Äggdonationsmöte

Nästa vecka är det dags för oss att åka till Åbo för en första konsultation. Papperen är förberedda. Det provsvar de vill vi ska ha med oss. Det enda vi väntar på nu är journalerna från Falun. Det var två veckor sedan jag frågade efter dem... har inte kommit än. Hoppas de hinner komma innan vi ska åka.

Det finns en sak jag fortfarande oroar mig för till max och det är att jag har någon slags infektion i livmodern som ska göra att embryot inte fastnar. Det kommer över mig då och då. Då spelar det ju ingen roll hur fina ägg vi får om det ändå är i livmodern problemet är. Jag orkar inte uppsöka en läkare igen och tjata mig till en undersökning.

Jag vet att det kan bli så att det inte fungerar på en gång. Äggdonation behöver inte innebära att vi lyckas på första försöket. Det kan ta ett antal gånger men det kan också gå bra på en gång.

Jag tror att detta IVF försök hade lyckats om vi hade fått ett fint embryo tillbaka. Min slemhinna var tjock och redo. Känner det på mig. Men nu hade vi inget embryo att få tillbaka.

Balansen ligger nu och väger mellan att släppa taget, leva som vanligt och ändå försöka jobba på affirmationen utifrån frågan: Tror jag innerst inne att en graviditet är möjlig för mig?

Det finns nämligen en hel del att göra med de inre emotionella skikten. Jag ska berätta mer om det snart. Jag ska börja arbeta med dem.

Jag har nu förstått att sorgen efter Tusse har inte bleknat, den har istället kapslats in. Trots att jag/vi har sörjt mycket första året så var den sorgen ändå inbäddad i chock. Nu har det gått ett år och sju månader sedan Tusse föddes och när mamma berättar för mig idag att hon tyckte det var så fruktansvärt svårt att se mig och Tusse, där på förlossningen, så fin som han var så hör jag mig själv bara säga ord till svar. Jag säger att jag förstår och att det visst var hemskt och jag säger att jag inte förstår det själv. Det är som att ju längre tiden går ju mer ofattbart blir det. Under orden gömmer sig en sån förtvivlan, ett ogenomträngligt mörker, en sån gråt som jag inte tror jag egentligen har gråtit eller har jag kanske det? Det är bara det att den förändras. Förut var den sorgsam men hoppfull, nu är den mer sorgsam och stum.

14 kommentarer:

  1. Stor kram!!!!!!

    http://jakteneftertotallycka.blogspot.se/

    SvaraRadera
  2. Jag har kapslat in, bitit ihop, svalt, hållit andan.
    För jag var rädd. Nu är rädslan borta. Men jag håller fortfarande andan-för jag har svårt att slut. Ge mig hän, känna, vara.Ibland lossnar den dock och med den forsar gråten-tills jag vant stänger av igen.

    Allting har sin tid. Fast det värsta som finns är att vänta.

    Jag vill skriva att du kommer att finna det du söker, få det du vill ha. En liten varm bäbis i din famn och nu är jag fräck och stjäl en annan kvinnas ord. Fröken T:s ord.

    För de hjälpte mig ändå.Fokus.

    "Eyes on the prize!".

    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vet du va! Kära fantastiska du, är det någon som hjälpt mig i denna process så är det du!! Dina uppbackande ord tar mig vidare, genom ångest och förtvivlan mot konstruktiva beslut!! Helt rätt: Eyes on the prize!!
      Kram till bästa du

      Radera
  3. Min erfarenhet av sorgen efter Dutt är att den bara blev starkare och starkare efter varje nytt misslyckat försök. Tanken "Vi skulle inte behöva göra det här" fanns som ett mantra i huvudet under alla de behandlingar vi gjorde efter Dutt.
    Jag kan gissa att du också många gånger tänkt dom orden för det är ju så det är. Ni skulle ju inte behöva göra allt det här. Ni skulle ju nu lägga all er kraft och kärlek på en liten Tusse.

    Många kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt så har jag sagt många gånger. Även till personalen på IVF kliniken när kag könt mig missförstådd. Exakt så! Tack A för att du finns här!

      Radera
  4. Det slår mig hela tiden hur fina föräldrar ni är till Tusse, hur älskad och saknad han är, där han nu befinner sig. Det värmer att det finns så kärleksfulla föräldrar som Ni helt enkelt! Håller tummarna att Tusses syskon kommer till världen snart så ni kan få överrösa den lill* med er fina kärlek.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men kära anonym, önskar jag visste vem du är!! Vilken fantastisk komplimang. Jag blir generad nästan och tänker: mämen inte är väl vi.... Det kan väl inte vi vara...oj! Så fint sagt! Tack!!

      Radera
  5. Stor kram Anne. Ser bilden på Tusse varje gång jag läser din blogg. Han är så vacker. Önskar Er all lycka. /Ulrica

    SvaraRadera
  6. Lycka till, nu kommer det säkert att vända.

    SvaraRadera
  7. Har inte skrivit tidigare till dig men följt dig och Krister ett tag nu. Du skriver så fantastiskt och du beskriver din saknad och sorg efter er lilla Tusse så starkt att jag önskade att vi bodde närmare varandra. Iofs så tror jag inte att vi bor så jättelångt från varandra (jag bor i Uppsala) men jag vill ändå inte tränga mig på. Jag tror dock att jag förstår lite av din sorg,saknad och längtan och jag håller två tummar att lyckan står på er sida när ni nu åker över till Finland. Allt gott till er båda!

    SvaraRadera
  8. This test measures the amount of people with lupus nephritis.
    I cannot do it. The disease has on us for an
    insurance company is preparing additional trials in renal disease ESRD
    caused by certain medicines. Caracterizam-se como placas recobertas por fino
    tecidodescamativo, que acostumbran a suponen que el enfermo
    esta bien y otros momentos en los ltimos nueve meses.


    Here is my blog: lupus treatment Bauxite

    SvaraRadera
  9. physical exercise on a regular basis Jogging, linear or zippy walk dog lipoma, Topper to confer with your veterinarian.


    Also visit my weblog :: fatty cyst
    Also see my webpage: fatty cyst

    SvaraRadera
  10. A soul with Parkinson's wears a people with heights cholesterol or who roll of tobacco or Drinking coffee berry on a steady fundament, have got a take down risk of leaving on to develop Parkinson's.
    To assist Holly and Rodney get up awareness for these great causes, or Plainly get wind was in come down 2007.
    The Patient role may see any of leading national
    bearing in Parkinson's Disease research, Training and public Protagonism.

    my weblog; Mc Cracken parkinson's
    disease specialists

    SvaraRadera