De var en märklig känsla inombords. Jag tänkte jag skulle låta den få komma ut. Jag satt mig vid köksbordet och tårarna började strömma. Jag petade i mig maten samtidigt. Jag tror jag fastnade i dömandets förtryckande värld och det gjorde mig handlingsförlamad. Jag försökte slå bort det som kom emot mig så starkt och då blev det naturligtvis ännu starkare.
Det var min lördag denna helg. Tänkt att det verkligen blir så att det man försöker göra sig av med, blir ännu starkare och slår emot en med full kraft. Jag försökte helt enkelt avleda mig från mina tankar och känslorna blev starkare. Så här efteråt förstår jag att jag egentligen hade ett ypperligt tillfälle att göra en resa igenom känslornas skikt istället och kanske komma till ett mer lugn inombords.
Ni förstår. Jag tvivlade på allt. Vårt val att flytta hit, vad jag ska göra, vad vi ska göra, vad jag ska göra på helgen, min ork, min energi, mina val i nuet och min oförmåga att göra något som fyller på mig... Något som fyller på - värmer - smeker mig inifrån - glädje - glädje - glädje.
Jag ska erkänna en till sak. Jag är inte vuxen. Nej. Jag tror mig inte vara det då min underläpp plutar och mina fötter vill stampa i marken och skrika NEJ - NEJ - Dumma - dumma dejjjjjjjjj!
Fast min psykolog tittar på mig och säger så förståndigt: - Jo då, jag tycker du beter dig vuxet - moget - eftertänksamt - klokt - JO det gör du minsann!
Ja, tänker jag, när jag är här hos dig så luras jag ju förstås... Nej, så är det naturligtvis inte, det är en del av mig som visar sig hos psykologen. En vuxen del. Den andra mindre mogna delen, den får Krister handskas med i mörkret på en grusväg i Trönö. Långt från allt, under en stjärnklar himmel där jag blänger surt ner i grusbacken och han tittar storögt upp i skyn och medan jag blänger och blänger i grusbacken så får han naturligtvis se ett bedårande stjärnfall.
- Anne, du måste komma ut ur dig själv och se dig om, säger mannen.
Aldrig några risker
Efter det vi varit med om så skulle jag inte ta några som helst risker när jag blir gravid igen. Om det skulle bli missfall så vet jag att jag gjort allt jag kan.
Efter det vi varit med om så litar jag inte speciellt mycket på förlossningsvård och ej heller på vad trötta läkare säger...
Jag ska lita på min intuition i fortsättningen. Hoppas ni andra gör det med!
När ni försöker bli gravida, ta hjälp av det som så många IVF-kliniker i världen använder! Sverige ligger år efter på vissa punkter.
Fungerar det inte, prova de tilläggsmediciner som finns att pröva! Vad har ni att förlora?
Det är inget farligt att ta lite kortison t.ex. under kortare tid.
Gå in på denna välgjorda och informativa sida om ni vill veta allt:
www.fertilitetsguiden.com
Efter det vi varit med om så litar jag inte speciellt mycket på förlossningsvård och ej heller på vad trötta läkare säger...
Jag ska lita på min intuition i fortsättningen. Hoppas ni andra gör det med!
När ni försöker bli gravida, ta hjälp av det som så många IVF-kliniker i världen använder! Sverige ligger år efter på vissa punkter.
Fungerar det inte, prova de tilläggsmediciner som finns att pröva! Vad har ni att förlora?
Det är inget farligt att ta lite kortison t.ex. under kortare tid.
Gå in på denna välgjorda och informativa sida om ni vill veta allt:
www.fertilitetsguiden.com
Krans med flugsvampar i
Det är konstigt och ledsamt att gå runt i det pyntade växthuset med alla de vackra prydnaderna och tänka ut små vackra saker till sin sons grav.
Fick en idé att göra en krans av kvistar och sen fylla på med mossa och sen stoppa i flugsvampar (konstgjorda). Längtar efter mycket rött. Vill att graven ska lysa!
Tusse skulle nog gillat flugsvamparna... Jag sväljer tårarna. Vill så gärna hitta nåt fint där. Men lyckas inte riktigt. Nöjer mig med en snöstjärna och två små blommor i metall med glitter i mitten. Graven pryddes sen med granris och snöstjärnan fick en plats.
Det tillsammans med E:s ljusängel får lysa upp min dag. En dag där jag känt mycket energi!
Fick en idé att göra en krans av kvistar och sen fylla på med mossa och sen stoppa i flugsvampar (konstgjorda). Längtar efter mycket rött. Vill att graven ska lysa!
Tusse skulle nog gillat flugsvamparna... Jag sväljer tårarna. Vill så gärna hitta nåt fint där. Men lyckas inte riktigt. Nöjer mig med en snöstjärna och två små blommor i metall med glitter i mitten. Graven pryddes sen med granris och snöstjärnan fick en plats.
Det tillsammans med E:s ljusängel får lysa upp min dag. En dag där jag känt mycket energi!
Alla dessa dagar
Den kom med posten. Hon hade ett ljus med sig.
Det är så, att vissa dagar så finns rörelsen och energin bara där.
Självklart dansandes i ljuset.
Tron och hoppet likaså. Bara så självklart.
Vissa dagar slocknar ljuset, lika fort som det tänts. De dagarna kan det enda ljus man får silas genom hennes transparanta vingar. In till oss, hem till oss
(så skriver hon, E som sänt oss gåvan).
Det röda bär.
De dagar vi inte själva tror.
TACK FC
Vi blev så glada för ljusbärerskan! Så oehört glada!
Stat-is-tik
Frågan är om jag ska fortsätta ta de där pillren eller inte? DHEA???
I plan WTF, ingår det väl att just släppa taget om allt som har med graviditetsträngtan att göra eller?
Sen har vi ju det här med den emotionella biten. Mina celler minns men inte jag. Jag tror att nånstans djupt inom mig finns en låsning. En mycket stark sån. Nyckeln till det rummet är gömd sen länge och vem vet var den gömmer sig?
För det tredje, så har vi ju det här med stat-is-tik. Det är en statisk lista på något som är kyligt och som pockar på en sanning. Alla som påstår sig veta vad sanning är gör mig rädd. Vad tik har med det hela att göra, vet jag inte alls :-)
Den statiska listan för äggdonation är att av 100 kvinnor blir 50 gravida varav 30 föder ett levande barn.
I plan WTF, ingår det väl att just släppa taget om allt som har med graviditetsträngtan att göra eller?
Sen har vi ju det här med den emotionella biten. Mina celler minns men inte jag. Jag tror att nånstans djupt inom mig finns en låsning. En mycket stark sån. Nyckeln till det rummet är gömd sen länge och vem vet var den gömmer sig?
För det tredje, så har vi ju det här med stat-is-tik. Det är en statisk lista på något som är kyligt och som pockar på en sanning. Alla som påstår sig veta vad sanning är gör mig rädd. Vad tik har med det hela att göra, vet jag inte alls :-)
Den statiska listan för äggdonation är att av 100 kvinnor blir 50 gravida varav 30 föder ett levande barn.
Nu vet jag vad lycka är
Några rader som gick rakt in i mig, högg mig hårt i magen, vred om rejält, lät mig inte komma undan trots jag förnuftigt stod vid sidan och sa till mig själv att inte gå in där och försvinna bland statusuppdateringarnas förtrollade värld. Trots min älskade man stod vid sidan och sa att jag faktiskt har ett val.
"Nu vet jag vad lycka är". NU VET JAG VAD LYCKA ÄR!
Så stod det ovanför en bild där en bebis nyss kommit ut till världen och hyllades av sin mamma. Sorgligt på sätt och vis, att hon aldrig upplevt lycka innan hon fick sin bebis... eller hur?
"Nu vet jag vad lycka är". NU VET JAG VAD LYCKA ÄR!
Så stod det ovanför en bild där en bebis nyss kommit ut till världen och hyllades av sin mamma. Sorgligt på sätt och vis, att hon aldrig upplevt lycka innan hon fick sin bebis... eller hur?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)