Framtidens hopp stramas åt eller är det tvärtom

På kliniken igår. Hör orden - "vi behöver byta spår" jaha, tänkte jag. Byta spår. Vi måste göra en annan sorts behandling. Det har inte fungerat hittills så därför ska vi byta spår, alltså en annan sorts medicin bara.
          I min värld fanns inget annat alternativ. Jag har ändå uppfattat det som att våra embryon som satts tillbaka vid ET har haft god kvalitet. Ingen har sagt något annat. Vårt hopp har legat i deras händer. De har inte sagt något annat och inte handlat på något annat sätt. Jag har tänkt också att senaste tidens förhöjda värden av prolaktin också spelat in i det hela på ett negativt sätt. Jag har tänkt, att bara vi får ordning på det igen, då... och efter att jag har ätit alla tillskott och stärkande vitaminer som jag tar nu så då... ska det väl gå. Vi kommer bli gravida, men det kommer ta lite tid...

Läkaren säger orden igen. "Vi behöver byta spår, förstår du vad jag är ute efter?".  Mitt svar är nej, jag förstår inte vad du är ute efter. Då levererar han det som får min värld att rämna för några minuter, vilket också sen ska påverka hela mitt natt och denna dags sinnesstämning. Ett ord som jag naturligtvis hört tidigare men inte tagit in som att vi skulle behöva förhålla oss till. I verkligheten. Vi väntar ju på Tussesyskonet. Vi hoppas ju, varje dag även om det ibland känns mycket tungt. Men ordet som kom ur hans mun var:

Ä g g d o n a t i o n. 

Läkaren tror inte längre på mina ägg. Vi gör det fortfarande. Vi ska får göra ett sista försök i Falun men sen letar vi oss vidare söderöver. Vi har sagt till om att vi vill ställa oss i äggdonationskö, det har vi men vi måste hitta en donator då, själva. En mamma som fött de barn hon vill ha och som helst inte är äldre än 30 år. Var finns hon?

Jag ser för mitt inre Tusses stängda ögon och hans mjuka varma hand. Jag ser Krister hur han ligger där på sängen med honom och aldrig tröttnar på att hålla i hans fötter och händer. Jag känner hans rörelser i magen och sen kommer smärtan och det blir liksom svart inom mig.

Snart behöver jag ta tag i den stora sorgen. Jag vet det.

Idag har DN intervjuat mig. Ju fler intervjuer jag gör, ju mer klarhet får jag i detta hur viktigt behovet av nationella riktlinjer är vid minskade fosterrörelser. Jag blir mer och mer preciserad i mina uttryck och vad jag vill ha sagt. Jag vet också idag att Tusse rörde sig annorlunda på slutet. Jag hade bara inget att jämföra med.

Ja snart kommer jag behöva ta tag i den stora sorgen. Den som skrämmer och är totalt bottenlös och eventuellt barnlös.

Den här bilden tog jag vid en ägglossning för några månader sedan. Det är en stor ensilageboll som jag rullar framför mig!

20 kommentarer:

  1. Varför ska donatorn "ha fött de barn hon vill ha"?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska berätta det i nästa inlägg!!

      Radera
  2. Förstår att marken försvinner under dina fötter. Jag vet inte vad jag ska säga som är tröstande, livet är så orättvist och du förtjänar en lyckligare tillvaro.. Jag tror att det är viktigt att du inte trycker undan sorgen för länge, för det kommer nog smälla till ganska hårt när bägaren väl rinner över. Skickar stora styrkekramar till dig!!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har inte tryckt undan sorgen, jag har levt med den i 1 1/2 år. Det är så, jag har gråtit mycket och bearbetat mycket men nu har jag tänkt gå ett steg till. Ska skriva om det snart. :-) Kram och tack så oerhört mycket för du finns här och läser min blogg!

      Radera
  3. Jag hoppas så innerligt att ert sista försök i Falun kommer resultera i en graviditet!
    Jag undrar också varför donatorn måste ha fött de barn hon vill ha och helst inte vara över 30 år?!
    Det känns som om det borde vara upp till var och en att bestämma. Det viktigaste måste väl vara att donatorn har bra ägg?
    Varför måste ni hitta en donator själva? Kan man inte få äggdonation från en anonym donator?
    Har du fortfarande kontakt med din psykolog? När den stora sorgen kommer kan det vara bra att ha någon mer att prata med. Men oj vad många frågor det blev!!
    Jag tycker det är jätte bra att du ser till att det sprids information kring minskade fosterrörelser, det behöver uppmärksammas! STORA KRAMAR!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska berätta det i nästa inlägg!! HOppas jag med att det går vägen nästa gång!! Kram!

      Radera
  4. Det gör ont att behöva överge sina egna ägg. Fast det inte fanns döda syskon kändes det som att någon dog den där gången tillsammans med mina embryon i laboratoriet. Drömmen om mitt barn dog. Drömmen om mina gener. Drömmen om att söka likheter i barnets ansikte. Jag åkte ut till havet och skickade ut ett mosshjärta i skymningen. Tog farväl av det genetiska barnet jag aldrig haft och aldrig skulle få. Som om någon dött.

    Sedan, när jag blev gravid, var det som att jag inte längre mindes våra gener. Men när barnet dog var det en kris. Det var ett förnyat trauma att jag inte kunde få samma donatorer utan att lillasyskonet måste ha andra gener - varken dela med mig eller suddbarnet.

    Nu är hon här. Och tankarna har blivit färre och mindre. Kanske i känslan av att de ändå fick ha livet inuti samma livmoder, kanske bara för att livet som pausat så länge nu står på fast forward och liksom lever sig själv. När vi besöker graven är hon ändå i hjärtat lillasyster. De hör ihop, om han aldrig levt hade hon inte blivit till (det var mitt sista försök, men att jag blev gravid gjorde att jag gjorde två till efteråt - och fick min dotter)

    Jag har inga klara svar, och hoppas innerligt att det sista försöket med egna ägg lyckas så att du inte behöver fundera mer på det. Om du har tankar som rör ÄD får du gärna höra av dig. Eftersom ni betalar själva behöver du egentligen inte begränsa dig till Sverige. Det är inte dyrare att vända sig utomlands, men vill man ha öppen donator är det bara Finland och Island som fungerar. Dit är det kö men inte alls som här - och man behöver inte hitta en egen donator. Eftersom jag gjorde embryodonation (frysembryon från ett par som fått över efter sina IVF:er) är min donator faktiskt några år äldre än jag. Nu är jag ung och hon också men inte under 30 år

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för ditt så fina och målande inlägg! Jag tycker du ger mig ett ljus och en stor förståelse för sorgbearbetningens stora vikt i detta. Ett mosshjärta i skymningen!! Så oerhört vackert och sorgligt och sen nu, ditt levande barn hos dig!!

      På något sätt så känner jag att det kommer ordna sig, vi kommer få ett levande barn inom en snar framtid!!

      Radera
  5. Jobbigt... Om jag kunde hjälpa skulle jag gärna göra det, men mina ägg är tyvärr också kass och jag är över 30 (ändå har jag lyckats bli gravid 2 ggr, med ett AMH-värde på 0.2 första gången och 0.5 nu, borde med andra ord inte gå om man ska tro "experterna"...). Önskar innerligt att det ska fungera hela vägen med det sista IVF-försöket.
    Kramis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack kära du för din kommentar! Jag tror absolut man kan bli gravid med ett AMH på 0.2, det tar bara lite längre tid...

      Nu hoppas vi att det går vägen nästa gång så slipper vi ta några beslut! Kram!

      Radera
  6. Har inte tagit mig tid att skriva på länge, vare sig på min egen blogg eller någon annan stans. Men...

    Det gör fruktansvärt ont att läsa det här inlägget. För jag vet EXAKT vad du menar, vilken sorg du skjuter framför dig.

    Dock har jag själv ju valt att gå vidare, jag hade turen att ha en nära släkting som seglade in som en ängel och gav mig några av sina ägg. Ännu har vi inte lyckats, skulle vi lyckas med vår äd blir jag oerhört lycklig. Men jag kommer alltid att få leva med sorgen, tror jag. Jag hoppas jag har fel. Att lyckan och kärleken över ATT ha fått barn överskuggar det andra. Jag tror att jag har lite fel. För jag tror att det kommer att kännas så mycket MITT barn det någonsin kan. Men det där med egna gener... det får jag bearbeta. För ATT få barn om jag inte kan få MITT (genetiska) barn är så nära min dröm jag kan komma.

    Just nu bara hoppas jag att det ska funka, att det ska fästa.

    Du har en liten väg att gå. Jag vet. Jag har själv gått den vägen. Den är jobbig. Men den ger nytt hopp.

    Skickar en stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej J! Så fint att du hör av dig! Jag har tänkt så mycket på dig och naturligtvis har jag lite funderingar som kanske du kan svara på. Om du orkar svara på lite frågor så skulle jag bli så tacksam!! Kram!!

      Radera
  7. Vilken fin bild du har på Tusse nu brevid här! =)

    Jag har fått missfall igen, eller ja, fostret är kvar men såg inga hjärtslag längre, så blir skrapning nästa vecka. 7 missfall blir det nu. Jag funderar på Aten du vet..
    Kanske för er med? Jag vet inte om jag är så inne på äggdonation, om det nu sett bra ut? Vad less man blir på läkare som aldrig vet riktigt. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej Sussi, vad ledsen jag blir att höra detta!! Något är det som är knas för er del då, helt klart. Aten är nog det enda då. Tror inte att jag har så svåra immunologiska problem, men jag ska be om att få ta ett Tnf - a här i Sverige i alla fall, alltid något. Då kan jag förstår lite bättre vad det handlar om. Har ni barn sedan innan? Minns inte riktigt vad du berättat. Kram!!!

      Radera
  8. Vi ska prova kliniken i Köpenhamn, blir det så ni måste det med vet jag var ni kan sova om så behövs! Kram E

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, vad spännande! Det hör jag gärna om! Kram!!

      Radera
  9. Hej, ja en son på 4 år sen tidigare, blev gravid med syskon första gången när han var precis ett år och sen bara missfall nu i 3 år. Ja,skulle också vilja ta provet på det här i sverige men hur och vart? Någon ide? Jag har ju hemortsläkare till falun.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Något måste ju hänt efter det att ni fick din son. Har de inget att säga om det? Någon process i kroppen som gör att du bara får missfall. Jag har sagt till läkaren i Falun att jag vill ta immunologiprover och att jag betalar själv.

      Min kinesiolog sa till mig idag att jag helt självklart borde fråga min läkare, är du villig att hjälpa mig? Om inte då vet jag, så jag kan gå till någon annan. Be helt tydligt om vilka prover du vill ta och fråga om de är villiga att hjälpa dig. Annars ring din Familjeläkare osv osv. Om du säger att du betalar själv så borde det ju någon gå med på det tillslut! Eller hur?

      Radera
  10. Du skriver så starkt och jag önskar jag kunde göra något som fick dig att må bättre. Det du har varit med om är fruktansvärt och jag önskar ingen skulle behöva tvingas genomlida det.
    Jag tänker på dig och önskar dig all lycka!

    SvaraRadera
  11. Åh, vad ledsen jag blir när jag läser detta! Önskar er all lycka inför nästa IVF. Ni har ju trots allt blivit gravida (spontant) en gång... Jag tror ändå att inte statistiken alltid är sanning. Jag har sedan tidigare bestämt mig för att donera ägg i framtiden. Det verkar dessvärre vara enorm äggbrist i Sverige och sjuka köer. Jag hoppas jag kan hjälpa någon i er situation någon gång. Kramar!

    SvaraRadera