Glömmer kon sin kalv?

Dagen började mulet. Vi gav oss ut i skogen för att hitta någon svamp. Men ingen svamp ville hitta oss idag. Dock var det skönt i skogen. Träden susade och vinden lät mig vila i sinnet en stund i alla fall, ända tills jag halkade på de mossbeklädda stenarna. Då blev jag vresig och likt en tre-åring började gnälla över de hala stenarna. Krister tyckte att jag skulle lära mig att balansera, lita på min kropp men mossan liksom lurade mig att tro att det var säkert att gå där och varje gång jag tog ett steg så var jag så blåögd och trodde att jag inte skulle halka, men det gjorde jag.

La in torkade tomater, i en glasburk. Fyllde med olja och timjan från krukan utanför på gården. Funderade över vad det blivit av mig. Fyllde på lite mer olja och några vitlökar. Gamla tankar som förut gjorde mig panikslagen men som numer finns där i bakgrunden som då och då poppar upp. När jag säger blivit av mig, så menar jag det jag sysslar med. Sysselsättningen som är till för att tjäna pengar.

Jag har glömt tråden nu, den jag tänkte på när jag la in tomaterna. Det var något primärt om mig och jag tänkte att det där ska jag ta med mig nästa gång jag går till min psykolog. Nu är tanken borta. Jag vet att den handlade om en längtan att ta fram det som är jag. Liksom plocka fram det mer - mer helt enkelt, inte hålla tillbaka på ett hämmande och snårigt sätt.

Solen kom på den tidiga kvällen. Jag planterade den andra flädern och grävde upp en stackars övervuxen björnbärsbuske och satte den på ett bättre ställe där den skulle få lite mer sol.
I hagen råmade en ko. Hon råmade och råmade och vår granne som är bonden säger att hon kommer fortsätta göra det ett tag tills hon inser att hennes lilla kalv inte kommer tillbaka. Sen glömmer hon liksom bort det. Eller, vad vet vi om det, hon kanske aldrig glömmer?

Den här eternell-blomman slutar aldrig att bjuda på sin solgula blommor. Ända sedan maj så blommar den om och om igen. Nya knoppar är på väg! Jag kommer inte ihåg vad den heter, men ska fråga nästa gång jag kommer till Mobackes i Bollnäs.

2 kommentarer:

  1. Hej Anne, ja det är skönt i skogen såna här höstdagar. Älskar luften. Härligt gula blommor, du får fråga de vad den heter. Jag gillar också mobackes (kommer ursprungligen från Bollnäs).
    Ha en fin solig höstdag!
    Hälsningar Ulrica

    SvaraRadera
  2. Jag tror inte kor glömmer. Jag tror bara de accepterar. Men det är jag.

    SvaraRadera