Dag 11 - bruten överenskommelse

Jag och L hade kommit överens om att testa i morgon tisdag. Jag kunde inte hålla mig, nej J, jag kunde inte denna gång heller. Först sa jag att jag skulle testa på torsdag och sen ändrade jag till tisdag men nu blev det igår. Och ja, kära vänner, det kan ha varit för tidigt men jag tror inte det.

Det var så blankt som det kunde bli. Inte en tillstymmelse till streck.

Vi har legat och hållit om varandra länge nu på morgonen. Jag har försökt att hitta tillbaka till vår tro, våra drömmar och vår kärlek. Igår var jag bara irriterad i hela kroppen. Den ville inget. Jag ville bara gråta.

Jag ska gå tillbaka till Krister en stund nu, innan jag tar mig iväg till jobbet.

Sköt om er alla fina!!

Kram från mig!

22 kommentarer:

  1. Jag vet hur känslan är, när det känns som om sannolikheten stirrar en elakt rakt i ansiktet! Men... ja, du vet ju. Jag vet inte när du har testat plus förut men det verkar inte som om man behöver testa plus samma dag varje gång. Jag bara önskar, hoppas, att det ska vara för tidigt. Jag släpper inte tummarna, bara så du vet. Ta det lugnt på jobbet idag. Kramar

    SvaraRadera
  2. Kära vän, tappa inte hoppet!!

    /Sandra

    SvaraRadera
  3. Kram! Man vet ju innerst inne.. massa massa kram!

    Gråta litet, bryta ihop en liten stund och hämta sig snabbt för att försöka igen.

    Du vet att jag är här/där.

    SvaraRadera
  4. Åh, vad tråkigt!!
    Prova ändå att testa om om några dagar.
    Är det fortfarande inget streck då, så kanske det är läge att ta en paus med IVF-andet, för att samla kraft inför fortsättningen. Vet precis hur det känns..

    SvaraRadera
    Svar
    1. En paus blir det verkligen inte. Förmodligen kör vi på direkt. Vi har haft paus över hela sommaren. Min kropp klarar det fint det är psyket som är värst. Men det ska gå!!

      Radera
  5. Jättestora kramar till dig! Jag är så ledsen, men försök testa om några dagar, jag har läst här i bloggvärlden att någon fick minus på dag 10, sedan blev det plus. Även om chansen är liten, men ge inte helt upp än.
    Jag tänker på dig!!

    SvaraRadera
  6. Fy vad trött jag blir! Så hur mycket tröttare är då inte du?!

    <3

    SvaraRadera
  7. Jag tänker på dig! STORA KRAMAR!

    SvaraRadera
  8. Tänker på er, det är såklart inte kört, och det vet du ju. Men annars... Ja, nytt försök igen :) Kram!

    SvaraRadera
  9. Åh vännen vad tråkigt att höra, skickar en stor kram till dig!!! Kram

    SvaraRadera
  10. Skickar en varm kram och energi att orka stå ut de sista dagarna! Jag bär hoppet åt dig (och er) i några dagar till om du inte orkar bära det själv just nu. Jag vet ju tyvärr själv hur jobbigt det kan vara att på ett sätt känna inom sig att det är kört, men ändå inte veta helt säkert, och det enda man kan göra är att vänta. Det är olidligt!
    Tänker på er!
    Vi 4

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, fina fina du!! Det du skriver ger mig hopp! Ord ger värme och kärlek från fina människor jag inte känner som ändå känns så nära <3

      Radera
  11. Har precis också misslyckats... Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stor kram tillbaka till dig anonym, jag finns här för dig, vi kan stötta varandra!

      Radera
  12. Fy vad trist. Har inte kommenterat här, men tänkt på dig och hållt tummarna. Stor kram!

    SvaraRadera
  13. Trist men ge inte upp än! Jag testade inte hemma alls. Jag var för rädd. Jag väntade helt enkelt till blodprovet - det är bara det som är 100% säkert. Kram.

    SvaraRadera
  14. Svar
    1. Tack, nej det ogillas verkligen, tack för du finns här och läser min blogg!

      Radera
  15. Jag hoppas att det var testat för tidigt... men som det är nu så kan det bara bli bättre ifall det visar sig att det blommar i din livmoder ;) skickar mentalgödning åt er blomma. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är så glad att du läser min blogg Sara, du skriver alltid något som är skönt att läsa!! Kram!

      Radera
  16. Kram!
    Blir så ledsen för er skull...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi ger inte upp!! Tack för att du finns! Kram

      Radera