Vi satte in ett fyr-celligt embryo förra fredagen och nu har det gått en vecka. Man brukar börja räkna de så kallade ruvardagarna från dagen efter ET. Alltså är jag på ruvardag 7 idag. Jag tar ju progesteron och det gör att jag får biverkningar som liknar en graviditet. Oavsett så är det för tidigt att känna något än... ändå letar jag efter tecken, förstås. Det är helt förståeligt och inte konstigt på något sätt.
Jag vill i alla fall berätta för er att jag jobbar mycket för tillfället både med mitt jobb inom kommunen och där hemma och nu idag åkte jag hem tidigare för att vila en stund då jag sovit dåligt de senaste nätterna. Jag hoppas inte jag är för stressad så att embryot inte känner sig välkommet. Jag tror inte det. Jag känner mig lugn och samlad. Kan ta djupa andetag och kan somna som nu snart... tror inte det blir några som helst problem.
Detta är hemskt att erkänna och kanske inte något jag borde "säga" högt men jag tror inte det kommer fungera den här gången. Jag tror på något sätt att vi ska utmanas mer jag och Krister. Vi ska gå ett varv till. Jag tror det kommer fungera med några av dem som ligger i frysen därborta i Åbo. Samtidigt när jag skriver detta får jag dåligt samvete mot det lilla livet som ändå fanns där häromdagen, som läkaren så noggrant satte in i min livmoder. Om det fortfarande lever så sitter det nog inborrat i livmoderslemhinnan nu och visst vill jag hoppas på det men jag tror inte det är så.
Krister är så fin, han pratar med vårt lilla busfrö varje dag och han är fylld av tro och hopp!
Jag vet att ni är det med.
Tack för att ni finns!!
Jag hoppas verkligen att ni lyckas på detta första försök. Det är ni om några sååå värda. :)
SvaraRaderaKramar!
Jag tror att det är vanligt att man inte riktigt vågar tro på att det ska fungera, för att skydda sig från besvikelse om det går åt skogen. Så har jag också känt och tänkt. Båda gångerna jag lyckades bli gravid kände jag på mig att det skulle kunna gå vägen. Fast det var nog lite senare. Kanske efter tio dagar eller något. Jag hoppas innerligt att det du känner inte stämmer utan att ni lyckas med det lilla livet som bor i dig just nu.
SvaraRaderaMassor av kramar♥
Jag tror och hoppas som Krister! Du vet, ibland har den där inre känslan fel... Åh vad spännande det är, jag väntar på att få höra ditt stora glädjerop när du får plus!!
SvaraRaderaUsch Anne vad jag förstår varje ord du skriver, förstår din känsla! Men precis just som du skriver, jag är också fylld av hopp och tro! Önskar dig en skön helg och en massa lycka inom kort!
SvaraRaderaKram!
Jag förstår också att det är svårt eller omöjligt att våga hoppas. Och det är ju lite för tidigt för att kunna veta, det är ju så väldigt låga hormonnivåer när det precis har fäst. Nu är det verkligen de värsta ruvardagarna, så det låter klokt att du försöker hålla dig sysselsatt. Jag är glad att du iaf tänker att om inte detta går vägen kan någon av de i frysen vara de rätta. Och jag hoppas åt dig nu när du inte kan!
SvaraRaderaVarm kram Vi4
Jag håller tummarna så mycket att din tro om att det inte ska fungera den här gången ska inte stämma och att jo, det kommer att fungera. Jag önskar det så jättemycket för er!!!
SvaraRaderaStora kramar!
P.S. Förlåt att jag inte reagerade på din förfrågan på LinkedIn, men jag har råkat en gång registrera mig där men har aldrig använt sidan, så jag är aldrig inne.
Väldigt ofta behöver man "ge upp" för att få det man hett önskar. Tror det är det bästa du kan göra, ha inte dåligt samvete.
SvaraRaderaHåller tummarna så hårt det bara går!! Du får tvivla, jag kan hoppas för två!! ;)
SvaraRaderaMånga kramar
Hej
SvaraRaderaJag vill hoppas och tro att det ska gå bra för er
MVH BM
Hoppas så innerligt för Er skull<3 Kram Ulrica
SvaraRadera<3
SvaraRaderaHej vännen, vill bara säga att jag tänker mycket på dig och följer er på bloggen. Håller alla tummar och tår för att det går vägen denna gången. Stor stor kram! /Elin D
SvaraRadera