Nu är vi här

Jag har en underbar man, som gör så mycket gott för mig. Vi är på en båt som tar oss till Åbo och för första gången i mitt liv fixar jag att vara på en sån här båt. Det har aldrig varit min grej, båtar som går på Ålands hav.

Vi har ätit gott. Vi har lyssnat på en bra trubadur. Han sjöng vackert för bara oss. Det är endast 200 personer på hela båten.

Tusse kommer få ett syskon. Inte likt mig men likt Tusse och sin kärleksfulla far.

Vi vet inte när det blir än. Men kön är inte så lång. Imorgon ska vi först träffa en psykolog på kliniken och därefter blir det samtal och undersökning hos läkaren.

Staden Åbo kommer sedan göras, tills båten går hemåt igen på kvällen.

Jag älskar livet just nu. Allt är möjligt.

All kärlek till er alla läsare.

10 kommentarer:

  1. Allt är möjligt!!! Åh jag älskar det! Så spännande!! Vem är den där härliga lilla personen som kommer att landa i ert liv? Jag är redan SÅ nyfiken!!!!! Det här kommer bli världens bästa!!! Stort lycka till, megastort!!!!!!

    SvaraRadera
  2. Låter underbart. All lycka till nu, kram Ulrica

    SvaraRadera
  3. Å all kärlek till dig! Härligt att kön inte är så lång då är det snart er tur ♥ Det blir spännande att följa er "nya" resa.
    STOR KRAM!

    SvaraRadera
  4. Likhet är svårt. Det finns forskning som visar att den biologiska miljön (livmodern) är med och bestämmer just vilka genetiska karaktäristika (donatorns och Kristers) som aktiveras, oklart om utseende kan höra till dem. Klart är att många av mina vänner - och jag själv - fått barn genom ÄD där oinvigda inte kan drömma om att de inte är "våra". E har (de mest fantastiska) bruna ögon och en hudfärg som jag misstänker att solen kommer att älska - det har inte jag (men mina tidigare partners har ofta haft!). Däremot har hon en amorbåge som ser ut som min, och ögonbryn som ser ut som mina. Det är så påträngande att människor kommenterar det i kassan på affären ("Det barnet ser man vem som är mamma till!") och jag håller på att brista i gapskratt varje gång. Jag kan själv se att vi nästan är löjligt lika på vissa spädbarnsbilder, jag en ljusare variant av hennes mörka intryck. Så kanske inte bara ett barn som liknar på Krister.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fint skrivet. Ja, epi-genetik heter det.
      Underbart att läsa det du skriver.
      /J

      Radera
    2. Jaa!! Jättefint skrivet!
      Känner också till epi-genetik! Det är toppen!

      Radera
  5. Vad härligt att du är så positiv. Ta hand om er och ha det mysigt. :)
    Kram
    Libra

    SvaraRadera
  6. Nästan allt är möjligt och det ska bli bra det här!
    Skönt att ni är på väg. Och du, du kommer att bearbeta saker efter vägen.
    Skickar en massa lycka!

    SvaraRadera
  7. Tänker på er! Lycka till!!
    Kram

    SvaraRadera
  8. Det barnet kommer att likna dig. Röra sig som dig. Dansa som dig. Prata som dig. Ha dina intressen. Klia sig på samma sätt som du kliar dig. Det har en del med genetik att göra, men även så oändligt mycket med sociala förhållanden.

    Min (biologiska) son kan ibland le på ett halvgalet sätt där han visar alla tänderna. Varför gör han det? Det ligger inte i hans gener att smila upp sig så. Det gör han eftersom att jag ibland kan le på exakt samma halvgalna sätt när jag skojar och att han tar efter det som jag gör.

    Jag donerade ägg i våras och det barn som kan vara på gång av det är inte mitt barn. Det kanske blir lika långt som mig, och får min hårfärg, men det är inte mitt barn. Jag ser det som att jag skänkt ett par tegelstenar till grunden på ett hus, sedan allt annat som tillkommer, det står föräldrarna och den sociala samvaron för.

    Det är en väldigt spännande resa att läsa om!

    SvaraRadera