Lättare

Imorgon är pappas begravning. Vi har förberett en enkel ceremoni. Jag och Krister kommer sjunga lite och Kristers pappa kommer spela dragspel och min kära vän kommer vara präst. Som hon var på Tusses begravning och som hon också ska vara när vi gifter oss.

Sen några dagar tillbaka har jag ändå känt mig lättare. Det blev jag efter det förra inlägget om sorgen som äter upp.

Det är inte ofta det fungerar att säga till sig själv att det finns de som har det värre. Det beror så på vad man drabbats av och hur stark känslan är. Dock fungerade det på mig nu när jag insåg att jag inte vill tycka för synd om mig själv. Jag vill inte bli ett offer för det som hänt. Jag läste om en inspirerande kvinna som drabbats hårt av sorg, som sedan gjort så mycket för andra efter att hon bearbetat sin egen sorg. Det tillsammans med era kommentarer gjorde att jag i söndags började känna mig piggare och lättare. Jag vill inte låta sorgen äta upp mig.

Det som också gör mig lättare är det faktum att vi nu snart fått ihop pengar till ett nytt IVF! Hoppet har tänds igen. Jag ska dessutom börja i TCM akupunktur nästa vecka för att öka oddsen ännu mer.
Förstår ni vad ni gör? Det är helt otrolig!

4 kommentarer:

  1. Många tankar till dig.

    vad härligt att ni snart har pengar till ett nytt försök!!

    kram

    SvaraRadera
  2. Sara B Nylund22 mars 2012 10:15

    Jag tycker du är väldigt stark Anne, det har jag tyckt ända sedan jag började följa din blogg när Tusse föddes.

    Jag hoppas att prästen du pratar om har ett dop att planera med er inom det närmsta året.

    SvaraRadera
  3. Kram på dig fina Anne!
    Hoppas att ni snart har alla pengar ni behöver för ett nytt försök och att Tusse snart får bli storebror!
    Förstår att det blir lite extra tungt för dig nu när din pappa har gått bort och lilla Tusses ettårsdag närmar sig!

    SvaraRadera
  4. Många gånger blir det som en tävling i vem som mår sämst och den som vinner är väl i så fall förloraren? Vet inte hur många gånger som jag blivit ombedd att tänka på alla cancersjuka när jag beklagat mig över min "betydelselösa" sjukdom, men det kommer från folk som inte förstår det där obotliga, sjukdomar eller ärr från fruktansvärda händelser. Att det inte bara är till att lägga sig lite tidigare på kvällen så mår man bättre dagen efter. Man ska få må som man mår, men även ta ett eget ansvar för att göra iallafall nåt lite åt det, som att fundera på det positiva i sitt liv och lägga all energi på att uppskatta just det. Du gör dagligen en fullt förståelig känslomässig resa där alla delar ska få vara med. Sorg-ilska-glädje-lättnad-frustration-tacksamhet... Tror det snarare handlar om att välja lämplig proportion på dem bara. Så blir det kanske lättare.
    Tänker på dig och hoppas att det snart blir ett nytt syskonförsök.

    Kram

    SvaraRadera