Två tungor har mitt hjärta

Kan inte låta bli att skratta lite. Ser motsägelsefullheten i mitt förra inlägg och mitt förr förra inlägg. I det ena lovprisar jag kramen, när min vän i ett väldigt speciellt ögonblick, ett precis rätt ögonblick frågade om hon fick ge mig en kram. I det andra så menar jag att en kram kan också bli ytlig. Jag försökte säga det igår på mötet jag var på men jag var feg och uttryckte mig inte så som jag ville uttrycka mig. Att kramas hit och dit är inget för mig helt enkelt men när det verkligen finns behov av det och när någon öppnar sig för mig då finns det en stor varm famn.