Stat-is-tik

Frågan är om jag ska fortsätta ta de där pillren eller inte? DHEA???
I plan WTF, ingår det väl att just släppa taget om allt som har med graviditetsträngtan att göra eller?

Sen har vi ju det här med den emotionella biten. Mina celler minns men inte jag. Jag tror att nånstans djupt inom mig finns en låsning. En mycket stark sån. Nyckeln till det rummet är gömd sen länge och vem vet var den gömmer sig?

För det tredje, så har vi ju det här med stat-is-tik. Det är en statisk lista på något som är kyligt och som pockar på en sanning. Alla som påstår sig veta vad sanning är gör mig rädd. Vad tik har med det hela att göra, vet jag inte alls :-)

Den statiska listan för äggdonation är att av 100 kvinnor blir 50 gravida varav 30 föder ett levande barn.

WTF - det blir som det blir

Oj vad det pendlar. Mitt humör alltså. För en stund sedan i ett bra samtal med en vän fanns hoppet, friheten och möjligheterna sida vid sida. Tio min senare befinner jag mig i ilska igen. Irritation över att åldern visst spelar in och att mina ägg är skruttiga och att den som försöker få mig att hoppas på något annat kan ju bara titta på vårt äggresultat. Påstå inte att det vänder och att lyckan kommer! Påstå inte det!! Den kommer inte bara så. Nej - här är det en annan väg att gå.

Vägen är den att återigen, avskärma och ställa sig frågan: vad skulle jag vilja göra om jag inte får några barn? Vad för kul kan jag då hitta på?
Fan, det är ju den frågan jag önskade få slippa svara på. Varje handling känns ansträngd. Viljan sitter långt inne och varje minsta försök är en ansträngning.

Kan man säga: det blir som det blir! WTF, det blir som det blir :-D
Kan jag säga det och tillslut tro på det?