Dag 12 - sorg

Nu kommer sorgen igen. Sorg över att inte ha lyckats och sorgen över att Tusse så meningslöst fick dö.

Jag slutar med all tilläggsmedicin idag och lägger mitt hjärta i en skör skål en stund.

Jag vill inte tro att det är något fel på mig. Men många har fött barn och sen när de försöker bli gravida på nytt så fungerar det inte av olika anledningar.

Jag önskar så det finns ett svar, vad ska vi göra?

12 kommentarer:

  1. Jag önskar med det fanns ett svar =( Har själv gått igenom en del, har en son på 4 år och efter honom 6 missfall, en del sena och en del tidigare. Det är som det inte går längre =( Läser mycket om ivf och upprepade missfall på familjeliv och där pratas det om någon behandling i Athen som har gjort många som inte fått pluss med ivf gravida, kolla in den tråden i svårt att få barn forumet. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Sussi! Jag har redan koll på den tråden. Jag tror det mesta täcker man upp genom att ta Trombyl, fragmin, prednisolon och progesteron. Har du provat det? Kram!!!

      Radera
  2. Fina vännen! Det är fruktansvärt orättvist att er pojke inte finns hos er idag mer än i hjärtat. Jag förstår att ni känner sorg efter ett misslyckat IVF-försök och en enorm sorg och saknad efter er son. Men också en bitterhet och ilska kanske mot högre makter som tvingar er gå igenom detta?
    Men er kärlek är starkare och ni övervinner det här. Tänk på Tusse och kom ihåg honom på ett fint sätt. Jag vet att en dag kommer han få ett syskon. Den dagen ni har ett barn i era armar kommer heller inte vägen dit att kännas lång.
    Har du pratat med din klinik? Vad kan de göra? Kan de ändra något i din behandling? Kramar

    SvaraRadera
  3. Jag lider med dig, tycker det är så fruktansvärt och orättvist! Har inga bra ord, allt känns "fjuttigt". Bara hoppas på nästa försök, att nästa ska ge utdelning. Men visst, jag vet... hoppet kräver sådan energi att uppbringa efter ett nederlag som detta. Jag önskar dig styrka, styrka att fortsätta.
    Skickar stor varm kram

    SvaraRadera
  4. Jag håller med alla ovan.

    Och jag vill säga...ge inte upp.
    Jag håller i dig.

    Kram!

    SvaraRadera
  5. Ja visst är det som du skriver tyvärr, att det kan bli problem trots tidigare grav. Efter en abort i unga år, två utomkved och en lyckad grav (med ivf eftersom jag inte har några äggledare) har min kropp lagt av totalt. Inga ägglossningar, ingen mens... Konstigt och orättvist känns det. Vi satsar istället på adoption men det känns väldigt osäkert i nuläget.

    Jag önskar dig och er ett stort lycka till och att både kropp och själ orkar lite till. Snacka om orättvisa!

    SvaraRadera
  6. Är så ledsen för er skull.
    Många styrkekramar

    SvaraRadera
  7. Jag blir så ledsen. Varför ska det vara så svårt? Som någon skrev känns alla ord fjuttiga, men du ska veta att jag lider med dig och tänker på dig jätteofta.

    Många kramar

    SvaraRadera
  8. Älskade vännen, jag lider så med dig. Mitt hjärta gråter när du skriver om att gå ut med Tusse i solen. Det är så svårt när livet inte är som det borde vara. Ni har det så tungt just nu, önskar att jag kunde hjälpa dig på något sätt. Men jag vet att det kommer att vända. Livet kommer att bli bra igen för dig, på riktigt, det vet jag. Men jag önskar så att ni skulle kunna få slippa fler sorger nu. Stora kramar från Elin

    SvaraRadera
  9. Kära Anne! Sorgen finns där, så påtagligt. Även mitt hjärta värker och tårarna rinner, fortfarande. Det är så hemskt och meningslöst, det som hänt våra små. Jag önskar av hela mitt hjärta att din dröm om en levande bebis i mage och famn snart får besannas! På fredag är den "riktiga" testdagen, eller hur? Lilla Gilda var lite sen i det allra första steget, där på kliniken. Kanske är hon lite sen nu också? Jag förstår, verkligen du inte orkar bära det hoppet. Men jag försöker, klamrar mig fast!

    Kram/ Sandra

    SvaraRadera
  10. Hur går det för dig gumman?? Tänker så på dig ska du veta, sänder en enorm kram till dig! Kram

    SvaraRadera