Mandelträdet i din trädgård


Jag vaknade och hörde bruset i huvudet. Låg kvar en stund. Funderade på det jag läst kvällen innan i boken av Thich Nhat Hanh "Mandelträdet i din trädgård".

Författaren resonerar kring uppmärksamhet och medveten närvaro:

"När man över uppmärksamhet så ska man inte låta sig behärskas av skillnaden mellan gott och ont. Det ger upphov till inre strid. Så snart en välgörande tanke uppstår så se den: En välgörande tanke har precis uppstått. Om en destruktiv tanke uppstår, så se den: En destruktiv tanke har just uppstått. Håll inte kvar tanken och försök inte heller att bli av med den, hur än illa du tycker om den. Att se den är tillräckligt".

Jag gick upp ur sängen. Bruset dämpades. Tankarna var inte lika påstridiga. Jag gick sedan ut och gav mig i kast med att gräva fram en cykel och en trappa som överhöljts av snömassor.
Åsa och jag hjälptes åt, det är hennes cykel. Vi fick loss den tillslut och ruckade på den och plötsligt tappade vi balansen och föll båda två ned i snödrivan. Vi skrattade. Vi skrattade sen igen så vi kiknade åt dråpligheter och missförstånd. Jag skrattade så det övergick i gråt. Det var befriande.

Ikväll har jag saknat någon att tala med, det är som att hela världen är inbäddad i snön och telemasterna slutat sända ut sina kontaktsträngar. Jag experimenterar med att vara kvar i den ensamheten.


3 kommentarer:

  1. Men vi finns här och hör dig.

    SvaraRadera
  2. Yes. Vackert skrivet också! Både sorgesamt och tröstande. Fortsätt med det!

    SvaraRadera