symptom som heter duga! :-) Sedan är det ju faktiskt så att symptom kommer och går lite som de vill, från dag till dag och från timme till timme. Så ta det lugnt med oron och koncentrera dig på spagettikänslan nu! ;-)
    /"Blingbling"

    SvaraRadera
  3. Svar
    1. Absolut! Tar Crinone gel morgon och kväll.

      Radera
  4. Bra att du skriver av dig! Den där oron kommer nog alltid att finnas där, och det är inte ett dugg konstigt. Du har ett tungt bagage att bära på, erfarenheter av att se hur lyckan rämnar, och då är det inte lätt att lita på att allt kommer att gå bra. Min man sa något klokt till mig när jag själv oroade mig för missfall. Jag sa gång på gång: varför vi? Varför skulle det gå bra den här gången. Han kontrade med att ställa en motfråga. Varför skulle vi inte? Varför skulle det inte vara vår tur nu? Nu har vi statistiken på vår sida. Och nu är vi faktiskt normala. Nu är vi gravida, så varför skulle det gå åt skogen då?

    Så jag tänker såhär. Varför skulle det inte vara er tur nu att få en lyckad graviditet? Jag tror och hoppas att allt ska gå bra för er!! Verkligen :)
    Symptomen kan ju komma och gå, det behöver inte betyda något. Men va skönt att du snart har ultraljud så att du får veta.
    Kram!
    http://jakteneftertotallycka.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. TACK kära du, ja, jo men så där ungefär har jag köpslagit med mig själv också. Väldigt bra sagt av din man och din formulering där är ju klockren! Jag gör ett påstående där jag säger till mig själv att varför skulle det gå bra för oss nu, varför skulle vi ha turen med oss nu? Ja, jo något liknande sa jag i bilen till mig själv idag och sen så svarade jag - Varför inte? TACK!! Stor kram tillbaka!

      Radera
  5. Jag hittade till din blogg för lite mer än en vecka sedan. Då sökte jag i min iver på graviditets symtom,hade gått över tiden med många veckor och tänkte hurra - jag är gravid, fast än jag inte ska kunna bli gravid på vanlig väg. Men ett par dagar senare var mensen igång och det var ett faktum att så var inte fallet.

    Jag vet vad väntan innebär, den oro du känner nu känner jag så väl igen själv. Efter nästan fyra år av försök, både naturlig väg och med ivf och en operation för min del, blev vi till slut gravida med Bubblan. Hon är idag 1 år och 7 månader och mitt allt.

    En av mina bästa vänner förlorade sin lill flicka för några år sedan, hon liksom er Tusse föddes sovande till världen. Det var en av de svåraste stunderna i mitt liv, att dela den sorgen med henne.

    Jag såg den lilla filmen du lagt upp. Så som mina tårar rann och ändå kunde jag inte låta bli att le, för Tusse var ju Tusse, så vacker och komplett. Men sorgen över att han inte fick leva gjorde mig ursinnig - man ska inte behöva förlora sitt barn.

    Men nu då jag ser att du/ni är gravida blir jag så glad för er skull, vilken glädje och lycka... Men som sagt, den oron över att det inte ska bli som man önskar, att något ska gå fel osv
    Jag håller tummar och tår för att det ska gå vägen och självklart kommer jag följa dig här och förhoppningsvis kommer jag se bilder på en mage som växer och till slut barnet (eller kanske barnen) som välkomnas av er två.

    SvaraRadera
    Svar
    1. TACK kära du för din målande och inlevelsefulla kommentar! Filmen som du pratar om var länge sedan jag såg själv, ska kanske titta på den igen snart. Visst var han fin vår Tusse? Så fantastiskt komplett!
      Så härligt att hör att ni fått ert kärleksbarn. Var det på grund av endometrios som du inte kunde bli gravid eller vad var orsaken? Omöjligt är det kanske inte att du kan bli gravid naturligt? Till mig sa de ju också att det var helt kört. Men, det blev en Tusse.

      Välkommen till min blogg och jag hoppas du ska få följa min mage växande! Vi säger så ikväll att det kommer bli så!

      Radera
    2. Filmen är vacker och så talande. Och Tusse, vilken människa, så fulländad och återigen - så komplett. De små händerna, ack så ljuvliga. Munnen, näsan, foten, den fina foten...ja allt!!! Det gör mig så ont att han inte fick vara med oss, att inte vi som är här inte fick äran att dela hans liv.

      Det är den största glädjen att hon finns hos oss, att jag fick bli mamma, det jag alltid har velat och drömt om. Resan var lång och ack så full av orosmoment och smärta. Men allt var värt det och jag skulle ge min högra hand för att få göra samma resa igen.

      Mina äggledare är igenvuxna och jag har även endometrios. Men jag vet de som blivit gravida i alla fall och de har haft samma problem som jag. Och ja, människan lever på hoppet!

      Nu är det sagt och bestämt, att det blir så. Att från och med nu kommer det visas bilder på en växande mage, skrivas om graviditetsplågor och visas ultraljudsbilder i massor här hos dig, Anne utan e!
      Nu i kväll är det det som gäller och det ska vi glädjas åt, öppna champagnen och skåla i nattens mörker för här väntas det barn!!!!!
      Morgondagen väntar på oss på andra sidan natten och innan dess vet vi inte vad den har att ge oss, så låt oss leva nu och njuta av det vi har här och nu! Hurra för livet!!!!

      Tack för ditt välkomnande och jag kommer ta del av din blogg och låta det bli en del av min vardag, följa dig på din resa och jag håller - som sagt - både tummar och tår.

      Kram och god natt!

      Radera
  6. Skit i digitalen! Gör med vanliga och titta om strecket ökat isället. Är det ökningen man fokuserar på är det faktiskt smidigare. Digitalen är så trubbig. Plus att den visar mer veckor om det är två - o otroligt vanligt att det då avstannat ett inom 2 veckor från transfer (implantationsfel). Då minskar nivån plötsligt när den sänks för embryo 1 o tar några dagar innan embryo 2 själv dubblat sig över den gemensamma nivån. Då blir det 2-3 i resultat längre. Först för att de var två och sedan går det inte över förrän du verkligen är ca 5+0

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vet du. Jag tror att det är det som skett det du beskriver. Först var det två och det blev jättestarkt plus och starka symtom. Nu har nog det ena släppt och den andra Mumriken lever vidare. Därför känns det lite mindre nu än förra veckan. I söndags när jag testade med vanliga sticka var testatrecket starkare än kontrollstrecket :-) jag ska inte testa nåt mer nu. VUL på tisdag. Kram

      Radera