Finland

Det är på både gott och ont att lägga ut sina känslor på Facebook. Visst är det. Ibland får man sånt enormt stöd men ibland känns det så tomt och det har ju också att göra med situationen och det som hänt. Det är så smärtsamt och blir så tomt och orden som skrivs når inte in i mig längre. Igår var jag som förstenad. Oemottaglig och bitter. Vissa stöttande ord blev för mig motbjudande, där jag inte ansåg personen ifråga hade mandat att uttala sig på det sätt den gjorde.

Det har gått många varv det här nu och jag kan mycket väl förstå att människor på Faceboook som jag känner upplever en enorm maktlöshet och att de faktiskt saknar ord nu.

Jag har nu bokat biljett åt oss till Åbo. AVA-clinic i Åbo. Vi åker dit och ställer oss i äggdonationskö. Man åker dit på ett första möte och sen tar det ca 6 månader innan man kan få en donator. Man tar med sig sina journaler från Sverige samt ett papper från en psykolog som intygar att man förstått vad äggdonation innebär. Jag vet inte riktigt om jag anser att vi behöver ett sånt intyg, men det är obligatoriskt. Jag vill inte ha massa onödigt tjafs, det har vi haft nog av.
Vad spelar det egentligen för roll?  Bara vi får ett levande barn.

12 kommentarer:

  1. Åh! Om jag skrev något dumt får du förlåta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, du har absolut inte skrivit något dumt. Det har väl ingen egentligen. Det är bara det att det inte finns något att skriva längre... Jag kan nog inte skriva fler saker på FB längre... det har liksom gått runt... Kram!!

      Radera
    2. Gått runt...vet inte. Du har ju bara skrivit vad som händer. Jag tycker om att du skriver, men visst, ibland är det svårt att veta vad man ska skriva. Vi vill väl alla visa medkänsla, och uppmuntra, och beskriva hur vi sörjer med er (så många gånger jag har gråtit när jag läst dina ord!), och samtidigt vet vi inte alls hur det känns att vara du, och uppleva det du upplever.Jag känner: Kan inte du, du av alla människor, för att du är mest värd det på något sätt, få drabbas av outsäglig lycka. Det är det jag känner, varje gång jag läser dina texter.

      Radera
    3. Du är så fantastiskt fin och kärleksfull!
      Med runt menar jag liksom att det blivit en ödesdiger tomgång. Det är svårt att beskriva. Men det är ju som du säger att alla vill ju visa sin medkänsla och det har verkligen inte varit så som längtan här nedan beskriver, nämligen att ingen hört av sig eller sagt något. Jag har alltid känt att alla på Facebook är också mina vänner, alla har känts så innerligt välmenande. Det kommer de vara i fortsättningen också!! Jag hade bara en hemsk dag igår. En så hemsk att den inte går att sätta ord på ens. Kram!!

      Radera
  2. Önskar er lycka till i Finland. Hälsn o kram Ulrica

    SvaraRadera
  3. På Facebook ska man "bara" skriva om lyckliga saker. Det har jag märkt sedan länge. När jag tex skrev i maj att det var ett år sedan Dutt kom fick jag inte en kommentar överhuvudtaget. När jag sedan skrev om något helt oväsentligt i stil med att idag vi planterat blommor i trädgården. Då trycker folk på gillaknappen och kommenterar flera gånger...

    Det som skrivs av många på facebook är inte sanningen... När vi sedan skriver sanningen så blir folk så överrumlade och när de väl försöker att skriva något kan det lätt bli väldigt fel.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jättetråkigt att höra att du blivit bemött så av dina facebook "vänner". För mig har du ju verkligen inte varit så. När Tusse dog fick vi ett enormt gensvar från våra Facebook kontakter. Och sen när vi gjort behandlingar så har vi fått så mycket fina hejarop och stöttande ord men nu har det liksom utarmats och jag förstår det också! Det finns liksom inget mer att säga...

      Radera
  4. Förstår att du är besviken över att de inte befruktades. Äggdonation låter om ett bra alternativ. Det ju bra med Finland eftersom man an få tillbaka pengarna från FK. Vi satte in två embryon i Tammerfors förra måndagen. Man vill ju hoppas in i det sista på ett plus nu!

    Hoppas ni har tur o blir matchade hyfsat snabbt! Lycka till!

    SvaraRadera
  5. Massor med varma kramar. Jag tänker på er ofta. Vet hur det känns att längta o vänta. Nu måste det bli er tur. Hoppas ägg från finland är lösningen... Kram Karin

    SvaraRadera
  6. Jag hoppas att det går bra i Finland för er.

    SvaraRadera