RD 3 och drömmar

I morse tog jag Gonapeptyl-sprutan. Den är till för att underlätta implantationen. Jag vet inte så mycket mer om den än så. Det vet nog ingen annan heller... De har väl någon grund till att de ger alla sina patienter denna spruta. Jag tackar och tar emot, allt som de tror kan ha positiv effekt på donationen! Tror i alla fall att jag haft någon slags biverkan av sprutan idag. Jag fick nämligen yrsel och kände mig darrig där jag gick i kantarellskogen. Darrningen höll i sig inpå kvällen. Nu först känns det lite bättre. Vi var ute och letade efter svamp men jag fick gå hem efter ett tag. Det blev ändå en skön promenad där jag kom på en hel del bra idéer till våra vänners kommande bröllop nästa helg, som ju vi ska vara toastmasters på.

Jag är väldigt fixerad vid min mage märker jag. Jag har suttit och bokfört ikväll och det känns som att jag lägger märke till varenda liten muskel nedtill i magen och blir så pass medveten om det som kan vara på väg att hända inne i livmoderna att jag drar mig för att röra på mig för mycket. Löjligt, jag vet. Jag vill så gärna att våra små embryon ska trivas där inne och fortsätta leva!

Jag tar gärna emot tvillingar om det nu skulle bli det. Det enda som kanske inte går att genomföra då är vaginal förlossning, vilket jag så gärna skulle vilja uppleva igen. Det kanske låter konstigt att jag vill uppleva en vaginal förlossning efter det jag gått igenom. Förlossningen med Tusse var ju dessutom väldigt svår, förutom det tragiska att han var död så kämpade jag med krystvärkar i fyra timmar! Men det är just därför jag vill göra det igen, för att få uppleva det annorlunda och dessutom får höra det där skriket. Skriket. Det får man ju i och för sig vid planerat KS med men ändå... den förlösningen som blir när barnet äntligen pressar igenom huvudet och glider ut och dessutom få betalningen med hjälp av ett gällt barnskrik - det är min högsta dröm just nu!

9 kommentarer:

  1. Sån yrsel fick jag när jag var gravid med Smurf, så jag håller tummarna för att det är embryona som fäst nu! Jag tänker på dig och hoppas såååå att du ska få ett fint plus på TD. KRAM Janet (iter ad a familia)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi får hoppas :-) men det är lite för tidigt med symtom redan...

      Radera
    2. Tack förresten! ❤ Kände du dig inte yr efter några veckor?

      Radera
    3. Jag fick yrsel på dag 3 också, sedan kunde jag inte äta choklad & mannagrynsgröt från dag 5 & 9 som jag annars älskar. Tidiga symtom men HCG släppte nog starkt tills h*n dog.

      Radera
    4. Aha! Intressant. Ja, så kan det säkert bli :-) så tråkigt att smurf inte stannade :-( stor kram!

      Radera
  2. Jag önskar verkligen att du får uppleva din drömm. Och jag hoppas med hela mitt hjärta att det får bli om sisådär 9 månader! Det är ni mer än värda Anne. Håller tummarna för er nu.

    Tack för din kommentar på min blogg. Ja, olyckan var otäck- men jag är tacksam som lever och mår "bra" (inom situationstecken eftersom jag är så barnsligt förkyld att jag snart brister ut i gråt av ren frustration eftersom jag inte tycks bli bättre.. Haha). Åh va skönt Anne, att du känner igen dig. Jag brukar känna samma sak när du skriver... Och det är så skönt att få läsa om äd för mig som kanske hamnar där en dag.

    Vet du? Jag förstår för allt i världen inte hur du och din man klarade av att gå vidare efter Tusse. Jag beundrar dig, och alla andra som förlorat sina barn, utan gränser för er styrka. När jag läser att du ändå vill gå igenom en förlossning blir jag så stolt!! Jag hoppas som sagt verkligen att det blir så.

    Kram!!!!
    http://jakteneftertotallycka.blogspot.se/

    SvaraRadera
  3. och jag andas djupt, önskar dig embryon som fäster och barnaskrik.

    SvaraRadera
  4. Känner precis som du inför en ny förlossning. Målbilden är så stark att efteråt få belöningen att gosa med bebisen.
    Den överträffar allt, rädslan för vad som kan hända under förlossningen och komplikationer.
    Gona-någontingsprutan har ett väldigt passande namn förresten. Det är ju gör att de ska gona in sig ordentligt.
    Yrsel tidigt och tidiga symtom är kanske tecken på att det två som gonar sig därinne. Hoppas!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är verkligen en stark målbild. Önskar så innerligt att vi båda når dit snart!

      Radera